Nr 97 2010
Flygande start för Thulin-utställningen
På söndagen (4 juli) öppnades utställningen Att kunna flyga! på Landskrona museum.
– Det kom mycket folk för att lära mer om Enoch Thulin och de övriga flygpionjärerna i Landskrona, berättar bloggens utsände Lars Olefeldt – vars egen morfar, Palle Mellblom, var en av pionjärerna som jobbade ihop med Enoch Thulin och om vilken Lars skrivit boken Palle Mellblom – lite snack och mycket verkstad.
– Hela flygplan, mycket bilder och många personliga saker som tillhört pionjärerna visas på utställningen, som är mycket smakfullt sammanställd. Texterna är mycket intressanta och det bjuds även på rörlig film.
– På kasernplan utanför museet fanns piloten Mikael Carlson på plats med ett av sina Thulinplan.
Utställningen pågår till och med 21 november.
Alla dessa katastrofteoretiker!
Är det bara jag som är less på alla undergångsprofeter och katastrofteoretiker? Nu har – tyvärr – även Storbritanniens kunglige astronom, örikets egen Astronomer Royal, Martin Rees, sällat sig till gänget. I boken Our Final Century, som kom redan 2003, undrar han om vi ens överlever kommande 90 år.
På undergångsagendan står energikriser, klimatförändringar, kärnvapen- och bioterrorism och massutrotningar. Ett resultat av samma vetenskap och teknik som gett oss fördubblad livslängd, utrustat fem miljarder människor med mobiltelefon och klarat av en befolkningsökning till 7 miljarder-strecket.
För en tid sen återkom Lord Rees till temat i BBC:s berömda Reith Lectures, och även om han tror att vetenskapen kan korrigera en del av felen så var det den pessimistiska grundtonen som slog igenom. Det är som om de sura och griniga gamla gubbarna på hyllan i Mupparna, Statler and Waldorf, numera blivit upphöjda till normalen i vetenskapssamhället.
Finns det inte nån forskare, som är optimist och ser MÖJLIGHETER i framtiden? Det måste till ett paradigmskifte här!
Jag håller mer och mer med min gamle vän, poeten Stig Johansson i Malmö, han med gubbarna och aforismerna:
“Pessimister kallas de som lustmördar framtiden.”
Alcor A + Alcor B = Sant!
Är det bara jag som har missat det? Astronomer på två olika håll i USA – en grupp med Mt Palomar och dess Hale-spegel på 5 meter och en annan med Arizona-astronomernas 6,5 meters Multiple Mirror Telescope på Mt Hopkins – har med ny teknik (Palomargruppen kallar sin teknik “common parallactic motion”, i Arizona körde de med beprövad AO….) lyckats identifiera en tvillingstjärna till Alcor, så nu utgör dubbelstjärnorna Alcor och Mizar även var för sig ett spännande flerstjärnesystem.
Alcor B är en röd dvärgstjärna.
Hur Palomar-forskarna i Californien jobbat fram sin upptäckt, framgår ur ett matigt pressmess från “beställarna” på American Museum of Natural History och deras tekniska Project 1640, som går ut på att säkert identifiera exoplaneter. Så mycket som möjlig av ljuset från huvudstjärnan har maskats bort och till sist tittade lille nykomlingen Alcor B fram! En vacker prestation, måste jag säga. Och astronomiböckerna får skrivas om – igen!
Världen är så stor, så stor…
Någon som känner för en smula ödmjukhet? Jag fick det här roliga pedagogiska upplägget nyligen i min hand. Visst är det värt att fundera över, för alla känner vi till folk som ser sig som “jordaxlar” kring vilka jordklotet snurrar. Ge dem en kopia och de kanske, kanske inte blir fullt så stora i hackan längre.
