Hoppa till innehåll

september 2010

Nr 166 2010

Knut Lundmark skrev filmmanus om Tycho

Lundmark, professorn, i skrivartagen på Lunds obsis. Foto: LU

Här följer den utlovade surprisen: Idéhistorikern  i Göteborg Johan Kärnfelt är vår ABSOLUT LEDANDE Knut Lundmark-kännare i dag, bevisat av två mäktiga tomber (Allt mellan himmel och jord, 2009, Till stjärnorna!, 2004), och det är inte mer än rättvist att det är Johan och ingen annan som sprungit på ett direkt sensationellt fynd i Lundmark-samlingarna på UB i Lund:

Ett filmmanus om Tycho Brahe, med titeln I stjärnans skugga!

– Jag höll på att ramla baklänges när jag hittade det längst ner i de osorterade delarna av arkivet, berättar Johan, som nu rapporterat om upptäckten i en hyperintressant uppsats i de svenska idé- och lärdomshistorikernas hus- och livorgan, den av lärdomsgiganten (och Lundmark-vännen) Johan Nordström startade årsboken Lychnos,  årgång 2009.

Lundmark, vår ASTB-grundare 1937, måste vara den ende professor i detta avlånga land som försökt sig på vita duken!

Hur det gick kan vi  läsa i Johans artikel i detalj. Här följer ett sammandrag av hela den fantastiska historien:

* Under sin tid i USA, vid Lick- och Mt Wilson-observatorierna i California, hade Lundmark även haft tid att besöka svenskkolonin i Hollywood och bl a Metro-Goldwyn-Mayers studio. Hans filmintresse var genuint, och Lundmark funderade ett tag på att skriva en bok om ”stjärnor” i största allmänhet, även filmstjärnor.

Tycho som Tycho

* SF, Svensk Filmindustri, utlyste en manuskriptpristävlan i  november 1933. Professor Lundmark antar utmaningen!

* En speciell prisnämnd utsågs att granska insända manus och välja ut de ”filmatiskt och konstnärligt bästa”.
Närmare sjuhundra manus kommer in –  ett drygt hundratal från mer eller mindre profes-sionella kretsar, medan de övriga i första hand härstammade från medelklassens yrken: Från så hederliga jobb som journalistens till lärarens, affärsmännens, ämbetsmännens och akademikernas (alla med undantaget Lundmark verksamma utanför universiteten).

* Filmmanusen rymmer, statistiskt,  124 utomäktenskapliga barn, 104 triangeldramer, 33 otrohetsaffärer
och 20 antydda nakenscener.

Knut Lundmark skrev sitt manus som ett ”idédrama” (Strindberg som spökar?), med fokus på åren 1572-1609, alltså från Tychos nova till uppfinningen av teleskopet. Brahe och novan intar central roll, men också Giordano Bruno – den egentliga huvudrollen? -, Johannes Kepler och Galileo  Galilei dyker upp. Liksom systern Sophie, liksom Rudolf II, liksom Christian IV m fl biroller.

Garbo - perfekt som Tychos lärda syster?

Jag tycker att Johan Kärnfelt mycket väl förklarar varför det var ett omöjligt manus, det fanns ingen röd tråd i det, många scener utspelas dessutom i nattmörker (Lundmark föreslog Planetariet i Stockholm som inspelningsplats) och han kom inte ens på pallen med sitt manus.

Frågan är vad som drev Lundmark att skriva ett Tycho-drama för vita duken.  Var det prispengarna, var det äran, var det berömmelsen? Johan utreder saken och kommer också in på  hur forskare och långfilmer samverkat genom filmhistorien. Hollywood har gett oss stereotypen med den galne forskaren, men å andra sidan var redan  Hermann Oberth, den tyske raketpionjären, konsult när Fritz Langs  stumfilm Frau im Mond spelades in (jag har faktiskt sett denna klassiker i Berlin en gång!). Så tekniker och vetenskapsmän har förekommit både bakom och framför kameran tidigare.

Det är intressant att spekulera i vilka svenska skådisar Knut Lundmark mentalt tänkte på i sina roller. Tycho, t ex. Knappast nån av pilsnerfilmens stjärnor, möjligen –  Edvin Adolphson? Victor Sjöström? Lars Hansson? Och vem skulle spela Tychos lärda syster  Sophie – Greta Gabro?

Johan Kärnfelt berättar i detalj om Knut Lundmarks upplägg, dess filmiska för- och nackdelar,  och det är en mycket roande läsning. Ladda ner Johans artikel här. Klicka in dig på Årgång 2009, så hittar du fram.

Johan Kärnfelt summerar:
Hur ska vi då värdera Lundmarks prestation? Även om manuskriptet har  en del övrigt att önska, så är det med tanke på att det var hans första och  enda försök i genren imponerande. Han lyckas ge liv och trovärdighet åt  de flesta av sina karaktärer och på det hela taget förmår han att leva upp till sina historiska ambitioner. I båda dessa avseenden håller emellertid de  delar av dramat som rör Tycho Brahes öden och äventyr betydligt högre  kvalitet än de övriga. Braheporträttet är det mest träffsäkra, nyanserade och genomförda och han skildras utan att framställningen förfaller till enkla schabloner.

Mera kritisk är Johan t ex visavi den ohistoriske Giordano Bruno, som Lundmark skapade efter eget huvud och gjorde till en sorts Reserv-Jesus.

Johan Kärnfelt - upptäcktsresande i arkivet!

Att det går att göra goda sceniska framställningar om Tycho bevisas av åtminstone två pjäser, bägge danska. Dels treaktsdramat Tycho av Henrik Bjelke, dels komponisten Poul Ruders opera Tycho med libretto av samma Bjelke. Operan såg jag en gång på Hofteatret vid Christiansborg och den var helt ok för öra och öga.

Bokmässan på lördag

Sista utrop: Nu på lördag 2 oktober är det dags för årets upplaga av ”Sveriges minsta bokmässa”, adress Södra Förstadsgatan 82, Malmö, tid kl 16-20. 4 vån, porttfn nr 6.

Bertil Falk, hans bokförlag ZenZat och bloggredaktören bjuder in, den lukulliska delen består av lådvin, vatten, chips och något ytterligare – så länge det räcker, sist till kvarn… – , den övriga menyn består av nya och inte fullt så nya  böcker från ZenZat. Framför allt är fokus på årets utgivning av  novellmästarna Torsten Scheutz Pärlkorset och Arne Wingerfeldts Det stängda rummet. Bägge författarna är ur tiden.

Bertil Falk kommer säkert att berätta ett och annat om sitt högaktuella svenska science fiction-projekt.

Vi drar igång presentation av böcker vid 16.45-draget. Är det mycket folk, blir det repriser.

Välkommen ska du vara!

Newton och den borttappade korkskruven

Jag har de senaste aftnarna haft ett mindre h-e att få upp mina vinflaskor, eftersom jag lyckats förlägga min korkskruv. När nöden är som störst tar jag till saxen och smular itu korken och häller sen vinet genom en Melitta för att slippa få i mig korksmulorna.

Men det finns en annan enklare, elegantare (matematikern skulle säga ”vackrare”) lösning, byggd på Newtons tredje lag om rekyl, krafter och motkrafter. Tack till min Gammeldansk-vän, läkaren S Anders Larsson som tipsar om denna ”instruktionsfilm”.

Malmö museums meteoriter

Jag var inne om Malmö museum härom dan för att titta på meteoriterna i den geologiska samlingen. Men fick tji! Inga finns utställda.

Ordet till museichefen Göran Larsson:

– Stenarna är mycket riktigt för tillfället nedpackade och finns i vårt Centralmagasin.

Vi får se vad som händer med dem framöver. Upp ska de väl komma.

En Malmöbo som har rara meteoriter i sin privata stensamling är förresten prästen, pensionerade kyrkoherden Kaj Rosenqvist. Men som han sa för en tid sedan:

– Jag har köpt dom!

En raritet i Kajs stensamling är för övrigt ett förstenat dinosaurie-exkrement.