Haverikommissionen lägger pussel
Tack till Niklas Henricson, som tipsar W-bloggen om ESA:s svenska sajt där senaste nytt om himlakroppen P 2010 A2 presenteras – fenomenet som nu definitivt visat sig vara en asteroid med stoftsvans . Efter en kollision, en riktig trafikolycka i asteroidbältet.
Hubbles sensationella bilder tidigare i år skakade om astronomvärlden rätt rejält när de först publicerades (se diverse W-bloggar, senast nr 178). Men historien är inte komplett, tidigare info fick mig att tro att det mer var ett slumpskott från Hubble som sett smällen.
Historien är tydligen denna:
* LINEAR upptäckte himlakroppen 6 januari i år.
* Rosetta-sonden var därefter först på det. Tack vare denna ESA:s kometjagare kom bilden på svansobjektet, men ingen gillade riktigt vad de bevisligen såg: en himlakropp med svans i inre asteroidbältet. Med nästan cirkulär bana! Kometerna rör sig ju ellipsformat med solen i ena fokuset.
Dataanalyser av bl a Hans Rickman, Uppsala-astronomen, visar att svansen är ett resultat av en kollision mellan två asteroider.
Med hjälp av NASA:s och ESA:s Hubble-teleskop kunde man också senare direkt identifiera den kvarvarande asteroiden, som är runt 120 meter i diameter. Den miniasteroid som den kolliderade med var förmodligen bara några meter stor och blev totalförstörd vid kollisionen.
Forskarna var av flera skäl inte särskilt bekväma med den första klassificeringen, att det rörde sig om en komet. Olycksplatsundersökningen eller “haverikommissionen” kunde inte hitta någon central klump som svansen växte ut från, utan det såg mest ut som bara en svans. Men om det inte var en komet, varför hade den då en svans? Rosetta fotograferade himlakroppen i mitten av mars och bilderna analyserades sedan av kamerateamet.
Resultat:
* Svansen består av grus och damm i millimeter- till centimeterstorlek, utkastat i rymden efter en kollision. Och sedan ganska snabbt utspritt och förmodligen numera svåriakttaget.
* Asteroidkollisionen ägde rum under dagarna kring den 10 februari 2009.
Forskargruppens artikel publicerades i Nature 13 oktober. I den kallas P/2010 A2 för ett “peculiar object”, och det är en bra beskrivning. Nomenklaturen i dag är MPEC 2010-A32 .
I takt med att allt fler, alltmer djupseende och känsliga rymdbaserade och jordbaserade ögon riktas mot asteroider och kometer, lär vi få se fler spektakulära asteroidkrockar framöver.
PS.
Rosetta kommer 2014 fram till den komet som är dess verkliga mål, 67P/Churyumov-Gerasimenko. Den ska då både studera kometen på nära håll och sätta ner en landare på kometens kärna.
Rosettas kamera går under namnet OSIRIS och innehåller svenska filter, utvecklade av Spectrogon i Täby.
Snart är Neptunus första varv komplett…
Neptunus upptäcktes 1846.
Ett varv runt solen tar 165 år.
Nästa år 2011 har första varvet sen upptäckten klarats av.
Trägen vinner.
Världens största mobila Dobson!
Vilken amatörastronom har det största mobila teleskopet i världen? Christian Vestergaard hittade en kandidat åt mig: tysken Dr Erhard Hänssgen, vars hemmabyggda Dobson-teleskop har en spegeldiameter på 42 tum – 107 cm.
På nätet finns en fantastisk svit bilder från bygget.
Man kan ju tänka sig hur det är när Dr Hänssgen deltar på starpartyn runt om i Tyskland eller deltar i vägastronomiska utflykter i Europa. Får han överhuvud taget köra på allmän väg med muskedundret?
Kan vi inte bjuda in honom till starpartajet nästa år på Ven? Frågan är bara hur teleskopet ska flottas över.
Mera rimligt är kanske detta, för om jag förstår det rätt är Hänssgen tandläkare och bor i Elsterwerda i delstaten Brandenburg, som omger Berlin. Kanske ett utflyktsmål nån gång när ASTB drar till den tyska huvudstan på vårresa?
Fysiken tillbaka på ruta 1
Bernhelm Boos-Bavnbek är matematiker vid Roskilde Universitetscenter och har skrivit boken New Paths Towards Quantum Gravity, där han synar Niels Bohrs och Albert Einsteins olika hållningar.
– Fysikken har gået fulstændig tilbage genom de sidste 50-60 år, og er ret beset tilbage til tiden med de gamle alkymister, hvor man bare undersøger det ene materiale efetr det andre… Den teoretiske antenne er knækket, säger han i en intervju i Weekend Avisens helgnummer.
Rasande Rolando
Italienske amatörastronomen Rolando Ligustri är en fantastisk kometfotograf, en kometjagande “Rolando furioso” och hans Hartley 2-bilder finns lite överallt – oftast på spaceweather.com. Christian Vestergaard tipsar om honom, och det är bara att erkänna att bilderna är suveräna.
En hel drös fotografier på diverse Rolando Ligustri-kometer finns här.
Och proffsen? Framför allt NASA:s EPOXI-folk är på alerten. 4 november susar sonden förbi Hartley 2 i en hastighet av 12,3 km/sek,och instrumenten har redan upptäckt spännande saker: Oväntade förändringar i kometens ljusstyrka, t ex, och dessutom har EPOXI:s infraröda spektrometer påvisat förekomten av H2O, alltså vatten, liksom koldioxid C2O.
Var 30:e minut 16 timmar om dygnet tas spektrum av kometen.