Spiralgalax fångad i partitur!
Under min jakt på info om den ständigt intressante amerikanen Charles Ives och hans märkliga Universe-symfoni, det aldrig fullbordade storverket som upptog honom från 1915 fram till han gick bort på 1950.-talet, kom jag att lyssna in senaste nytt på danska P2 idag:
Och fick höra att den danske kompositören Anders Brødsgaard (f 1955) och hans 43 minuter långa symfoni Galaxy – uruppförd 2008 – nu kommit på skiva. Odense-symfonikerna spelar under ledning av Christopher Austin. Skivmärke Dacapo.
En mycket glädjande musik”astronomisk” nyhet.
Stycket är ett ensatsigt långt, hypnotiskt och stundtals majestätiskt orkesterverk, där hela den symfoniska paletten används; man nästan kan ana sig till hur de väldiga spiralerna sakta, sakta vrider sig runt svarta hål och hur den interstellära sfäriska musiken vibrerar mellan moln och stjärnor och stoft.
Tonen är spröd och seren, harmonisk (expertisen talar gärna om om “övertonsharmonik”), ackord följer efter varandra i allt häftigare tempostegringar, “explosioner” utbryter bland slagverken – ett svart hål följer i musiken och så börjar verket om från början. Minimalism och expressionism på högt plan!
Om jag med ett ord får sammanfatta min lyssning så blir det med den nötta kritikerglosan – suggestivt!
Ett kortkort smakprov finns här:
http://www.dacapo-records.dk/en/recording-galaxy.aspx
Galaxy i sin helhet kan lyssnas in här, på Youtube:
http://www.youtube.com/watch?v=Rwhefko5RS0
Jag är enormt nyfiken på vad ASTB:s musikkännare tycker och tänker. Anders Nyholm, tex. Och ASTB:s hustonsättare Frans Hagerman, förstås.
Till Charles Ives “ofullbordade” universum-symfoni lär jag återkomma.
Kathryns supernova
Hur gick det till när tioåriga Kathryn Aurora Gray skrevs in i annalerna som den yngsta supernovajägaren genom tiderna? Kanadensiska tidningen Star har berättat följande:
* Att pappan Paul Gray hjälpte till genom att utesluta asteroider och andra kända supernovor.
* Att Kathryn, när hon i höstas fick höra att en 14-åring upptäckt en supernova, menade som så: Det där slår jag lätt!
* Att genom att på datorn jämföra äldre bilder med nytagna och med hjälp av en från nätet nedtankad blinkkomparator (såna finns gratis tillgängliga), kom hon supernovan på spåren.
Ett 50-tal bilder mailades över från David Lanes privatobsis i Halifax till Gray (se blogg 4 2011), och redan när Kathryn sett den fjärde bilden var det – BINGO!
– Is this one?, ska skarpögda Kathryn ha sagt till pappan.
– Yup, that looks pretty good,
Resten är som det heter historia.
Neil deGrasse Tyson lägger ut texten
Jag visste att tv-popularisatorn och Haydenplanetariets chef i New York Neil deGrasse Tyson (t v) var en förledande duktig pedagog, men här är han helt enkelt lysande. Tack till Lars Olefeldt som hittat filmsnutten: http://www.wimp.com/universealone/
Om vi bortser från ädelgasen helium så består universum i första hand av väte, syre, kol och kväve.
I människokroppen dominerar samma fyra grundämnen…
– Vi finns i universum, men universum finns också i oss, lyder det kloka budskapet från The Big Apple.
Avslöjande “smajl”
“Den leende solförmörkelsen” har, trots molnen över Sydsverige, setts lite här och var i världen. Tora Greve har ett fantastiskt kompis- och kontaktnät, som servat henne med bra bilder från jordens alla hörn. Som denna molnsolförmörkelse fotad i Aten av grekernas HELIOS-team.
– Påminner inte “smajlet” förresten om Filurkatten i Alice i Underlandet?
Det är inte jag, det är Christian Vetergaard som undrar.
Döm själva. Så här ser kisen (“the Cheshire Cat”) ut hos Disney:
Hos andra påminner leendet om den klassiska Smiley-nunan.