Friska ögon siktar in sig på Kuiper-bältet
Pan-STARRS, akronym för Kuiper-bältesbevakaren The Panoramic Survey Telescope & Rapid Response System. har funnit tio nya Kuiper Belt Object (KBO) – i storlekarna 300-500 km.
KBO tillhör vårt planetsystems bortersta territorium, bortom Neptunus, och ses ibland som en sorts andra asteroidbälte, även om kometbälte kanske vore en riktigare benämning.
PS1-teleskopets fynd presenterades härom dan på ett möte med American Astronomical Society av Smithsonian-astronomen Matthew Holman.
– Detta är bara toppen av ett isberg av framtida upptäckter av Pan-STARRS, lovade Holman på en presskonferens.
Pan-STARRS-1 är placerat på det tysta vulkanberget Halekala, Hawaii, och kan se objekt så svaga som av 23 magnituden, och teleskopet förväntas även hålla ögat på nära jorden-objekt och, ja, dvärgplaneter “typ” Pluto, Eris, Makemake och Haumea.
Pan-STARRS-1 består av en 1,8 meters spegel – se bilden ovan – kopplad till världens största digitalkamera, ett monster som kan bevaka en yta på himlavalvet stor som 36 fullmånar. Bilden som resulterar är på 1 400 megapixel.
Observatoriet på Hawaii drivs förstås multinationellt. Det är tidens melodi.
Mörkrums-nostalgi!
Apropå ovanstående måste jag berätta om uställningen Analog: Trends in sound and picture på Riflemaker Gallery i London, en utställning i nostalgns tecken.
Utställningen har nyligen öppnat och uppmärksammar bl a några av de få fotografer i världsstan som fortfarande jobbar på gammaldags vis med filmrullar, klassiskt fotopapper, fixeringar, framkallningsvätskor och mörkrumsteknik.
Det lär finnas en handfull “mörkrums-fotografer” i den brittiska huvudstan i dag. För bara några år sen var de över 200.
Den som dokumenterat den utdöende konstarten – med digitalkameror??? – heter Richard Nicholson.
Helgens utgåva av The Guardian Weekly har en uppskattande recension med denna sympatiska rubrik:
“Elegy for a vanishing craft”.
Tunis har namnat en småplanet
Varje gång det bränner till i världen, undrar jag: Hur har amatörastronomerna det? Som nu i Tunis.
På nätet finns en hemsida för SAT (Society of Astronomy in Tunisia/Societé Astronomique de Tunisie), men den är daterad. Dock förstår jag att tunisierna är stolta över att det finns en småplanet uppkallad efter huvudstan Tunis (6362), en bamse på nästan 20 km och med starkt excentrisk bana.
Eddington om det stora och det lilla
Då och då läser jag den moderna astronomins klassiker. Just nu har jag Sir Arthur Eddingtons The expanding universe (1932) i min hand och slås av en del av hans iakttagelser:
Han vågade sig faktiskt på att beräkna antalet protoner/elektroner i universum och fann dem till 10 upphöjt till 78. Efter några år, 1938, reviderade han sina beräkningar och kom då fram till detta antal:
15 747 724 136 275 002 577 605 653 961 181 555 468 044 717 914 527 116 709 366 231 425 076 185 631 031 296.
Hål i solens korona
Hur solen ser ut med hål i koronan, kunde Solar Dynamics Observtory visa härom dan. Så här såg det ut:
Bilden i extremt ultraviolett tankades ner 10 januari.
Hålen beror på så kallade öppna magnetfält, som riktas rakt mot jorden och som efter några dagar orsakar norr- och sydsken. Solvindarna, som skapas här, kan nå hastigheter på 800 km/sek.