Saturnus i all sin grandezza
Under lång tid var Jupiter kvällens favoritobjekt det senaste året, och nu börjar sakteliga Saturnus överta rollen. I morgon söndag 3 april står ringjätten i opposition mot solen, och på spaceweather-com-sajten har den sydafrikanske amatörastronomen Paul Haese fått publicerat en bild av planeten med ringarna extremt välplacerade. Haese har använt sig av en rimligt funktionell kamera plus en 14-tummare, och då blir bilden så här klar och fin och tydlig.
Att ríngarna syns så extremt väl har med något som kallas Seeliger-effekten att göra, att solstrålarna kastas tillbaka från ringarnas mindre ispartiklar och större isbumlingar. Fenomenet är bara synligt runt planetens oppositioner.
Just nu är Saturnus i Jungfruns stjärnbild och ju längre kvällarna lider, desto bättre syns planeten.
Paul Haese har en trevlig hemsida med mängder av astrobilder, från månen till deep sky-objekt. Han är byggare till professionen, egen företagare, och astrofotografering har han sysslat med sen koltåldern. Paul är en av dessa prisade “amatörer” som förskönar vår vetenskap!
Proffsforskarna och Saturnus?
NASA :s Cassini-sond sänder ju hela tiden en strid ström av info om planeten och dess månar.
Till de senaste nyheterna hör en liten videoslinga, där vi kan lyssna på ljudet från Saturnus – radiostrålningen har uppfångats av instrument på Cassini och sen uppgraderats för våra örons skull. Stegringarna i bruset är korrelerat till planetens rotation (som är olika på respektive planethalva), till vindar, norr- och sydsken vid polerna. Resultatet är att “musiken”, bland proffsen kallad Saturn Kilometric Radiation, är som en duett med två sångröster som är osynkade, ur fas med varandra.
Radiovågorna från nordpolen har – för det mesta – en period på 10,6 jordtimmar, de från sydpolen på 10,8 timmar, men inte ens detta stämmer alltid. Solen och solens position visavi ekvator och poler är här en sorts motor och det förekommer märkliga “crossover”-fenomen.
Rekommenderar överhuvud taget NASA:s Cassini-sajt för den som är intresserad av alla teknikaliteter.
Hans Bengtssons ABC
På bokstaven A i Hans Bengtssons ABC för astronomer kunde vi läsa om amatörastronomens bittra lott. Är den så mycket bättre för yrkesastronomen, kan undras?
Yrkesastronom kallar man den galning
som har nattjobb mot betalning.
Tychos system seglivat
Det påstås att Tycho Brahes världssystem med planeter och kometer snurrande runt solen och solen i sin tur snurrande runt jordklotet, snabbt kom ur mode efter Galileis teleskopiska upptäckter. Jaså? Jag satt och läste några sidor i N V E Nordenmarks Astronomiens historia i Sverige intill år 1800 och fastnade för en avhandling framlagd i Lund 1706, av en Joannes Fornel.
Denne försvarade Tychos världssystem med motiveringen:
“Såväl i det ptolemeiska som det koperniska systemet finnas fel, så att ingen astronom godkänner något av dem för närvarande.”
Nordenmark berättar också att först sex år senare försvarade den nytillträdde lundaprofessorn Conrad Quensel som den förste astronomprofessor offentligt i landet Kopernikus.
Fler dvärgplaneter på gång?
Det sägs att det finns inte mindre än tre forskargrupper nu på södra halvklotet som från den sidan jagar dvärgplaneter typ Pluto i Kuiper-bältet. Sista ordet är aldrig sagt!
Mars vulkaner omgivna av moln
Den sameuropeiska rymdorganisationen ESA:s Mars Express-sond rapporterar plötsligt om unika bilder, som sonden tog redan i mitten av 00-talet av ett par utslocknade vulkaner på vår grannplanet. En av bilderna är direkt sensationell, tycker jag: Den visar de bägge utdöda vulkanerna Ceraunius Tholus och Uranius Tholus, den förra invävd i ett kallt Marsmoln, den senare med flera nedslagskratrar som kraschat mot vulkanen långt efter det att den spytt ut sin lava och tystnat.
Dimensionerna för de bägge kratrarna:
√ Ceraunius Tholus är 130 km tvärsöver, toppkonen reser sig 5,5 km över omgivande yta och har en kollapad caldera på toppen som är 25 km i diameter.
√ Uranius Tholus är 6,2 km tvärsöver – toppen når 4,5 km upp.
ESA har en synnerligen matig rapport om vulkanerna här, och dessutom en flott 3 D-bild. Fram med 3 D-glasögonen, klicka/dubbelklicka – och njut av skådespelet. Det är INTE Vesuvius vi ser från ovan, det är gamla Marsvulkaner!