Chalmers värd när Sveriges astronomer träffas i höst
Kålle och Ada får fint besök i höst: Sveriges astronomer – proffs och amatörer – samlas i Göteborg i slutet av september för att diskutera framtidens forskning om universum. Nu är anmälan öppen till konferensen Astronomdagarna, som äger rum vartannat år och som hölls senast i Stockholm 2009. Chalmers står som värd för årets möte, som arrangeras av Institutionen för rymd- och geovetenskap och Onsala rymdobservatorium.
Under Astronomdagarna träffas professionella astronomer och amatörastronomer för att diskutera de senaste forskningsresultaten och astronomins framtida utveckling. Konferensen, som är unik i Norden, äger rum under tre dagar mellan 29 september och 1 oktober.
Cathy Horellou, docent i astronomi vid Chalmers, är sammankallande för konferensens vetenskapliga organisationskommitté.
– Stora förändringar väntar astronomer nu när en ny generation av gigantiska teleskop byggs. Astronomdagarna ger framför allt unga forskare möjligheten att dela aktuella forskningsresultat och idéer inför framtiden, säger hon.
Konferensdeltagarna kommer dessutom att få besöka Sveriges LOFAR-station, landets del av det nya internationella radioteleskopet
LOFAR som just nu byggs vid Onsala rymdobservatorium i norra Halland. Vid observatoriet, som drivs av Chalmers, finns även det nordiska kontoret för värdens största astronomiprojekt, observatoriet ALMA som byggs i Chile.
Arrangörerna väntar att många amatörastronomer återfinns bland de uppemot 200 deltagarna.
– Astronomdagarna är viktiga inte bara för landets unga forskare, utan även för kontakten mellan proffsen och amatörerna, säger Jesper Sollerman , ordförande för Svenska Astronomiska Sällskapet, som är medarrangör för Astronomdagarna.
I anslutning till Astronomdagarna bjuds allmänheten in till Nordenmark-föreläsningen, som hålls i samarbete med Svenska Astronomiska Sällskapet torsdagen 29 september. Årets Nordenmark-föreläsare blir professor Gösta Gahm, uppskattad föreläsare och expert på hur stjärnor föds.
Initiativet till Astronomdagarna togs 1999 av Svenska Astronomiska Sällskapet och Kungl. Vetenskapsakademiens Nationalkommitté för astronomi. Tidigare har Astronomdagarna hållits i Stockholm (2009), Kiruna (2007), Uppsala (2005), Lund (2003), Göteborg (2001) och Stockholm (1999).
Startskottet för Göteborg som astronomistad var när amatörastronomen Axel Corlin den 8 juni 1918 upptäckte en ny stjärna – en nova – från bostaden i Göteborg. Corlin blev massmedialt känd för upptäckten, vilket så småningom ledde till etableringen av Slottsskogsobservatoriet. Novan i stjärnbilden Örnen pryder nu logotypen för Astronomdagarna 2011.
Astronomdagarnas hemsida har mer information och anmälningsblankett:
http://www.chalmers.se/rss/oso-sv/astronomdagarna-2011
Apropå Lise Meitner…
… påpekar Ingvar Borgström två saker:
– Niels Bohr visste redan i början av januari 1939 om Lise Meitners slutsatser från skidfärden i Kungälv. Han åkte till USA i januari på konferens, och där berättade han kanske lite oförsiktigt om Meitners och Otto R Frisch:s tolkningar av Otto Hahns experiment. Lise Meitner och Frisch han dock skicka manuskriptet till Nature innan så de fick prioritet.
Måndata väller in!
Visst häpnar man när man ser bilder som mosaiken nedan! Det är NASA:s LRO som i Lunar Reconnaissance Orbiter som för en tid sen släppte en kollektion nya bilder och massor av data om vår måne. Datamängden är “astronomisk” – den senaste nedtankningen lär får plats på 41000 vanliga DVD:er, om någon W-bloggsläsare vill bränna ner rubbet själv.
All data finns här: http://pds.nasa.gov
Senaste LRO-materialet innehåller bl a en global månkarta med en noggrannhet på 100 m/pixel.
LRO har sju specialinstrument ombord, bl a ett laserinstrument kallat LOLA som är akronym för Lunar Orbiter Laser Altimeter.
Ovan ger oss LOLA tre versioner av månen framsida med fokus på Tycho-kratern som placerats i mitten, nästan i bulls eye-position: nivåskillnaderna i topografin återges t v, hur månformationerna är vinklade gentemot ytan framgår av mittbilden och månytans “roughness” t h tar fasta på fördelningen av stora klippor etc på ytan. Klicka/dubbelklicka så ser du hur månkartan fungerar och vilka måttenheter som används.
Den stora runda formationen t v är Orientale-bassängen-
Mer om spinstars
I förra bloggen hann jag i alla fall omtala fenomenet “spinstars”, snabbroterande gamla och tunga stjärnor alldeles i Vintergatans början. Jag glömde påpeka att forskningen signerats Cristina Chiappini och hennes team (Leibniz-Institut für Astrophysik Potsdam. Instituto Nazionale di Astrofisica) och att de bl a hittat åtta enskilda stjärnor i den urgamla vintergatsstjärnhopen NGC6522 som visar sig innehålla gas vars metalliska innehåll anrikats av tidigare mycket massiva stjärnor.
I rapporterna talas om “fossila” inslag i de nya stjärnorna; forskarna har mätt fördelningen mellan grundämnena i stjärnatmosfärerna och fått fram att de allra tidigaste stjärnorn var bjässar på minst 10 solmassor, snabbroterande och kortlivade.
Bilden kompliceras av att astronomerna även hittat grundämnen som bara små stjänor kan producera.
NGC 6522 upptäcktes av William Herschel 1784 och är 12 miljarder år gammal.
Spinstars-objekten beräknas ha snurrat med en hastighet på ytan motsvarande 1,8 miljoner km i timmen – att jämföras med solens 7200 kph.
Förstår vi mekanismerna i spinstars, förstår vi också indirekt hur de första galaxerna bildades i universum efter Big Bang. “Forts följer.”
Nygammalt sätt att ta sig ut i rymden
Lars Olefeldt har hittat en filmsnutt som visar på ett alternativt sätt att skicka upp farkoster till rymden. Glöm dyra trestegsraketer! Det handlar om en spännande kombination av laserteknik och slungeffekt, en fast förbindelse i form av ett tunt gummiskikt knutet till jordytan och med en mottyngd “förankrad” bortom den geostationära banan.
Teorin bakom denna rymdhiss-teknik (“space elevator”) anses ha kläckts redan av raketpionjären Konstantin Tsiolkovskij 1895.