Andromeda i olika ljus
Härom dan släppte ESA, vår europeiska rymdfartsorganisation, ett par bilder på M31, Andromedagalaxen, som får en att häpna över hur himlakroppar ser ut i olika våglängder. ESA har en hel flotta av rymdteleskop uppe nu och alla lyfter fram okända aspekter på den mesta kända galaxen av dem alla. Med olika våglängder följer också att vi ser olika gamla stjärnor och stjärnhopar i galaxen: De infraröda bilderna fångar unga stjärnor, röntgenbilderna visar äldre solar.
Planck-satelliten fångar in långvågiga fotoner, som härrör från extremt kalla moln, bara tiondels grader över absoluta nollpunkten. Därefter är det Herschel-sondens tur att komma in i bilden, Herschel som jobbar i den infraröda delen av spektrumet och som ger oss möjlighet att se områden med pågående stjärnbildningar.
Rymdteleskopet XMM-Newton arbetar i ultraviolett och röntgen, som avslöjar gamla stjärnor, många i stjärnlivets slutfas om inte rentav de redan har briserat som novor. Även massiva stjärnor fångas in här, stjärnor i förstadiet till att bli supernovor.
Töcknet i Andromeda har observerats sen Hedenhös tid, och lärda araber hade med himlafenomenet på medeltida stjärnkartor – Galileo Galilei lämnade ingen vittnesbörd. det gjorde däremot hans samtida teleskopkonkurrent Simon Marius (som dessutom hade oförskämdheten att tycka att det var märkligt att den observante Tycho Brahe inte sett nåt i Andromeda när han kartlade stjänbilden).
På 1700-talet gav Charles Messier nebulosan katalogbeteckningen M31, William Herschel försökte skatta avståndet dit ut…. Lord Rosse hade vid mitten av 1800-talet svårt att se nån spiralstruktur med sitt jätteteleskop (jag har inte sett hans teckning på M31 – någon som sett den?), och det kan vi ju förstå med tanke på galaxens lutning. Först runt 1885-87 när britten Isaac Roberts tog den första fotografiska plåten av himlakroppen kunde vi ana oss till spiralarmar. Roberts tog genom åren flera bra bilder av nebulosan/galaxen. Se bilden ovan!
Och så var det förstås: Först med en kombo av teleskop och fotografi började bilden sakteliga klarna vad det handlade om. Och nebulosan blev på 1920-talet definitivt en galax, tack vare Edwin Hubbles upptäckt av cepheider i objektet MEN OCKSÅ tack vare vår egen Knut Lundmark. De 19 ljusår Karl Bohlin trodde att M31 låg på, spädde Lundmark på till 600 000 ljusår – i dag anses M31 ligga på nästan 3 miljoner ljusårs avstånd. Galaxen är definitivt det mest avlägsna vi kan se för blotta ögat.
När Camille Flammarions bok för amatörastronomer kom ut alldeles i början av 1900-talet, återgav han Andromeda-töcknet så här:
Och så här kunde M31 också se ut, enligt sent 1800-tal:
M31 och Vintergatan är i stort sett lika stora, enligt mätningar senaste år. Och om några miljarder år kommer våra galaxer att kollidera; redan nu ligger stjärnorna och stoftet i Vintergatans yttre halo och M31:s halo nästan i kontakt med varandra.
Shapley & van Maanen vs Lundmark
I samband med ovanstående notis: Jag hittade ett snutigt brev från tidigt 1920-tal i vilket Harlow Shapley påpekade för den svenske uppkomlingen Knut Lundmark apropå att Adrian van Maanen (t v) påvisat rörelser i bl a M33;s spiraler:
“Huruvida ni bryr er om att erkänna att van Maanens mätningar, om de är riktiga, i praktiken elimínerar hypotesen om “världsöar”, som ni för närvarande tycks omhulda starkare än någon annan, är en fråga som jag inte riktigt kan ägna mig åt.”
Så småningom fick Lundmark rätt, Shapley kastade in handduken och van Maanens mätningar blev ointressanta som felmätningar, och Lundmark och Shapley blev goda vänner. Shapley skrev till och med ett kapitel i den svenska minnesboken om Lundmark efter dennes bortgång.
Om van Maanen borde skrivas en rejäl biografi. Den kanske finns, men jag har inte sett den. Han ses som en misslyckad och olycksfödd figur i galaxastronomins förhistoria under 1900-talet, men jag tycker det är fel. Det var nästan nödvändigt i detta skede (1920-talet) att hans mätningar gjordes och att hans påståenden framfördes – och att de sen omkullkastades efter fingranskning för att galax-teorin skulle bevisas.
Vad hände före Big Bang?
Till och med Storsven… jag menar Svenska Dagbladet har upptäckt att Roger Penrose, britten, har spekulationer kring tiden före Big Bang. Det har han alltid haft. Vill du själv kolla vad han hade att säga i ämnet redan för fem-sex år sen, finns ett förnämligt föredrag här – på Penroses klara drottningengelska:
http://www.cosmolearning.com/video-lectures/before-the-big-bang-29/
CERN vidgar gränserna
Det är inte bara det att CERN-forskarna tränger djupare och djupare in i materiens innersta. Nu har detta fysiska Europalabb även utvidgats med medlemskap av Israel. Mycket bra!
Bland kandidatländer att få komma med i CERN-familjen återfinns Brasilien, Cypern, Serbien, Slovakien och Turkiet.
Upphittat: En ny planetarisk nebulosa
Jag vet inte hur ofta det sker att nya planetariska nebulosor hittas i Vintergatan, sannolikt sker det ofta, men nu har i alla fall att europeiskt gäng astronomer identifierat en alldeles speciell sådan i Vintergatans “anticentrum” – alltså i utkantsregionerna. I själva verket är denna planetariska nebulosa den mest anticentriska vi känner till (ligger på avståndet 20.8+-3.8 kpc, alltså drygt 60 000 ljusår från centrum, drygt 40 000 ljusår från oss).
Fyndet är intressant eftersom det visar hur vintergatsstråket avtar ju längre ut vi kommer från mitten, sker det gradvis, lugnt och fint eller sker det på annat vis.
Det sker på annat vis, och möjligen har denna planetariska nebulosa dessutom sitt ursprung i en annan galax, en dvärggalax. Åldern bedöms till omkring 18 000 år.