En väldigt mörk månförmörkelse
Tillsammans med min kompis, den W-bloggspanande astronomiintresserde skådespelaren Arne “Aniara” Strömgren gjorde jag ett tappert försök att spana in månförmörkelsen från centrala Malmö i kväll, men det misslyckades. Moln i vägen. Väl hemma visade det sig dessutom att många utlovade webcast-sändningar inte funkade, men Youtube visade totaliteten live och en rad bilder började dyka upp på nätet framåt småtimmarna, bl a som nedan på www.space.com.
Uppenbarligen har detta varit en av de mest mörkröda månförmörkelsen på länge, det kan vi i alla fall slå fast. Hur det ska tolkas återkommer vi till, men vulkaner har varit aktiva både på Island, i Chile och senast i Etiopien/Eritrea. Det kan spela roll!
Och här är ytterligare en av kvällens bildskördar!
I kommande blogg kör vi ett uppsamlingsheat med några av de bästa bilderna.
Först solfläckar – sen ny istid!
– Hur allvarligt är det?, undrar Lars Olefeldt. Och tipsar om en istids-varnande artikel i danska afternoonern BT:
http://www.bt.dk/utroligt-men-sandt/ny-istid-kan-ramme-jorden-i-2013
Karl Sandels hette fotografen
Tack till Peter Modie, legendaisk bildbyråägare till IBL i Ljugnbyhed, som berättar att fotografen som tog bilderna på Saltsjöbads-astronomerna – se blogg nr 138 – var ingen mindre än Karl Sandels (1906-1986), yngste medlemmen i en legendarisk fotograffamilj (farfar Carl Sandels var fotograf liksom pappan Knut Hjalmar Sandels).
Sydafrikaner hittade märkligaste exoplanet-systemet hittills
Vad det än är så är det ett av de märkligaste exoplanetsystemen hittade hittills. Det är astronomer vid Sydafrikas stora observatorium SAAO som hittat ett trångt binärt stjärnsystem, en liten vit dvärg och en röd jätte, som kringcirklas av två gasjättar. Dessutom stjäler hela tiden dvärgstjärnan gas och stoft från den röda tvillingen.
Astronomerna som lett utforskningen heter Stephen Potter och Encarni Romero-Colmenero.
Stjärnorna är så små att de snurrar runt varandra på ett par timmar och skulle få plats inom vår egen sols volym!
Stjärnorna förmörkar varandra i vår riktning, vllket gjort det möjligt för Potter och hans medarbetare att detaljgranska förändringar i ljuskurvan över en lång period. Dessa förändringar finns och kan endast tolkas två sätt: Som en störning i de magnetiska fälten, vilket är mindre sannolikt, eller sannolikare som gravitationseffekter från två jätteplaneter med massor 6 och 8 ggr större än Jupiters. Den yttre planeten tros ha en starkt elliptisk bana.
Planeternas varv runt stjärnorna är 16 respektive 5 år.
Stjärnsystemet bär katalogbeteckningen UZ For/Fornacis/Ugnen (delar av Ugnen kan spanas in i Sydsverige).
Upptäckten har skett med hjälp av supernytt observationsmaterial från Southern African Large Telescope (SALT) och idogt grävande i äldre arkiv, som går 27 år tillbaka. Trägen vinner!
Praktfull solexplosion
Riga-astronomerna bevakar jorden
Borta i Riga på andra sidan Östersjön finns på astronomiska institutionen ett laserstyrt “satellitöga” som ingår i ett världsomspännande nät för att mäta diverse förändringar i jord- och månbanorna, avståndet jorden-månen, jordklotets form, geodesi kort och gott, ja även mätningar av de tektoniska plattornas rörelser på jorden sker med hjälpa av dessa laserinstrument. Därför vet vi i dag att i Europa sker små tektoniska rörelser på 25-30 mm/år i nordöstlig riktning, utom i det Egeiska området där rörelserna sker på tvärs men å andra sidan är mindre.
Göteborg väntar på oss i höst!
Astronomdagarnas hemsida har du här:
http://www.chalmers.se/rss/SV/aktuellt/kalendarium/astronomidagarna-2011
