Häftiga utbrott i Krabbnebulosan
Vi är vana vid att se Krabbnebulosan, M1, i dess klassiska skepnad t v. Ett rymdteleskop som NASA:s Chandra X-ray Observatory arbetar i röntgendelen av spektrumet med betydligt tuffare fotoner än de optiskt synliga, och genom Chandra tränger vi i in i själva motoriken i supernovaresten.
De senaste bilderna på “Krabban” visar dramatiska förändringar i nebulosan tiden september 2010 till april 2011:
* Vi kan se en hel ring av röntgenemitterande gas. som expanderar från pulsaren, den vita stjärnan i mitten, plus knutor i ringen.
* Pulsaren snurrar kring sin egen axel 30 ggr i sekunden (!)- Eftersom den saktar ner pytsar den ut i nästan ljushastighet en stjärnvind av materia och antimateria. Det är chockvågorna från dessa som ligger bakom den ring vi ser utvidga sig.
* Chandra-observationerna följde på upptäckten av extrema gammaflares från Krabban, men eftersom dessa var svåra att positionsbestämma vreds den högupplösande Chandra mot det klassiska himaobjektet som kinesiska astronomer iakttog 1054 e Kr som en ny stjärna.
Här i Europa rådde vikingamörker. Ingen såg nånting eller brydde sig.
I närbild kan vi se mera i detalj vad det handlar om:
Min rekommendation: Klicka på denna bild för att få upp den i större format på din skärm. På Chandras hemsida kan du se en pedagogisk filmkortis byggd på bildmaterialet ovan. Sajten finns här:
http://chandra.harvard.edu/photo/2011/crab/
Optimist-pessimist
En variant:
En optimist inom den teoretiska fysiken är en person som försöker lösa småproblem typ TOE (theory of everything) med kulspetspenna.
Siljan-fynd i backspegeln
Den Österrikefödde astrofysikern och Cambridgeutbildade kosmologen Thomas “Tommy” Gold (en av Steady state-teorins banérförare) var en spännande forskare, som inte alltid – visade det sig – fick rätt. Men han provocerade fram forskning över ett brett spektrum.
Få tänker på det längre, men Gold var ju en av forskarna bakom djupgasprojektet vid Siljan på 1980-talet – ett projekt inledningsvis sponsrat bl a av Vattenfall och av ett antal riskvilliga investerare, som – när facit förelåg – fick se sina pengar bokstavligen kastade i sjön.
Men det borrades och det borrades djupt, en 6-7 km, i Siljan-kratern, som är ett resultat av ett meteoritnedslag för drygt 370 miljoner år sedan.
Thomas Gold hade utvecklat en teori om ett ickebiologiskt ursprung för olja och naturgas (metan, andra kolväten)i jordens mantel. Efter en kraftig meteoritkrock pyste detta metan upp genom sprickor i jordens inre och la sig i geologiska reservoarer under av nedslaget skapade lockformationer, så kallade cap rocks i Golds terminologi. Och där ligger naturgasen och väntar på att exploateras.
Fynd i form av olja, om det nu inte kom från borrningen självt, gjordes också, men inte i några kommersiellt intressanta mängder. Projektet var dödfött och lades ner efter ytterligare en senare projektering, då Gold var ut bilden.
Den största sensationen orsakade däremot Golds påstående att han i borrmaterialet från dessa kilometerdjupa håligheter hittat bevis på organiskt liv, “arkeobakterier”, som forslats ner från jordytan till fyndplatserna. Mycket debatt och kraftiga ifrågasättanden följde, men men MEN. De som virrade på huvudet och skrattade åt Gold den gången, skrattar inte lika mycket numera. Fynden spökar den dag som är i Paul Davies bok om SETI (The Eerie Silience, utkom i fjor i samband med SETI:s 50-årsjubileum), där de sätts in i ett större sammanhang om mikroborganismer i planetens inre.
I dag har vi hittat bevis på mikrober i enorma djup i jordens inre och i havsbottnar (och under havsbottnar!) , så Golds påstående om att det finns lika mycket “underjordisk biomassa” som biomassa på jordens yta kan mycket väl hålla. Den danske professorn Bo Barker Jørgensen och en kollega till honom skrev i Science 2006 att de flesta mikroorganismer på jorden mycket väl kan hysas i klippor och sediment UNDER havsbottnen!
Vad det betyder i ett astrobiologiskt sammanhang om organiskt liv är ganska så uppenbart.
Gold sammanfattade sin forskning med ett spännande kapitel om Siljan i boken The Deep Hot Biosphere (1999).
Thomas Gold må ha haft fel om Steady state-teorin, om hur djupt dammlagret på månytan var och mycket annat, men frågetecknen kring fynden från Siljan kanske kan sträckas ut till !!!
Gold levde åren 1920-2004.
Göteborg närmar sig
Under tiden på jorden…
.. summerar vi med Kryddan Peterson i Lund dagsläget så här:
“Islands ekonomi ligger i aska och Greklands i ruiner.”