Tycho på morgonkulan
Jag måste erkänna att vissa bilder från den inre och yttre rymden fortfarande gör mig paff – som denna studie av soluppgången över Tycho-kratern på månen, dokumenterad av LRO/LROC 10 juni i år i sned vinkel.
Toppen på centralberget ligger 2 km över kratergolvet, som i sin tur ligger 4700 m under randbergen.
På bilden kan vi spana in klippor och stenblock 10 till 100-tals m stora. På toppen ser vi en rejäl men insulär stenbumling, som i närbilden nedan framgår ännu bättre. Hur har den kommit dit? Vilken är dess skapelsehistoria?
Tycho är en ung månkrater, skapad kanske för 110 miljoner år sedan av en kraftig asteroidkrock. Kratern har ännu inte slipats ner av alla de meteoriter och mikrometeoriter som hela tiden bombarderar månytan och som gör att äldre kratrar får en mera avslipad form.
Fotocredit för dessa makalösa bilder: NASA/GSFC/Arizona State University.
Det finns dubbelstjärnor…
… och så finns det OGLE-LMC-CEP0227 i Stora Magellanska molnet, som hjälpt astronomerna att lösa upp en intrikat knut: Varför teorin om cepheidernas massor inte överenstämt med den gängse teorin om stjärnors utveckling. Diskrepensen har legat på 20 procent.
Cepheider, som vi ju använder som avståndsmätare i det nära universum, tillhör inte vanligheterna och det gör inte binära system heller, och cepheider i binära system som förmörkar varandra i vår synriktning är ännu mera sällsynta (inga observerade i Vintergatan so far). Men i vår lilla granngalax hittades det unika stjärnparet där stjärnorna förmörkar varandra (= ger oss möjlighet fastställa massorna), så nu är lyckan total. Och ordningen återställd.
Cepheiden har en period på 3,8 jorddygn och paret snurrar runt varandra på 310 dygn.
Mätningen har utförts på La Silla i Chile av polska ESO-astronomer, bl a.
Neptunus födelsedagsfiras av HST
Det går inte att komma ifrån att Neptunus är något särskilt. I samband med 1-årsdagen – Neptunus har nu fullbordat sitt första solvarv efter upptäckten 23-24 september 1846 – lät Hubble Space Telescope publicera några bilder tagna med dess Wide Field Camera 3 dagarna 25-26 juni i år.
Molnformationerna på norra och södra halvklotet består av metan i form av iskrtistaller.
Några fakta om Neptunus:
* Planeten är i dag den yttersta i vårt planetsystem, detta sedan Pluto degraderats till rollen av dvärgplanet.
* Neptunus ligger 30 ggr längre bort från solen än jorden, 4,5 miljarder km.
* Neptunus har årstider som jorden, Neptunusaxeln lutar 29 grader mot planetens bana. Varje årstid är på cirka 40 år… inte ens somrarna är att föredra!
* Neptunus är en gasjätte med en kärna som alstrar värme.
* Störningar i Uranus bana fick redan 1821 den franske astronomen Alexis Bouvard att diskutera påverkan av en yttre planet. Urbain Le Verrier och John Couch Adams, fransman respektive britt, gjorde oberoende av varandra exakta positionsbestämningar av den okända planeten, som upptäcktes 1846 av Berlin-astronomen Johan Gottfried Galle.
* Dock: Redan 1612 hade Galilei spanat in planeten men tog den för en – stjärna. Galilei missade bussen!
* Neptunus omges av ett 30-tal KÄNDA månar.
Dagens citat
“Maybe this world is another planet’s Hell.”
– Aldous Huxley
Next stop Göteborg
Fakta finns här!
