Hoppa till innehåll

september 2011

Nr 240 2011

  • av

Hur mentalsjuk var Hale?

Astronomer är som folk är mest, på gott och ont. Och de lider precis av samma sorts sjukdomar som alla andra!

Ta fallet med George E Hale.

Jag läste en några år gammal rapport om denne legendariske solforskare, observatoriegrundare och teleskopbyggare och hans mentala status: Hale’s “Little Elf”: The Mental Breakdowns of George Ellery Hale av Sheehan, W. & Osterbrock, D. E., i Journal for the History of Astronomy, utgiven år 2000.

Synar vi Hales sjukdomsbild kan vi tala om “chronic hypermania”, att han led av en sorts hyperaktivism långt upp i åren. Han var ständigt  på språng, vilade aldrig, alltid vidare, vidare,  och gick han inte i väggen så gick han GENOM väggen ett antal gånger. En vän till honom talade om hans “elf”, en liten gubbe som dök upp vid  Hales sida och som pockade på hans uppmärksamhet – samtidigt som Hale hade konstiga ringningar i örat.

Själv talade Hale, som inte saknade sjukdomsinsikt, om en sorts demon, en hallucination förstås,  och trots avkopplande utlandsresor till Europa och sanatorievistelser blev Hale aldrig riktigt kurerad.
Artikelförfattarna jämför Hales demon med Winston Churchills berömda “black dog”.

Hales öde är minst lika fascinerande som den schizofrene Nobelpristagaren John  Nash, vars liv blev till den fenomenala filmen A Beautiful Mind med Russel Crowe.

En sidoreflektion är att i hagiografiska publikationer som The Legacy of George Elery Hale (1972) påpekas vilken enorm insats Hale stod för inom astronomin men inte en rad om det mänskiiga priset för allt hans flit.

Jordbaserade teleskop jagar gammastrålning

Även astronomerna vid de svenska universiteten i Lund, Uppsala och Stockholm – och KVA – är med på ett hörn i projektet med bygget av det så kallade  Cherenkov Telescope Array, med målet att studera gammastrålnng  med en koppling av  jordbaserade instrument.

Projektets hemsida berättar om de tre sorternas teleskop (beroende på vika våglängder som ska studeras) och vilka forskningsområden som blir aktuella:
Studier av allt från supernovarester till pulsarvindsnebulosor, aktiva galaxkärnor, pulsarer, stjärnbildningsprocesser,  Vintergatans centrum, mörk materia,plasma, kosmisk strålning, kvantumgravitation och annat lättbegripligt och lättfångat.

Projektet får, vad jag fattar, anses ligga bra till för att förverkligas, forskarna och teknikerna är mitt uppe i de förberedande studierna.

Projektkontorets högkvarter ligger i Europa och är knutet till klassiska  Landessternwarte Heidelberg.

Pollenkungens liv blir film

Lars Olefeldt tipsar om HD:s nyhet att Gösta “Pollenkungen” Carlssons liv ska dokumentärfilmas av unge filmaren Daniel Ingsten.

Gösta “Pollenkungen” Carlsson blev ju riksbekant när han påstod att han besökts av ET 1946, en ufo-upplevelse som avsatt spår i form av ett litet “flygande tefat”-monument i Ängelholm.

Daniel Ingsten får frågan om han “tror” på Pollenkungens berättelse och svarar klokt:

“Jag tror att man måste tro det människor säger. Det Gösta uppfattade som sant är sant för honom. Det är så subjektivt. Men han påstod att han fått kunskapen att utvinna pollen ur pollenkornen av utomjordingarna.”

STEREO avslöjar variabler och misstänker exo:s

Bonus! NASA:s STEREO-sond, som observerar framför allt solen, visar sig även ha andra kvaliteter:

Hittills har 263 förmörksevariabler detekterats ner till magn app 10,5 – 122 av dem finns  inte med i den stora SIMBAD.databasen,

I studiet av stjärnor typ pre-kataklysmvariabeln  V471 Tau och i jakten på exoplaneter kan STEREO spela en roll. Bl a misstänks tack vare STEREO en “substellär” kompanjon till stjärnan HD 213597.

Klassisk V2-observation

Under andra världskriget försökte den tyske solforskaren Karl-Otto Kiepenheur plädera för att tyskarna skulle skicka upp en V2-raket i atmosfären för att utröna om solen utstrålade ultraviolett ljus. Det blev blankt NEIN!!! på den förfrågan, varje V2:a skulle skickas med bomb för att terrorisera civilbefolkningen i London och andra av de allierades städer i väst.

De västallierade tog över både raketforskare och V2-raketer, och 1946 kunde instrumenten ombord på en V2:a dokumentera solens UV-utstrålning. Därifrån emanerar denna klassiska bild, som visar hur det ultravioletta spektrumet tilltar allteftersom raketen stiger till högre höjder.

Årets Nordenmarks-föreläsning av Gösta Gahm