Färsk nedslagskrater i Peru
Peru bjuder på en hel del astroöverraskningar. Det är inte bara Nazsca-slättens märkliga stenåldersbilder som spökar (de ses bäst på flyghöjd) – i Perus sydöstra hörn finns också ett praktfullt och alldeles färskt exempel på en nedslagskrater.
Nedslagskratern upptäcktes i september 2007, påpekar Christian Vestergaard som bl a tipsat norska nätkompisar om fenomenet.
Kratern är från 2007 och skapades genom en bumling till stenmeteorit som slog ned 15 september detta år.
Kratern är 4-5 m djup och har en diameter på drygt 13 m.
Nedslaget bevittnades av flera personer och fönstren skakade på ett sjukhus bara en kilometer från nedslagsplatsen.
Flera personer i närheten blev sjuka, bl a misstänktes arsenikförgiftning från grundvattnet som började koka i samband med smällen.
Den här sortens nedslag är en god påminnelse om att vi inte ska skoja bort hotet ovanifrån. Jag vet inte, jag tror inte, att den orsakande meteoriten iakttogs av några NEO-instrument. Förmodligen var den för liten för det. Men ändå… en sån smäll i en storstad är inte att leka med.
Nyaste supernovan
Ännu en supernova har upptäckts av ryssarna via deras MASTER-bevakning (Mobile Astronomical System of the TElescope-Robots), från stationen i Tunka.
Den app magnituden ligger nånstans runt 18 och vi rör oss tydligen med en Typ Ia-smäll.
Vi lever i ett svart hål – i ett parallellt universum….
Den polskfödde astronomen, fysikern och teoretikern Nikodem Poplawski (Indiana University, USA) har en plan: Att vi lever i ett universum inuti ett svart hål i ett annat universum.
Utgångspunkten för Poplawski är den einsteinska fysiken och matematiken och dess varianter. Jag har ju läst om att Big Bang kan tolkas om ett “vitt” hål eller som ett resultat av att två universa kolliderar, men här späs teoribildningarna på rejält.
Hörde jag någon som sa “Upp till bevis!”???
Tack till W-bloggskompisen Anna-Mi Wendel, som tipsat om Poplawski och samtidigt om en filmsnutt på nätet på 18 minuter om univerrsums svarta hål-bjässar. Superintressant!
Falks falkögon synar Sigge Stark
Kultur 1: Bertil Falk fortsätter att skriva på sitt magnum opus om svensk science fiction förr och nu.
Till Bertils senaste upptäckt hör att den av kultur- och litteratureliten så föraktade Sigge Stark alias Signe Björnberg (1896-1964) också skrev sf.
– Hon var det stora namnet i Vårt Hem och i dess femte årgång, 1945, publicerades följetongen “Professorns experiment med människohjärtan”.
– Det handlar inte om kirurgiska experiment som man skulel kunan tro av titeln, men profssorns teori och experiment hör defintitivt hemma under rubriken “social faktasi”.
– Som Sigge Stark var Signe Björnberg Sveriges kanske mest folkkära författare genom tiderna, hatad och bespottad av kultureliten och av kollegor som saknade hennes eminenta förmåga att strukturera intriger på utmärkt svenska.
– Hon brukar betecknas som författare av kärleksromaner och kärleksnoveller, men hon hade större bredd än så. Hon skrev historiska berättelser och hennes kärlek till djur, inte minst hästar, lyser fram.
I dag finsn även en förening som vårdar minnet av författarinnan.
Stjärnpoet
Kultur 2:– Svenska Dagbladet har idag en stor och positiv artikel om en rumänska poeter i allmänhet och Nina Cassian – född 1924- i synnerhet, påpekar W-bloggens stelläre poesijägare Carl-Olof Börjeson (just nu i Uppsala)
Följande utmärkta dikt återges i artikeln:
Januari
Kyss mig, älskade, sänk
dina läppar i mina.
Under fjärran stjärnor
tycks det snöa.
Månen håller kyska föreläsningar
på torget.
Dina armar vill inte
hålla hårt om mig , så jag slipper frysa …
Gnistan sover inne i flintan.
januari dröjer sig kvar. Orörlig.
Mer kultur!
Kultur 3: Vi är inte främmande på W-bloggen för crossover-möten med humaniora, som bekant. Därför allt ljus på danskskånsksvenska konstnärinnan Marie-Louise Kold, som arbetar i en mycket spännande och unik blandteknik: Hon gör bilder på bearbetad metall, och denna hennes tunga och annorlunda konst visas härnäst på Jäger & Jansson Galleri i Lund (vernissage 15 okt)!
– På detta underbara galleri visar jag de allra senaste verken som jag jobbat intensivt med i lång tid. Många patineringar jag aldrig lyckats få fram förut, flera oljemålningar på metall som blivit klara under sommaren och hösten, samt helt nya etsningar.
En del av Marie-Louises motiv drar i väg mot de himmelska höjderna. T ex “Ikaros dröm”
En bild som nedanståend med vågor, skulle kunna vara hämtad från NASA:s planetarkiv.
Dessa märkliga runda cirkelstrukturer – var har Marie-Louise hämtat inspirationen till dem?
