Nr 246 2011
LOFAR lovar mycket
Astronomdagarna i Göteborg avslutades i går med utflykt till Onsala och vårt radioastronomiska rymdobservatoriums senaste stolthet – den svenska LOFAR-stationen, som är en strategiskt viktig nordlig del i detta flernationella projekt.
Christian Vestergaard har varit bussig att skicka över ett antal bilder från utflykten. Det var uppenbarligen lite av Lützen-dimma i går morse. Här följer en kvartett bildbevis:
1
Onsala-chefen Hans Olofsson presenterar LOFAR för Astronomdagarnas nyfikna gäster.
2
En av antennerna i närbild.
3
Här är det samling kring en av antennerna under presenning.
4
Under presenningen avslöjas fintekniken.
Lite repetition om LOFAR:
* LOFAR är akronym för LOw Frequency ARray (“lågfrekvens-uppställning”) som endast detekterar radiovågor nära FM-bandet.
* I stället för att fånga signaler från enskilda radiokällor bevakar LOFAR stora områden på himlen kontinuerligt.
* Teleskopet med dess sammanlagt 192 antenner är det största som byggts i Sverige på 35 år.
* 47 liknande enheter finns över hela Europa (Nederländerna, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Sverige) och länkas samman över internet till en central superdator i Groningen, Nederländerna. Det handlar om: Interferometri 2.0!!!!
* LOFAR kommer att ge oss ny kunskap från universums allra tidigaste historia och kanske också upptäcka nya typer av himlakroppar. Vad finns t ex runt svarta hål?
Uppdragsforskning inom andra, mera jordnära områden utesluts inte.
Det finns flera bra sajter om LOFAR. Den som googlar skola finna! På huvudsajten berättas intressant nog om utforskningen av Cygnys A, som är nödvändig för att denna intensiva radiokälla stör observationer av andra källor i det lågfrekventa området. Cyg A bekrivs rentav som en “trouble-maker” som kan störa observationer av radiokällor flera tiotals grader bort.
Om även radioastronomerna i Italien, Polen och Österrike kopplas på LOFAR-systemet- sker så? är det klart? – kan vi få följande intressanta spindelnät:
Kulig kylig Arvidh Engholm-novell
I novellsamlingen Vildsint – Skymningslandet (PaperTalks förlag) har vår vän, sf-författaren Arvidh Engholm publicerat novellen “Fallande termometer”. En klurig titel och en knorrig berättelse, där det inte är helt fel att ha sin kemibok uppdaterad… om jag säger så.
Kul läsning dock inte bara för kemilärare!
Merkurius på tapeten
Time Magazine uppmärksammar de senaste vetenskapsrapporterna från MESSENGER-sonden, som snurrar runt Merkurius ytterligare några månader, rapporterar Carl-Olof Börjeson.
Till de mera överraskande fynden hör uppenbarligen att frekvensen av kalium, thorium och UO3 inte pekar på ett fullt så helvetiskt varmt förflutet som vi tidigare trott, snarare påminner planetens “volatile budget” om övriga inre planeters (Venus, jorden, Mars). Dessa genom hettan flyktiga grundämnen och molekyler, som förångats på planeten, kan däremot förklara en del hålighter, porer eller urgröpningar på planetens yta, ljusa geologiska formationer – ofta i fantastiska klustrar – som inte är nedslagskratrar i gängse mening. Tidig vulkanism och en sorts förångningsprocess – bubblor som brister – tycks vara de bästa förklaringarna i dag till fenomenen, som på engelska kort och gott kallas “hollows”.
Håligheterna finns över hela planeten och är uppenbarligen planetologiskt ganska unga, eftersom det inte finns spår efter mindre nedslagskratrar som slagit in i dem efter deras bildande.
Forskarna utesluter inte att dessa håligheter fortfarande kan formas, vilket avför Merkurius från rullorna som en sorts parallell till vår måne.
Även studier av Merkurius magnetfält har skett.
Mysteriet med planetens tillkomst återstår att lösa.
På NASA/MESSENGERS hemsida finns naturligtvis massor av matig info och massor av nysläpptra, dramatiska bilder.
De tunga rapporterna från MESSENGER har nyligen publicerats i Science.
Böcker om “The Herschels”
Att astronomihistorikern Michael Hoskins är den ledande Wiliam Herschel-forskaren sen länge, visste jag. Men inte att hans flit avsatt tre intressanta böcker relativt nyligen:
The Herschels of Hanover, som berättar familjens okända historia, The Herchel Partnership, som skildrar Williams och systern Carolines forskning, och redigeringen av Caroline Herschel´s Autobiographies.
Galaxbullar och andra kanelbullar…
På tisdag firar vi Kanelbullens dag, som skapats av Malmöverksamma Kaeth Gardestedt. Kaeth är en gammal kompis, och hon har redan hunnit reka på “nya” TBO inför vår litteraturkväll med LIV som i Litteraturens vänner i Skåne 15 november – Kaeth är ordförande för LIV.
Kaeth är förläggare och författare och har naturligtvis en bok om kanelbullar på sitt samvete!
Och dagens kanelbulle i kosmos? Jag har inte hittat nån riktigt bra bild på en bulle tagen från sidan (se bullen ovan t v), men galaxer ställda på kant mot oss finns det gott om. Här är ett praktexempel plåtad av Hubble-teleskopet 2003:
