Hoppa till innehåll

Nr 89 2022

  • av

450 år sedan Tychos nova briserade

På fredag 11.11 är vi några gamla lundaastronomer och dito uttjänta astrohistoriker som beger oss till Herrevadskloster för att jubilera: Det är på dagen 450 år sedan Tycho Brahe såg sin nya stjärna i Cassiopeias stjärnbild.Tycho gnuggade sina ögon och frågade omgivningen om de såg samma sak som han. Det gjorde de. Han såg inte i syne.

* Tychos stjärnobservation gjorde honom så småningom till en världskändis i hela Europa, och det han såg vet vi ju idag var en supernova. Tycho såg den som en ny stjärna (“Nova Stella”), men idag vet vi att det handlade om en kosmisk kärnkraftsolycka där stjärnans mage vändes ut och in. Detta till följd av kritiska nukleära processer. Stjärnan blev så ljusstark att den till och med kunde ses mitt på ljusa dan.

* Med hjälp av sina mätningar kunde Tycho så småningom slå fast att stjärnan var orörlig på himlavalvet, alltså rörde det sig inte om en komet eller meteor, och hans parallaxmätningar fick honom snabbt att inse att den låg långt bortom månen, att den tillhörde den yttersta 8:e stjärnsfären. Dessutom “blinkade” stjärnan som andra stjärnor på himlavalvet och hade inte planeternas lugna permanenta sken.

* För Tycho var jordklotet, resonerade han, närmast att jämföras med en “punkt” i mitten av ett universum med gigantiskt avstånd ut till denna 8:e stjärnsfär.

* Samtidens astronomer betraktade stjärnhimlen som oföränderlig, där hände aldrig något. Det gjorde det visst, och Tychos stjärna bidrog till att krossa den gamla världsbilden. Tack vare det han såg på Herrevadskloster, där det enda som påminner om honom i dag är resterna av klosterkapellet.

* Tycho var ett barn av sin tid och såg naturligtvis även fenomenet i astrologins tecken. Ändå är det hans mätningar som blev så avgörande (han var en duktig matematiker). Tychos berömdhet ledde till at han fick Ven som förläning, och där byggde han både slottet Uraniborg och det delvis underjordiska observatoriet Stjärneborg. Från början av hans tid på ön fanns det även ett tredje obsis där ute, det vet vi idag. Detta var innan teleskopet hade uppfunnits, så Tychos – för tiden – fantastiskt exakta astronomiska mätningar byggde helt på vad han såg med blotta ögat med hjälp av sina sinnrikt konstruerade instrument.

* Så visst finns det skäl att fira det Tycho såg 11 november 1572 från Skånes horisont, ja, här grundades ett av vetenskapshistoriens berömda paradigmskiften.

* Tycho hade idén att stjärnornas skenbara ljusstyrka speglade deras absoluta storlekar. Därför måste Cassiopeiastjärnan vara enormt stor, vilket många astronomihistoriskt bevandrade senare skrattat åt. Men hur fel var han på det, egentligen? Jag tänker på den röda giganten, supernovakandidaten Betelgeuse, som är enormt stor och vars yttre fladdrande atmosfär i en jämförelse når ända ut till jordens planetbana.

* Det tog lång tid för nutida astronomer att hitta resterna av denna Tychos stjärnsmäll inne i Vintergatans stjärnmyller, men det gick, till en början genom radioastronomins hjälp, och idag är denna supernovarest väl utforskad med alla sorters instrument, både jordbundna och t ex röntgenkänsliga sonder som Chandra som snurrar runt jordklotet. Vi vet genom dessa instrument hur “knutor” och “filament” rör sig i supernovaresten med dess chockvågor och kollisioner med det interstellära materialet. Fortfarande expanderar delar av stjärnresterna runt 5000 km/s.

* Tychos supernova klassas som Type Ia, det vill säga smällen beror på att en vit dvärg drar till sig material från en röd jättegranne. Till sist nås den så kallade Chandrasekargränsen (1,4 solmassor) och smällen är oundviklig. Vi vet att resterna ligger på kanske 10 000 ljusårs avstånd. I systemet ingår även en följeslagare (Tycho G), en G2-stjärna som numera identifierats.

* Nedan är Tychos ikoniska Cassiopeiateckning. Särskilt stjärnan B = Schedir var viktig, den använde Tycho för att kolla vinkelavståndet till den nya stjärnan. Inga förändringar noterades.

Tre bildbevis från vår tid:

  1. Ett lyckat försök av NASA:s Chandrasond att återge en 3 D-bild av supernovaresten. Vi ser hur knottrigt objektet är, blå färg markerar att gasen och stoftet rör sig mot oss, den röda kulören markerar att supernovaresten rör sig bort från oss. Vi kan med lite god vilja ana till oss en trasig “boll” i rymden.

2. För ett par månader sedan kom denna studie där 59 SNR-knutor och deras egenrörelser studerats: Blått på den norra halvan närmar sig oss, rött på den nedre rör sig bortåt. Stora hastigheter noteras.

3. Ytterligare ett dramatiskt bevis på vad som händer i stjärnans restmaterial nästan ett halvt årtusende efter smällen:

* Tycho var inte ensam om att observera den nya stjärnan, han var inte ens den förste. Men han var den som utförde det banbrytande grovjobbet. En bra sammanfattning av samtidens publicerade observationer finns här.

* ASTB:s alldeles egen astropedagog Peter Hemborg påpekar att på fredag ihågkoms även Tychos nova under en föreläsningsserie på kvällen på Tycho Brahe-planetariet i Köpenhamn:

Avslutningsvis:

Den som är slängd på medeltids/renässanslatin rekommenderas läsa HELA Tychos bok från 1573 här. Bonam fortunam!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.