Hans Rickman synar “turfaktorn”:
Från planetkaos till liv – hur gick det till?
Ett scoop kan vi förmedla – tror vi – före alla andra:
Hans Rickman, vår prof em från Uppsala (och Polen), har med kolleger intresserat sig för orsaken till att vårt planetsystem är så egenartat jämfört med den stora mängden exoplanet-system som nu är kända.
En rapport är i faggorna på webbsajten för Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. Obs: Nice i rapporten ska inte uttalas “Najs” utan “Niss” som i den sydfranska stan, stan med världens vackraste astronomiska kupolbyggnad ritad av en viss Monsieur Eiffel. Nice är en teori som Hans Rickman ansluter sig till i sin nya läsvärda bok. Se nedan!
Vår professor emeritus. Bild: UU
Ordet till Hans Rickman:
“Vi var intresserade av att förstå orsaken till att vårt planetsystem är så
egenartat jämfört med den stora mängden exoplanet-system som nu är
kända. De ser alla ut som havererade varianter av system som från början
kan ha haft solsystemets regelbundenhet. Nu finns det en undersökning
gjord inom ramen för Nice-modellen, som sökte efter den mest troliga
strukturen hos det verkligt nyfödda solsystemet, dvs jätteplaneternas banor.
Vi tog då ett startsystem som stämmer med en av de troligaste varianterna.
Vi gjorde datorsimuleringar av detta system under antagande att solen
föddes som medlem av en stjärnhop – något som de flesta tror att nästan
alla stjärnor av solens typ gjorde. Vi konstruerade realistiska modeller av
sådana stjärnhopar och lät en av de solliknande stjärnorna representera
vår sol med dess sannolika, ursprungliga planetsystem omkring sig.
Resultaten tog åtminstone mig med överraskning. Det visade sig att en stor
andel av planetsystemen havererade på grund av att andra stjärnor från
hopen sveper förbi på nära håll och stör planetbanorna så att systemet bryter
samman
Det här är nytt, ingen har tidigare gjort just detta. Dessutom finner vi att
risken är stor för de s.k. isjättarna (Uranus och Neptunus) hamnar i mycket
avlägsna banor eller kastas ut från solsystemet. Detta är viktigt för att förstå
observationerna av s.k. fri-flytande exoplaneter, som inte verkar ha någon
riktig moderstjärna.”
Ill ur den högaktuella rapporten. Det var ovanligt kaotiskt i början. Figuren visar hur banorna för de fem planeterna (Jupiter, Saturnus, planet 5,Uranus och Neptunus) utvecklas under 10 miljoner år i ett fall när det går verkligt illa. Varje planet har tre kurvor för medelavståndet samt perihel-avståndet och aphel-avståndet.
Källa: Författarna, MNRAS
Hans Rickman fortsätter och sätter tummen på den existentiella sidan av livets tillvaro på jordklotet:
“Men jag kan inte låta bli att intressera mig för en annan sida av saken, som
har att göra med livets utveckling på jorden. Vi tog inte jordklotet med i våra
beräkningar, men man kan fråga sig om jorden hade kunnat bildas och fått
en livsvänlig bana i ett havererat system. Svaret är nog att det hade kunnat
gå i de flesta fallen, men det finns även havererade system där ingen
planet hade kunnat erbjuda förutsättningar för uppkomsten och utvecklingen
av liv.
Nå, är detta intressant för forskningen om livets ursprung? Inte särskilt,
kanske. Vi vet ju att mänsklighetens existens bygger på en lång serie av
lyckliga omständigheter under hela solsystemets livstid. Hade inte impakten
vid krita/tertiär-gränsen inträffat och slagit ut dinosaurierna för 65 miljoner år
sedan så hade däggdjuren missat chansen att ta över. Hade inte jorden och
månen blivit till en dubbelplanet så hade livet fått ett helvete med en instabil
jordaxel, osv osv.
Men vi har i alla fall sett att “turen” började redan i allra första början. Det
kunde ha gått helt på tok.”
Tack till Hans Rickman för denna hyperaktuella rapport, och jag kan bara kvittera med att återge senaste krönikan i Skånska Dagbladet av W-bloggsredaktören. Hans bok rekommenderas inte, den REKOMMENDERAS MYCKET!!! Må den prompto översättas till svenska så att allmogen på hemmaplan förstår. Lysande och, ovanligt, rolig på sina ställen när Rickman är personlig och skriver om sitt förhållande till forskningen, forskarna och småkrafset där ute nära oss. Det är så skönt med astronomer med glimten i ögat och lusten att populärvetenskapligt berätta. Det är en svårt konst men ju mer en professionell astronom vet desto lättare är det.
Royal Astronomical Society är en klassiker i vår tillvaro sen runt 200 år. John Herschel var den drivande kraften bakom tillkomsten.
Hemsidan finns här nedan och har alltid spännande, oväntade nyheter att omtala och surfa in om:
https://academic.oup.com/mnras
