Hundra år sedan Patrick Moore föddes
4 mars är 100-årsdagen av Patrick Moores födelse, och det ska vi naturligtvis fira med ett litet glas whisky (hans favoritdryck bland de destillerade flytande varorna).
Om det stämmer att varje amatörastronom är en missionär och löpsedel för sin vetenskap, så undras: Fanns det nån större missionär inom vårt gebit än denne f d folkskollärare Patrick Moore? Han skrev inte bara mängder av böcker, säkert en sexti-sjuttio stycken, som inspirerade ett antal generationer att närma sig den celesta världen. Framför allt nådde han genom sitt tv-program på BBC, The Sky at Night (startat 1957) ut till den stora publiken, och detta program är i likhet med sin skapare ett svårslaget astronomiskt fenomen. Programmet har löpt en gång i månaden sedan starten 1957 – ett oslagbart världsrekord i den efemära tv-världen -, idag naturligtvis med ny besättning. Endast en gång svek Patrick Moore sitt programledaruppdrag. Inte ens en hjärtoperation fick honom att avstå från programledarskapet.
För sina populärvetenskapliga insatser adlades Patrick av drottning Elizabeth II och hade alltså rätt att kalla sig Sir Patrick. Men den titeln ville han sällan bära, han var Patrick med sina vänner och han var “Folkets astronom” bland den stora allmänheten. Hos många sågs han som en astronomins egen statsman.
Hemligheten med The Sky at Night? Patrick brukade säga att det beror på tre saker:
– att The Sky at Night är okontroversiellt; ingen har blivit förbannad, någon anmälan till britternas motsvarighet
till vår granskningsnämnd har aldrig förekommit;
– att programmet är billigt att göra;
– att programmet sänds sent på kvällarna.
En ansenlig mängd gäster infann sig genom åren. Inte minst proffsastronomer i framkanten av forskningen kände sig hemma i en lugn och avstressad studioatmosfär (studion flyttade så småningom från London hem till honom) , där aldrig några kryptiska eller elaka frågor ställdes. Den verserade tonen dominerade. Programmet, med en tonslinga ur Jean Sibelius Pelléas et Melisande som signaturmelodi, har naturligtvis gått igenom den ena dramatiska tekniska nyordningen och uppgraderingen efter den andra – trots Patrick erkända teknikfientlighet.
Numera är The Sky at Night en liten industri. I början kom en årsbok byggd på programmet, och senare sjösattes en glassig månadstidning med senaste programmet bifogat som dvd.
Det är klart att många av oss inspirerades av Patrick Moore även på våra skandinaviska breddgrader. Vi blev vänner och skrev en bok tillsammans. Vi skapade under en tågresa från London till det mooreska hemmet i Sussex det som skulle bli IUAA, International Union of Amateur Astronomers. Den som vill läsa storyn rekommenderas Universum på glänt, boken som kom ut i samband med Svenska Astronomiska Sällskapets 100-årsfirande.
IUAA:s andra världskongress förlades 1972 till Malmö med Patrick Moore som det stora affischnamnet.
I sina memoarer anklagar Patrick italienarna i IUAA-ledningen för att ha kört projektet i sank. Så långt vill jag inte gå, men vi gjorde flera misstag. IUAA skulle absolut inte ha börjat syssla med diverse ”kommissioner” — jag tror att variabelorganisationen AAVSO direkt reagerade negativt över konkurrens från IUAA:s sida och det kan jag faktiskt förstå. Vi skulle också ge ut publikationer (Proceedings, Newletters) på olika språk, och vi byråkratiserade tillvaron onödigt mycket. IUAA blev som jag sagt någon gång ”världens dyraste sociala klubb” med tanke på alla resor som folk gjorde och som de själva fick betala. Folk dök upp från USA, Kanada, Irland, Danmark, England, Polen, Tjeckoslovakien, Spanien, Brasilien, Japan, alla kända väderstreck.
Den enda “kommission” som gått till hävderna och som de då närvarande fortfarande pratar om var ”whisky-kommissionen”, som avslutade IUAA-kongressen hemma hos mig 1972. Patrick undrade om jag hade en whiskysort kallad Tar of the Mountain. Det hade jag inte. ”Tjäran från berget” var en fiktiv whisky uppfunnen av Compton MacKenzie, som låg bakom boken/filmen Massor av whisky.
Det man inte kan ta ifrån IUAA är att likasinnade träffades i Malmö, och från de vänkretsarna kunde så småningom skapas både nordiska och inhemska sammanslutningar av vilka några lever och verkar i dag. Undrar till exempel om inte Svensk amatörastronomisk förenings yttersta DNA är från Malmökongressen 1972?
Inom astronomin blev Patrick Moore ett aktat namn inte minst för sin kartläggning av månens kratrar (innan Apollo!) och han var också skaparen av Caldwell-katalogen.
Detta är inget porträtt av Patrick Moore, endast några spridda notater från W-bloggens horisont. Han blev ju med tiden en alltmer excentrisk engelsman och han var långt ifrån okontroversiell. Sin monokel, som efter hans bortgång såldes på auktion, bar han för syns skull!
Ett plock bilder från Malmökongressen för “bara” drygt femtio år sedan:
Lars-Bertil Sjöström.
