Hoppa till innehåll

Nr 52 2023

  • av

Våra stockholmsvänner fyller – femti!

Så här ligger det till: Den 1 juli 1973 överfördes Stockholms observatorium från Kungl. Vetenskapsakademien till Stockholms universitet och Institutionen för astronomi vid Stockholms universitet föddes. Namnen ”Stockholms observatorium” och ”Institutionen för astronomi” är sedan dess synonyma, berättar ett mess från SU som vi fått via prof Jesper Sollerman.

Redan innan överföringen samarbetade dock observatoriet med universitetet genom att där bedriva undervisning i astronomi. Kvar vid KVA efter överföringen blev formellt Institutet för solfysik (ISF), som i KVAs regi drev ett solobservatorium (först på Capri och sedan 1980 på La Palma) även om de delade lokaler med Institutionen för astronomi.

Stockholms observatoriums rötter går tillbaka till mitten av 1700-talet när det gamla observatoriet på Observatoriekullen invigdes. Eftersom centrala Stockholm började bli ljusförorenat flyttades verksamheten till Saltsjöbaden år 1931, där Stockholms observatorium var förlagt fram till flytten till AlbaNova universitetscentrum 2001. År 2013 blev även ISF en del av Stockholms universitet, och solteleskopet på La Palma blev en nationell forskningsinfrastruktur med stöd från Vetenskapsrådet.

För några veckor festades det året till ära ute på Saltsjöbaden. Bilden från träffen där vid dubbelrefraktorn.

Bildkälla: SU

Grattis från oss lantisar!

Ännu en solförmörkelse-expedition på gång!

Tora Greve berättar att hon och Erik Johansson planerar att åka till Mexico 2024 för att se den långa solförmörkelsen. Pigga på att hänga med? Kolla här:

 torasol.se/sol-2024/

SN-jägarna fångar även söndriga kometer

På Astronomer´s Telegram hittade vi en rapport om kometen 205P/Giacobini och dess märkliga tudelning. Är det gamla fragment som kommit i dagen eller nytillkomna?

Upptäckten får betraktas som ett sidofynd till Zwicky-teamets idoga supernovajakt.

Under tiden på Mars…

Två bildbevis på att amerikanernas Mars-utforskning fortsätter idogt. Dessa nya bilder från NASA:s Photojournal får räcka

Dels har skuggan av Ingenuitys Marshelikopter fångats 26 april under en utflykt över Marsytan:

Dels har denna munk (doughnut säger jänkarna) fångats av Marsrovern Perseverance 22 juni i år. Bakom kakformen ligger en kombo av krafter, vind, erosion, det faktum att stenbumlingen haft en mindre sten (eller flera stenar) i mitten som eroderat fortare än omgivningen och på så vis urgröpt stenen.

.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.