Forskaruppmaning: Fortsätt jakten på supernovor som expanderar!
Vi (det vill säga alla våra duktiga astrofotografer) har fått ett trevligt uppdrag av vår supernovaprofessor i Stockholm Jesper Sollerman: Dokumentera fler supernovarester än Krabbnebulosan, sök visa hur bubblorna expanderar över realtid. Jesper sände med en bild på “Krabban” från 2017 och en från slutet av 2023, bägge tagna på Palomar Mountain i Californien av den berömda SN-jägaren Zwicky Transient Facility-kameran (ZTF) som täcker hela himlen.
Ordet till Jesper:
– Men ZTF har såklart mer, nästan 1000 bilder mellan dessa år. Man skulle alltså kunna göra en riktig film där man ser inte bara expansionen utan även fluktuationerna i synkrotronnebulosan, kanske till och med i färg. Sådant är proffsastronomerna alltför upptagna för att ta tag i, men det finns säkert andra som kan? Amatörastronomerna idag är ju experter även på bildbehandling…
– Och det finns flera planetariska nebulosor eller stjärnbildningsområden där man kan försöka göra liknande. Ett upprop?
Vi har många duktiga astrofotografer i våra led, som bekant, och flera av dem har varit verksamma i flera år så att möjligheten att se förändringar över tid finns där. På Wikipedia kan t ex ses hur Tycho Brahes svårfångade SN-smäll 1572 expanderar i Vintergatan.
På mig, som den amatöramatör jag är numera, verkar det som om det nästan vore lättare att mäta spektroskopiskt hur expansionen äger rum hos många av dessa oroliga objekt.
ÅRETS CRAFOORDPRISTAGARE SER IN I STJÄRNORNA OCH BESKRIVER GEOMETRISKA FORMER
Årets Crafoordpristagare i astronomi respektive matematik har gett oss ny kunskap om saker det mänskliga ögat inte kan uppfatta. Douglas Gough, Jørgen Christensen-Dalsgaard och Conny Aerts har utarbetat metoder för att avslöja hemligheter om solens och stjärnornas inre. Claire Voisin har specialiserat sig på algebraisk geometri, med vars hjälp det går att beskriva former som är omöjliga att visualisera.
Astronomerna presenteras så här på Crafoords hemsida:
Douglas Gough, University of Cambridge, Storbritannien, Jørgen Christensen-Dalsgaard, Aarhus Universitet, Danmark, och Conny Aerts, KU Leuven, Belgien tilldelas Crafoordpriset i astronomi 2024
”för utvecklingen av metoderna för asteroseismologi och deras tillämpningar för studiet av solens och andra stjärnors uppbyggnad.”
Seismologer får kunskap om jordens inre genom att studera jordklotets skakningar i samband med jordbävningar. De tre pristagarna har upptäckt att det är möjligt att använda likartade metoder inom astronomin. Solen och stjärnorna kan undersökas genom att följa rörelser på ytan orsakade av svängningar liknande ljudvågor i deras inre. Det kallas asteroseismologi.
När Douglas Gough startade det teoretiska arbetet fokuserade han på solen. Han fick snart hjälp av sin doktorand Jørgen Christensen-Dalsgaard som tillsammans med hundratals andra forskare satte upp ett nätverk av så kallade GONG-teleskop. Samarbetet resulterade i helt nya upptäckter, som att solens inre roterar annorlunda än dess yttre hölje.
Conny Aerts ville använda samma metod för att lära sig mer om stjärnor långt borta. Med hjälp av den nya tekniken kan forskarna nu mäta stjärnornas radie och inre sammansättning samt få en mer precis uppfattning om hur gamla de är.
”Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar VAD du är” lyder texten till en känd barnsång. Även de små förändringar i ljusstyrka hos stjärnan som vi uppfattar beror på vågrörelserna i dess inre.
– Genom att etablera ett helt nytt forskningsfält där man studerar stjärnornas små blinkningar ger pristagarna oss förutsättningar att hitta svaret på frågan i visan. Dels lär vi oss mer om stjärnornas struktur och rotation, dels lär vi oss om vår egen Vintergatas historia, säger Bengt Gustafsson, professor emeritus i teoretisk astrofysik vid Uppsala universitet och en av ledamöterna i priskommittén.