Ny bok om Bernhard Schmidt
En av den moderna teleskopteknikens stjärnor var en enarmad solitär, född på Nargö, i havet utanför Tallin i Estland. Han gjorde sitt namn odödligt när han runt år 1930 konstruerade det finurliga Schmidtteleskopet – som fortfarande används för kartläggning av stjärnhimlen. Nu har boken om honom kommit och jag kan bara anbefalla den – utan reservation. En och annan fråga, ja, men inte mer.
Boken om Bernhard Schmidt (1879-1935) är intressant både för sin teknikhistoria och för den estlandssvenska historien. Den har skrivits genom ett samarbete mellan Uppsalabaserade Estlandssvenskarnas kulturförvaltning, IRES, Hamburgs observatorium i Bergedorf, SOV, med flera.
Jag säger som det är: Jultomten kom verkligen tidigt i år. För: En ny bok om Bernhard Schmidt, denna gång inte en roman (Jaan Kroos roman Motvindsskeppet kom 1997 på svenska) utan en faktarik biografi. Denne svenskestniske optiker med en arm (högran amputerad efter en olycka i tonåren) blev en pionjär med sin konstruktion av sfäriska speglar utan aberration, med “Schmidten” kunde stora delar av himlavalvet fotograferas. Felkällorna eliminerades genom en korrigeringslins som gjorde att hela spegelytan kunde fokuseras till en och samma centrala del. En fantastisk uppfinning! Därför försågs också teleskopen på Kvistaberg (Bro, Uppsala) och tidigare Saltsjöbaden med denna optik.
Boken utges av Estlandssvenskarnas kulturförvaltning och förlaget Argo, Tallin.
Några specialfynd i boken:
* Bernhard Schmidt pluggade en kort tid på Chalmers. 1927 deltog han med den tyske legenden Walter Baade på en solförmörkelseexpedition till Jokkmokk.
* Baade lämnade Tyskland för bl a Mount Wilson och Schmidt drog, genom Hamburgprofessorn Richard Schorrs försorg, till Hamburg/Bergedorf, där han blev en legend. Där ligger han också begraven. Han ville aldrig bli fast anställd men Schorr gav honom fria tyglar i observatoriets verkstad. Därifrån kom flera Schmidtedleskop till i världen, alla är väl dokumenterade i boken, på våra breddgrader Brorfelde i Danmark, Kvistaberg, Saltsjöbaden..
* Boken bjuder på en rad nya och nygamla artiklar. Tidigare publicerade runor över honom av Åke Wallenquist, Bengt Gustafsson m fl återges, likaså en unik artikel av Schmidt själv. Han gillade inte att synas utåt, varken som person eller i tryck. Ändå har han lämnat avtryck efter sig genom sina teleskop – till och med Kepler-sonden, som hjälpt oss hitta tusentals exoplaneter, hade Schmidt-optik ombord. Ett bättre betyg kan hans uppfinning inte få. Lägg till detta att många teleskop för amatörer har inbyggda Schmidts optik (“Schmidt-Cassegrain”, “Schmidt-Newton”).
* På Nargö föddes Schmidt och växte upp, han hjälpte lotschefen pappan att från en plattform i ett träd bevaka fartygen i vattnen i Finska viken.
* Berrnhard Shmidts livsresa är ingen annan lik. Han kom som estlandssvensk att landa i Mittweida i östra Tyskland och därifrån togs språnget till det observatoriet i Hamburg.
* Gustav Holmberg bidrar med nyskrivet material om Schmidt, och det tackar vi för.
* Personligen kan jag bara lägga till följande;
* När jag var grabb på 60-talet var jag någon vecka på Kvistaberg, där teleskopet höll på attt byggas. Jag var gäst hos Åke Wallenquist. Jag kröp omkring inne i tuben och Wallenquist tog några bilder som tyvärr har förkommit. Jag anade inte hur stort detta var, detta teleskop bidrog till flera viktiga mätningar av stjärnhimlen och en av mina vänner, yrkesastronomen och astrohistorikern Gunnar Wehlin, fick tag i ett sällsynt utbrott av varibeln V1057 Cyg (“Welins stjärna”) med hjälp av det nya teleskopet.
* Boken är resultatet av ett samarbete mellan Estlandssvenskarnas kulturförvaltning, IRES, Hamburgs observatorium i Bergedorf, Estlandssvenskarnas kulturförening m.fl. och som författare medverkar bl.a. Kristina Rosen, Hele Kiimann, Mattias Reinholdson, Arthur Arno Wachmann, Walter Stephani, Gustav Holmberg, Tarmo Oja, Gudrun Wolfschmidt, Bengt Gustafsson, Eric Stempels, Ingvar Svanberg m.fl.
Tycho hälsar så mycket
W-bloggsredaktörens vänner Anki Hansson och Klaus Dietrich skickar gärna bildbevis när de besök något astronomihistoriskt i världen. Ett par gånger har de hälsat på Nicolaus Copernicus i Krakow, och senast har de varit i Prag och hälsat på Tycho Brahe som ju ligger i Tyn-katedralen – graven öppnades för femton år sedan.
Idag ser stenbumlingen över själva graven ut så här:
Apropå Tycho så från en annan vän, Gammeldansken Lars Viggo Persson kommer detta Storm P-bidrag:
