Årsbarn med Plejaderna
När humanisten, miljökämpen och tidigare landshövdingen Rolf Edberg skrev sin bok Årsbarn med Plejaderna 1987 menade han att mänsklighetens föregångare, trädaporna, uppträdde på jordklotet ungefär samtidigt som stjärnorna i Plejaderna började lysa, för en 50 miljoner år sen. På de snart 25 år som gått sen Edbergs förnämliga bok kom, har astronomerna reviderat åldersbestämningen uppåt. Så vi får kanske gå tillbaka till dinosaurernas tid i stället.
I princip gör det ingenting för Edbergs resonemang.
I boken berättar han om egna observationer från Afrikas öknar och hemmavid stugan av den öppna stjärnhopen och hur Plejaderna iakttagits av alla kulturer (det är som vanligt bara vikingarna som var tysta) och vad som förenar oss med universum – och människans förvaltaruppgift på/av jordklotet. Bibelns Job, 38 kapitlet. där Plejaderna omtalas, ser han som den “kanske skönaste kosmologiska dikt som skrivits”.
Undrar vad Rolf Edberg, om han levt i dag, skulle ha sagt om ROSAT-sondens röntgenbild av Plejaderna? De sju ljusstarkaste stjärnorna är markerade med fyrkanter.
Fakta – ? nödvändigt – om Plejaderna, som nästan syns allra bäst och vackrast i en vanlig fältkikare:
* Avstånd: 440 ljusår
* Stjärnhopens radie i centrala partiet: 8 ljusår
* Ålder: 75-150 miljoner år.
* Spektrum: B
* Antal medlemmar i stjärnhopen: 1000+
* Vad händer? Om 250 miljoner år har Plejaderna skingrats, så passa på att njuta nu!!!
Till det mera överraskande astronomer slagit fast hör att det gastöcken vi tycker oss se Plejaderna invävda i och som vi länge trott att stjärnorna skapats ur, i själva verket är en självständig reflektionsnebulosa i Vintergatan som passerar igenom stjärnhopen – i en hastighet av 10 km/sek. Så det är en typisk optisk illusion vi upplever.
Utanför bilden uppe t h ligger Sjustjärnan som skapar ljusfenomenet, Merope. Men det är inte från Merope som den störande optiska störningen allra överst i bilden kommer, det är en effekt av ett inbyggt fel i Hubble-teleskopet. Däremot är de vita, nästan parallella stråken och knutorna i nebulosan helt äkta.
Zambia kunde blivit först ut!
En erinran från Lars Olefeldt om att 1964, i samband med Zambias självständighet, rapporterade Time Magazine om att en zambier vid namn Edward Makuka Nkoloso var lätt sur över att självständighetskalabaliken störde hans uppladdning inför en kommande månresa och därpå en Mars-resa. Målet var att bräda både USA och dåvarande Sovjet i rymdkapplöpningen.
Vid självständigheten, som förde demokraten Kenneth Kaunda till makten, hade Zambia nästan inga högutbildade tekniker alls, endast något tusen high school-utbildade, ett 100-tal som gått igenom en lättare akademisk utbildning överhuvud taget. Imperiet prioriterade inte direkt den tidigare befolkningens utbildning.
Nkoloso var gymnasielärare, han hade utett sig själv till direktör för den nya statens National Academy of Science, Space Research and Philosophy och han hade en massa roliga idéer om hur uppskjutningen skulle ske. Han var beredd att skicka ett antal nyblivna zambiska medborgare och ett par katter till Mars, bara UNESCO stod för notan – 700 miljoner dollar.
Även en missionär skulle få plats ombord i kopparraketen.
Nkoloso orsakade många goda skratt och lite besvär också för den nya regeringen, speciellt när han anklagade USA och Sovjet för rymdteknologiskt spioneri.
Universums största galax
Eftersom jag jagat pyttesmå stjärnor, får jag också påpeka att enligt Guinness Rekordbok 2010 är den största enskilda galaxen (vad vi vet) i universum en gigantisk bamse med katalogbeteckningen IC 1101 – galaxen är, läs nu och ta in detta i stora och lilla hjärnan, 5,5 miljoner ljusår tvärsöver (50 ggr större än Vintergatan) och innehåller 1000 miljarder stjärnor (1000 000 000 000). Massan uppskattas till 2000 ggr Vintergatans.
Om man lägger IC 1101 i Vintergatan skulle den rymma Stora och Lilla Magellanska Molnen, Andromedagalaxen och M33 plus en hel del annat intergalaktiskt smått och gott.
Den enorma storleken skylls på mängder av kollisioner med galaxer genom årmiljarderna och ett kosmiskt kannibalbeteende, som bara kan skyllas på Newton. Han har ställt till mycket elände där ute.
Jag vet inte varför men när jag läste om IC 1101 kom jag att tänka på figuren Pizza the Hutt i Mel Brooks film Det våras för rymden, det där äckliga matvraket som åt av sig själv.
Ännu en dansk galaxkompositör
Anders Nyholm lovar återkomma med synpunkter på Anders Brødsgaards Galaxy-symfoni samtidigt som han berättar följande: Att dansken Svend Erik Tarp 7 symfoni heter just – Galaxy.
– Den hittade jag på CD-rea på Gleerups härom året, och det är inget dåligt verk; se för övrigt:
http://www.dacapo-records.dk/en/recording-orchestral-works_1.aspx
– Tarps pianokonsert på samma skiva är pigg och lyssnarvänlig musik.
Skärgårdssvit av solförmörkelsebilder
Dagens obligatoriska tack till Christian Vestergaard, som mailat över massor av solförmörkelsebilder från 4 januari, Den fina sviten under kommer från Lars-Erik Andréasson på Grötö i Göteborgs skärgård:
Första tanken var “vad bra att det finns kompositörer som tilläggnat tid för att skriva musik om rymden”. Men neoklassisk musik är oftast lite svårsmält och omtyckt av fåtal då det specifika verket som går under 42 minuter är inget annat än slumpmässiga akordövergångar, överbryggade legato i flertal minuter av olika instrument följda av diverse crescendos. Vackert stundtals, men kaotisk annars. Lite för likt rymden. Jag tror jag håller mig till Chopin och Beethoven där det råder mera ordning i takterna 🙂