Vad hände på Jupiter?

Nu vet vi vad som hände på vår gasjätte Jupiter 19 juli 2009: Att planeten träffades av en stor asteroid. Teorin om en kometsmäll har avförts från dagordningen; brottsplatsundersökarna har lagt sitt pussel och bitarna i form av de gasmoln och de nedslagsrester som man kunnat identifiera bl a i det infraröda pekar på just en större fast himlakropp av “Titanic proportions”. Bl a Hubble-teleskopet har varit inkopplat på uppföljningsarbetet och även HST visar på stora skillnader mellan denna krasch och den klassiska kometträffen 1994 mellan Jupiter och kometen Shoemaker-Levy 9.
Den australiske amatörastronomen Anthony Wesley upptäckte vad som var på gång 2009, och han larmade omedelbart sina vänner bland yrkessastronomerna. Som slutade söla och snabbt kom på fötter och riktade in sina jätteteleskop i Chile och på Hawaii mot Jupiter.
Resultat av asteroidkraschen:
* Impacten värmde upp Jupiters lägre stratosfår med 3-4 K på en höjd av 42 km ovan molntopparna.
* Explosionen lägre ner motsvarade energier typ 5 h´gitaon TNT.
* I rekylen från träffen upp i Jupiteratmosfären ingick bl a ammoniakmolekyler men också andra kolväten, kisel m m. Inga vattenmoleykyler noterades, vilket <anses motbevisa just komettoeirn.
* Diametern på himlakroppen som störtade på Jupiter bedöms ha varit 200-500 m med en medeldensitet på 2.5 g/cm3.
Forskarna med JPL-astronomen G S Orton i spetsen har nu rapporterat sina fynd i tidskriften Icarus.
Och stormen på Saturnus…
… anses nu ha en storlek på tio jorddiametrar.
Tidig sf på svenskfinska
Bertil Falk, gammal kollega från den massmediala världen, fortsätter att att gräva fram tidig svenskspråkig science fiction. Senast har han sprungit på en novell från 1803, kallad “En dröm”, publicerad i Åbo Tidning och sannolikt författad av Gabriel Israel Hartman:
– Den finländske filosofen Hartman var då tidningens redaktör, berättar Bertil.
Några citat ur novellen, bara för att W-bloggens läsare ska få grepp om tänk och tanke om framtiden den gången:
“Man skref år 1899. Jag befann mig uti Paris. En händelse förde mig till Nationalinstitutet: der ledamöterna af den Physiska klassen woro sysselsatte med mikroskopiska rön. Man emottog mig med wänlighet, och tycktes finna nöje uti, att tillfredställa min nyfikenhet, som fann ett oändeligt antal föremål. Willrådig, om hwad jag borde begära upplysning, bad jag att blott få de det som för händer haves. Man wisade mig mikroskoper af fullrigt slipade klara demanter, som hade en förundranswärd werkan att förstora objekterna. Genom sammansättning af flera sådana glas af klaraste demanter och dertill applicerade reflexionspeglar, hade man åstadkommit mikroskoper af högsta fullkomlighet.
– – –
Min boning war nu ofanteligen stor, och rymden, hwart hon rördes, war en oändelighet..
– – –
Wettenskaperna woro på de flesta orter uti ett blomstrande tillstånd. Akademier, skolor, kloster, kyrkor och lärda sällskaper funnos öfwerallt. Genom tjenlig uppfostran kom jag, som af naturen war begåfwad med god urskiljning, till anseende i den lärda werlden. Jag lefde till 320 års ålder, såg mina barnbarns barn, och afsomande, mätt af ålder, omgifwen af ett talrikt sällskap af mina afkomlingar. Jag vaknade nu ifrån min dwala, och fann med förundran, att denna min långsamma wandring ej pågått mer än ett ögnablick.
– – –
Wåra teleskoper hafwa i lika grad blifwit förbättrade, som mikroskoperna. Men sedan Herschells tid har man fortfarit att bringa dem till större fullkomlighet. Det man för 100 år sedan förmodade, har nu fulleligen bekräftat sig. Wi skall nu tydligen få se, att icke allenast hwar synlig fixstjerna är ett särskildt solsystem, utan ock att hela mjölkwägen på himmelene består af idel sådana. Wi skall få se hwarje stjerna deri omgifwen af sina planeter och deras drabanter.”
Var fick en sådan tänkare som Hartman sin inspiration ifrån? Det är jag nyfiken på.
Producenten av Den oändliga historien ur tiden
Den store tyske filmproducenten Bernd Eischiger har avlidit, 61 år gammal. Borta i Hollywood.
Eischiger gav oss bl a en lysande fantasyfilm som filmatiseringen av Michael Endes roman Den oändliga historien/Die undendliche Geschichte, men också filmer som Elementarpartiklar, Hitlerfilmen Undergången, filmatiseringen av Umberto Ecos Rosens namn m fl.
Vad är tid?
Ibland blir man bara sååå perplex för att inte säga konsternerad.
Av fenomenet tid, t ex.
Jag kände på sin tid den danske tonsättaren Niels W Gades sonson Johannes W Gade, och han sa som det självklaraste i världen:
– Min farfars violinlärare var ju bäste vän med Mozart.