Hoppa till innehåll

Nr 38 2011

  • av

Nordamerikanebulosan i infrarött

NASA:s Spitzer-teleskopsatellit jobbar i IR och kom härom dan med en närbild av Nordamerikanebulosan (NGC 7000) i Svanens stjärnbild, en bild som definitivt inte liknar… Nordamerikanebulosan.  Det som vi i visuellt tycker ser ut som den amerikanska kontinenten försvinner helt i infrarött, då vi i stället ser gasmoln och unga stjärnor och stjärnor i vardande.

Alla stadier upp till “tonåren” tycks finnas representerade här.

Nebulosan känns inte igen i infrarött. Fotocredit: NASA/JPL-Caltech

Jag är lite less på uttryck som  stjärn-BB eller  stjärn-KK eller stjärnkrubba eller stjärndagis, men här förekommer helt klart en massa nyskapande av himlakroppar.

Ett litet krux för forskarna är att sortera bort äldre stjärnor som ligger  i riktning mot nebulosan, men det tycks inte vara något större problem.

Nånstans i nebulosatöcknet döljer sig förresten en krets unga massiva heta stjärnor, som håller ljusshowen igång. Dessa ligger bakom där “Mexikanska golfen” syns i den visuella delen av spektrumet.

Avståndet till nebulosan är fortfarande inte 100-procentigt klarlagt men anses ligga nånstans runt 1800 ljusår.

Om Spitzer-projektet och de problem man har (haft) med bl a kylning av vitala delar kan läsas här.

Luisa Rebull heter NASA-forskaren vid Caltech  som lett NGC7000- jobbet och som hittat mer än 2000 nya stjärnor här – jämfört med de 200 vi kände till innan.

Rebull berättar på Spitzer-sajten om sin forskning och sin uppväxt i Washington D.C., hon är född efter Apollo 11:s månlandning och älskade att besöka Smithsonian-museet som liten. Hon berättar hur hon retades på julfester för att hon i stället för att ta med sig och leka med dockor föredrog Lego-leksaker!!!!

I dag är en av Rebulls specialiteter stjärnrotationer.

PS.

Svanen-nebulosan – fyra ggr större än fullmånen på himlavalvet – upptäcktes på sin tid av William Herschel  och fick sitt namn då den fotograferades på 1800-talet. En av dem som plåtade nebulosan i all dess prakt var E E Barnard (osäkert exakt när bilden nedan dokumenterades och med vilket instrument):

Göteborg hälsar oss välkomna i höst

Vi hade i går lördag redaktionsrådsmöte i Göteborg för Populär Astronomi och då fick jag av Cathy Horellou och Robert Cumming veta att astronomidagarna i år är förlagda till Göteborg och  Chalmers.

I år blir det tre dagars fest, glam, Onsala-utflykt och tung astroinfo 29 september-1 oktober (= torsdag-fredag-lördag).

Mer oro i Krabbnebulosan – och Cygnus-X3

Nu kommer ytterligare info om Krabbnebulosan (se blogg nr 32 2011): Observationer i gammaspektrumet avslöjade i september ett utbrott, en sorts “flare” som bara kan älskas av relativistiskt skolade stjärnforskare. Italienarnas AGILE-satellit stod för huvudupptäckten, men även Chandra X-ray har stöttat upp iakttagelsen.

Det forskarna misstänker ligger bakom utbrottet (som bara kunnat ses i gammadelen och lokaliserat till ett pytteområde på 1 bågsekund)  är växelverkan mellan en jet från Krabbans pulsar och den omgivande hypermagnetiska materien.

I oktober 2007 och februari 2008 noterades liknande flareutbrott.

Så sent som 7-8 februari i år dokumenterade AGILE även gammautbrott i Cygnys-X3, som misstänks för en massa utmanande saker som inte står i läroböckerna: Den är en källa för kosmisk strålning, den beskrivs ibland som ett binärt system, som en mikrokvasar, kanske utgörs gammalkällan av en stjärna bestående av kvarkar (steget under neutronstjärna)… gissningarna är legio.  Mystiskt är fenomenet i alla händelser.

AGILE är akronym för Astro-rivelatore Gamma a Immagini LEggero.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.