Hoppa till innehåll

Nr 111 2011

  • av

Ännu en asteroidkrock dokumenterad

W-bloggskollegan Christian Vestergaard noterar att ännu ett bevis på en asteroidkrock kommit, denna gång  från NASA:s Swift-satellit och Hubble-teleskopet HST. I slutet av fjoråret sken plötsligt asteroiden 596 Scheila upp och blev dubbelt så ljusstark som vanligt, och nu visar det sig när  himlakroppen studerats med hjälp av en mix av olika instrument  att Scheila med största sannolikhet träffats av en mindre asteroid ca 30 m i diameter.
Tunna stoftmoln utgör rester  efter krocken, stoft- och dammpartiklar som turligt nog kunde dokumenteras bara någon vecka efter trafikolyckan 400 miljoner km ut i planetsystemet.
.
Den infallaande asteroiden tros ha haft en krockvinkel på 30 grader och rört sig med en betydande hastighet, 15 000 km/tim. En smäll i den farten närmast pulveriserar den lilla krockande asteroiden, som samtidigt bör ha lämnat en rejäl nedslagskrater efter sig på Scheila, ett par hundra meter tvärsöver..
Notabelt resultat av observationerna är frånvaron av is- och vattenpartiklar från Scheila, som således inte har någon komteliknande struktur.
Foto/ill-kredit för bildaterialet ovan:  NASA/Swift/DSS/D. Bodewits (UMD) och NASA/ESA/D. Jewitt (UCLA)

Nytt namn

Enligt dagens astronomiska nyheter har tyska och italienska astronomer räknat på Vintergatans allra första, de flesta sen länge döda stjärnor – extremt snabbroterande, massiva stjärnor. På engelska har de fått denna träffande beskrivning:

Spinstars.

Vad blir det på svenska? Spinnstjärna? Snabbissol?

Lundmark var före Hubble!

Dagens historiska utvik 1: Alla som läst på om Knut Lundmark, ASTB:s grundare 1937 och sällskapets sekreterare i många, många år, vet ju att Lundmark och Edwin Hubble inte direkt var bästisar – Hubble anklagade 1926 fullkomligt felaktig Lundmark för att ha stulit hans galaxklassifikation. (Frågan är om nån överhuvud taget kunde vara bästis med amerikanen Hubble.)

Historien är väldokumenterad i ett standardverk som Richard Berendzen/Richard Hart/Daniel Seeleys bok Man Discovers the Galaxies, men inte bara där. Ur Lundmarks efterlämnde papper i Finland framgår att han redan 1922, långt före Hubble, skissat på en egen klassifikation.

Storyn berättas i detalj i en uppsats signerad Åbo/Turko-forskaren Pekka Teerikorpi 1989. Titel: Lundmark´s unpublished 1922 nebula classification.

Lise Meitner och astronomin

Dagens historiska utvik 2: Österrike-födda Lisa Meinter (1878-1968)  är en av atomfysikens giganter.  Alla verkar överens i dag om att hon borde  fått dela Nobelpriset 1945 med sin mångårige Berlinkollega Otto Hahn för den definitiva upptäckten av fissionen (vars “Eureka”-ögonblick ägde rum i Kungälv en vinterdag 1938 när Meitner och hennes systerson Otto R Frisch räknade på Otto Hans oförklarliga uranexperiment i Berlin). Men hon var kvinna, en judinna som konverterat till protestantimsen, och  hon var flykting i ett långt ifrån idylliskt välkomnande Sverige (och Stockholm).

Härom veckan höll jag ett Rotary-föredrag om antisemitism och Niels Bohr-familjens flykt över Öresund hösten 1943, med en ny bekantskap i publiken: Lise Meitner-kännaren  Ingvar Borgström från Strängnäs. Bohr var en stor beundrare av Lise Meitner och föreslog henne – förgäves – till Nobelpriset.

Bli inte förvånad om Ingvar och jag då och då kommer att berätta om Lise Meitner här i bloggen, för hennes livsöde och hennes forskning är extremt intressant. En del insideinfo fick jag på sin tid av Indrek Martinson, lundaprofessorn i atomspektroskopi, när han levde, och i helgen har jag plöjt igenom gamle lundafysikern  Bengt Forkmans bok Lise Meitner – en levandsteckning, som kom på Gidlund förlag 2006. Stämmer hans bild av Hahns och Meiners eviga vänskap?

Just nu fascinerar mig ämnet “Lise Meitner och astronomin”. Fanns det en koppling nånstans? Läste hon astronomiska böcker? Umgicks hon med astronomer? Följde hon den intensiva debatten inom kosmologin, som rasade under hennes karriär utanför laboratoriet?

Notabelt är i alla händelser att Lise Meitner i sin himmel kan glädja sig över följande: Att hon fått en asteroid uppkallad efter sig (6999 Meitner, upptäckt på Mt Palomar 1977), att hon fått en månkrater och en krater på Venus namnade efter sig – mer än vad Otto Hahn kan skryta med!

STEREO en ofrivillig variabelupptäckare

I mars i fjor lyckades den ena av de två STEREO-satelliterna, vars gemensamma uppgift  är att  bevaka 100 procent av solskivan, få in även ett område nära Plejadaerna i Oxens stjärnbild och dokumentera två variabla stjärnor –  V837 Tau och V1129 Tau.

"Den ofrivilliga variabeljakten" gav resultat.. Foto: NASA/STEREO

Sammanlagt har  över 120 förmörkelsevariabler och 100-tals anda sorters variabler av en slump detekterats av STEREO-teamen, som jagar små koronafenomen på solen. Exoplaneter, variabler och astroseismologiska skeenden i stjärnoceanen tillhör det mest spännande bonusmaterialet utöver den direkta solbevakningen.

Sentida Tycho Brahe-släkting

Jag  har en gammal arbetskompis på Kvällsposten, som numera som pensionär ideellt sliter  för Johannamuseet i Skurup (vernissage i dag på nya sommarutställningen om Östen Warnerbring). Sten Hultén heter han, och Sten hävdar att släktforskare kommit fram till att han är Tycho Brahe-släkting i 12:e eller 13:e nedstigande led.

Jag trodde att Tychos blodslinje dog ut med dennes barn eller barnbarn, men så var det sannolikt inte. Ska bli kul att se på Stens släkttavla.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.