Kan månen bli mera blodröd?
Jag har letat efter den mest BLODRÖDA månen från i går, och jag undrar om nån astrofotograf/skywatcher kan slå George Tucker i Namibia, södra Afrika?
Bilden togs över Sossusvlei Desert Lodge på NamibRand Nature Reserve i Namibia.
En svit bilder, ja en helt mosaik av månförmörkelsens gång av Marko Posavec från Koprivnica, Kroatien, ser ut så här (förmedlade av Christian Vestergaard):
Från lokal horisont bidrar ASTB:aren Kjell Westman med denna bild, tagen i slutet av förmörkelsen (Canon500D 1/200 iso100). Tack Kjell!
En liten historisk utvikning:
* Johannes Kepler var den förste som förklarade varför månen blir röd under en månförmörkelse, att det har med solljusets brytning i jordatmosfären att göra. En nästan 400-årig gammal upptäckt, som inte hindrade en avis som tyska Bild Zeitung härom dagen att prata om “Blodmånens” erotiska betydelse. En astrolog uttalade sig, ingen astronom.
* Svenska proffsastronomer och totala månförmörkelser är ett kapitel för sig. Ett STORT kapitel skrevs 18 maj 1761, då Stockholms-astronomen Pehr Wilhelm Wargentin (t v) med kollegan professor Mårten Strömer bevittnade ett märkligt fenomen: Den del av månen som sist förmörkades lyste som en 2 magn-stjärna i fem-sex minuter, sen slocknade månen helt och hållet. Under totaliteten kunde Wargentin och Strömer varken se månen för blotta ögat eller i teleskop. “… då på 40 minuters tid, ej det minsta skymt syntes af Månen, hvarken för blotta ögat eller i Tuberne”.
Mycket mörkare kan en förmörkelse inte bli.
* Det var molnfritt och Wargentin kunde se några stjärnor i närheten av månen. Men av månskivan inte ett spår!
* Även från Torneå rapporterades in till Kungl Vetenskapsakademien om en osynlig måne!
Med ett tvåfotsteleskop kunde Stockholmsobservatörerna så småningom skymta östra månranden, och sen ljusnade den nermörkade månen för att bli synlig för blotta ögat igen.
Om alt detta berättas i N V E Nordenmarks förnämliga biografi Pehr Wilhelm Wargentin – Kungl. Vetenskapsakademiens sekreterare och astronom 1749-1783 (KVA, 1939). I boken påpekas även att en av de sista aktiva observationerna Wargentin utförde innan sin bortgång var just av en månförmörkelse, så det himmelska naturfenomenet följde honom i hela livet.
Harry Martinson
Ännu en engelsk översättning av vår blekingske Nobelpristagare Harry Martinson och dennes rymdepos Aniara föreligger nu. Välkände svenskvännen Robert Fulton står för uppdraget.
Cassiopeia A i unik närbildsmosaik
Vi kommer närmare och närmare in på våra galaxgrannar. Kolla denna närstudie! Ringrostig är HST som i Hubble Space Telescope definitivt inte. Centaurus A alias NGC 5128 har nu studerats över ett brett spektrum, framför allt dess Wide Field Camera 3, och plötsligt framträder aldrig anade strukturer i galaxen.
Mosaikbilden visar både galaxen i visuellt, i ultraviolett (unga stjärnor) och nära infrarött (= bortom vanligtvis skymmande gas- och stoftmoln).
Credit för bilden ovan: NASA, ESA, and the Hubble Heritage (STScI/AURA)-ESA/Hubble Collaboration. Acknowledgment: R. O’Connell (University of Virginia) and the WFC3 Scientific Oversight Committee)
Cassiopeia A tros ha uppkommit genom en krock mellan två galaxer, och i dess centrum finns ett massivt svart hål. Härifrån strömmar intensiva jetstrålar, radio- och röntgenstrålar (osynllga dock på denna bild).
Cassiopeia A ligger på 11 miljoner ljusårs avstånd och är så ljusstark att den kan ses t ex i en vanlig fältkikare. Men bäst är dock att låta HST avslöja dess detaljrikedom och få oss att reflektera över detta faktum: Att det som finns i Cassiopeia A finns också i vår egen vintergata.
Ljusstark komet på gång – 2013…
Minor Planet Center berättar att Pan-STARRS survey-projekt har hittat en ny komet kallad C/2011 L4, som har förutsättningar att bli speciellt ljusstark under dess perihelium 2013 – ljusare än C/2010 X1 (Elenin) som W-bloggen skrivit om tidigare.
Denna komet passerar nära solen på 0.36 AU och tros nå magnituden 0-1-2 i april 2013. Det är knappt två år dit.
Göteborgs-dagarna – missa dem inte!
Info finns här:
www.chalmers.se/rss/SV/aktuellt/kalendarium/astronomidagarna-2011






Vi håller oss till Centaurus A!
Sorry att jag ibland vimsar till det.
Det har smugit sig in både benämningen Cassiopeia A och Centaurus A i texten om NGC5128. Centaurus A ska det väl vara…