Flytande gräns mellan exoplanet och brun dvärg
Exoplanetjägarnas uppgift är inte lätt. Är det de ser äkta vara? Vad är skillnaden på en stor exoplanet och en brun dvärg? I bästa fall kan den beskrivas som – flytande.
Typfallet tycker jag är GJ758B – systemet ligger i stjärnbilden Leo/Lejonet.- som ett tysklett team på Max Planck-institutet för astronomi (MPIA) direktobserverade i förrfjor med hjälp av det högupplösande instrumentet HiCIAO, diverse konstgrepp och adaptivteknik på 8-meters Subaru-teleskopet på Mauna Kea (Hawaii).
* Då (2009) klassades “B” som en planet av 10-40 Jupitermassor, en kylig planet dessutom med en temp på 600 K (= 330 C) – den kallaste planeten som setts direkt hittills runt en solliknande stjärna. Och där är vi fortfarande enligt MPIA:s “Forschungsbericht 2011” .
* I dag (= en rapport publicerad runt årsskifttet 2010-2011) har ytterligare framsteg gjorts med hjälp av de stora teleskopen i världen (Subaru, Keck, Gemini), och B har fortfarande en yttemp på 600 K, men massan har nu avgränsats till de övre 30-40 Jupitermasor och avståndet mellan A och B fastställts till 29 AU. I atmosfären syns spår av metan. Mer och mer närmar vi oss definitionen på en brun dvärg runt spektralklasserna T8/T9.
Enligt den senaste mätningarna är det dessutom så att C inte tillhör systemet alls utan är en bakgrundsstjärna.
Bildcredit:MPIA/NAOJ
Forskning av det här slaget är som en enda stor brottsplatsundersökning. Pusselbitar läggs till pusselbitar för att bilden ska klarna. Det är detta som gör att vi fotfarande inte är alltför blassé när Kepler-sondens exoresultat ramlar in; varje misstänkt exoplanet har sin egen Sherlock Holmes- historia, och för mig och många andra är nästan metodiken intressantare än själva det sakastronomiska innehållet.
Kretsen av direktfotograferade exoplaneter är ännu så länge väldigt liten, men de blir fler och fler som spanas in med dagens ytterst sofistikerade adaptiva optik. Det gäller för astronomerna på jorden att både “lura” och krångla sig förbi jordens turbulenta atmosfär och de oftast – jämfört exoplaneterna – ljusstarka centralstjärnorna, som måste skärmas av på nått sätt. I lyckliga fall – som här – går det.
Från början är “fallet” GJ758B ett resultat av det fem åt långa Durchmusterungsprojekt Seeds, så det är inte bara jänkarnas Kepler-projekt som är på banan.
Noteras, om du är astronomihistoriskt lagd, att 1940 skrev lundalärde, sedermera Uppsalaprofessorn Erik Holmberg i vår årsbok Cassiopeia en uppsats på temat “Planeter kring främmande solar”. Inga av de stjärnor med störningar i sina banor Holmberg hade med förekommer i dagens katalog över exoplaneter, alla är dubbel- eller multipelstjärnor (16 Cyg, 61 Cyg, Alfa Gem etc). Däremot skrev han mycket profetiskt i slutet:
“Så småningom skola astronomerna antagligen lyckas finna ett allt större och större antal främmande planeter och planetsystem. Måhända skall det visa sig att varje stjärna är försedd med dylika små följeslagare. Man kommer troligen att till slut finna planeter, som i hög grad påminna om vår egen jord. Men detta kommer att kräva arbete, mycket arbete.”
55 år senare var vi där.
PS.
Den senare rapporten om GJ 758 B som en “substellar companion” finns här:
http://arxiv.org/pdf/1011.5505v2Göteborg
Lise Meitner i diskussionstagen
Arkivet hos IBL, bildbyrån i Ljungbyhed, innehåller massor av idé- och vetenskapshistoriska godbitar. Surfar vi in på Lise Meinter, blir både jag och Ingvar Borgström, Lise Meitner-kännare i Strängnäs och W-bloggläsare, glada. Som av denna bild där vi för en gångs skull ser Meitner i de spontana diskussionstagen.
Lyssnar gör Emilio Segre, en av Enrico Fermis kolleger. Året var 1937, och ännu hade inte fissionen upptäckts.
Tack till IBL:s Peter Modie för lånet!
Bloggar om livet här och nu
De sociala medierna stormar fram, och själv har jag ett antal favoriter som på olika sätt handlar om livet här och nu i sydstaterna men också hur det är att vara människa på planeten jorden. Kolla själv!
acato.wordpress.com/- Humormästaren Åke Catos ordläkande salvor rekommendras alltid
gunnarbernstrup.wordpress.com – Gunnars DAGLIGA! humorepos är dumt att missa
lundgrensblogg.blogspot.com – Den bantande HBK:aren håller skenet uppe!
wendel.bloggie.se – “Kort från Kvarnby” är både lokallokalt jordisk och humankosmisk.
1 000 000:e Hubble-observationen
4 juli, på USA:s nationaldag, dokumenterade Hubble Space Telescope sin 1 000 000:e observation, ett spektrogram av exoplaneten HAT-P-7b (eller Kepler 2b).
Målet var att söka fastställa förekomsten av vatten i planetatmosfären.
Väteperoxid i världsrymden!
Ännu en molekylupptäckt i världsrymden: väteperoxid har för första gången identifierats i den interstellära rymden av ett svensklett team av astronomer som använt teleskopet APEX (Atacama Pathfinder Experiment), som ESO driver i Chile.
Upptäckten ger ledtrådar till kemin hos två livsviktiga molekyler: vatten och syre. På jorden spelar väteperoxid en nyckelroll i vatten- och ozonkemi i vår planets atmosfär.
H2O2-molekylen observerades i ett område i vår galax som ligger nära stjärnan Rho i stjärnbilden Ormbäraren/Ophiuchus, cirka 400 ljusår bort. Området innehåller mycket kalla (kring 250 minusgrader) och täta moln av gas och kosmisk stoft där nya stjärnor håller på att födas. Molnen består till största del av vätgas, men innehåller spår av andra ämnen som gör dem till ett hett byte för astronomer som jagar molekyler i rymden. Teleskop som APEX, som observerar ljus med våglängd kring en millimeter, är väl lämpade för att kunna registrera signaler från dessa molekyler.
Per Bergman, astronom vid Onsala rymdobservatorium och Chalmers tekniska högskola, är huvudförfattare till artikeln som publicerats i tidskriften Astronomy & Astrophysics.
– Det var riktigt spännande att upptäcka väteperoxidens fingeravtryck med APEX. Från experiment i laboratorier visste vi vid vilka våglängder vi skulle leta, men det går bara en väteperoxidmolekyl på tio miljarder vätemolekyler i molnet. Därför behövdes mycket omsorgsfulla observationer för att lyckas, förklarar han.
Göteborg värd för Astronomdagarna i år
