Helgextra:
Stjärnslynglar på rymmen
Är man född och uppvuxen på 1940/50-talen granngårds med ett “barnhem” i Höör (slynglarna från Malmö var inte farliga det minsta, men alla varnade oss för dem). är man naturligtvis nyfiken på fenomenet stjärnor som sticker sin kos. Varför gör de det?
Klassiska exempel är binära AE Aurigae, My Columbae och 53 Arietis, de två första som för drygt femtio år sen påvisades ha kursen rakt bort ifrån – Trapetset i Orionnebulosan! Deras flykthastighet ansågs den gången ligga drygt 100 km/sek, och räknade man baklänges upptäcktes att deras flykt från M42 och stjärnkrubban där bör ha skett för två miljoner år sen.
För att greppa en stjärna som “Orion-variabeln” AE Aur måste vi tänka tredimensionellt, försöka se himlavalvet i tre dimensioner, inte bara i platta Rekt och Dekl utan även i djupled. Den unga dvärgstjärnan AE Aur med en app magn runt 6 (följeslagaren runt app magn 9) ligger ju rent gradmässigt långt från Orionnebulosan. vilket bara visar hur vår stjärnhimmel egentligen är konstruerad. Stjärnorna ligger olika långt ut och olika nära oss, och ju närmare de ligger solen och ju fortare deras egenrörelser är, desto längre rör de sig rent vinkelmässigt över tid på himlavalvet.
AE Aur, som tillhör O-associationerna, ses i dag som en “runaway star”, en genuin rymling cirka 1460 ljusår från oss. M42 ligger också där nånstans på det avståndet.
Sannolikt orsakades flykten från Orion-komplexet genom en kollision mellan två binära stjärnsystem, som svingade i väg AE Aur ut på dess osäkra vandring genom Vintergatan.
Relevanta fakta om AE Aurigae hämtade från nätet (obs. 1 mas = 1/1000-dels bågsekund):
* Radial velocity 59.1 km/s
* Proper motion RA: -4.05 mas/yr
* Dec.: 43.22 mas/yr
* Parallax 2.24 ± 0.74 mas
* Absolute magnitude -2.3
* Mass 17 M☉
* Radius 5 R☉
* Luminosity 30,000 L☉
* Temperature 30,000 K
* Rotation 5 Km/s
Perseiderna 2011…
.. var ingen “hit” på vårt observatorium. Tre kvällar – varje kväll med moln. Men en glatt gång har ändå hållt igång ute på TB-obsis, och vi har haft gäster både från Oxie, Kirseberg, Limhamn, Aggarp och Ystad.
I brist på stjärnklarhet körde vi meteorekon live från en radarstation i USA, och dessutom gav Peter Linde oss en god sammanfattning av vad vi vet om Perseiderna och dess upphovskomet Swift-Tuttle.
Elenin-kometen i fokus
NASA släpper inte kometen ur sikte på en tid, har jag förstått. Tvärtom. Även SOHO:s och STEREO:s koronagrafer där ute kommer att kopplas in i bevakningen.
Veckans stora nyhet?
Christian Vestergaard berättar att Aftonbladet plockade upp nyheten om den kolkolkolsvarta planeten (se förra W-bloggen), men internationellt verkar det som om den STORA nyheten har varit spekulationerna om att månens baksida skapats av en “måne till månen” – i realiteten att jorden en gång haft TVÅ månar.
Enligt teorin som presenterades i W-bloggen nr 187 2011 kan månens baksida förklaras av att en gång i tidernas begynnelse la sig den mindre månen snällt och beskedligt som en “pannkaka” över baksidan, vilket skulle förklara de uppenbara skillnaderna mellan vår drabants bägge halvor.
Chalmers-astronomerna håller i taktpinnen
Årets upplaga av klassikern Astronomdagar är ju förlagd till Göteborg, och på Chalmers hemsida finns all relevant info.
Astronomdagarna är sen gammalt ett arrangemang med Svenska Astronomiska Sällskapet som medarrangör.
