Megaklumpar i ESO:s “deepdeep” sky
Bortsett från universum själv – finns det större himlakroppar i vårt kosmos än fenomen som denna megaklump kallad Lyman-alfa-blobb, upptäckt för drygt tio år sen av japanska Subaru-teleskopet men nu kartlagd och vägd av ESO:s VLT-instrument i Chile?
Kvällens ESO-pressmess är ganska häpnadsväckande:
* Klumpmolnets kraftkälla måste vara galaxer som är inbäddande inuti klumpen.
* Dessa väldiga och mycket ljusstarka, ovanliga formationer hittas vanligtvis i områden i det tidiga universum där densiteten av materia är hög.
* Forskarteamet upptäckte att ljuset som kommer från en av dessa blobbar är polariserat, vilket har med kosmos elektromagnetiska vågskvalp att göra.
– Vi har för första gången visat att glöden från detta gåtfulla objekt är utspritt ljus från ljusstarka galaxer inuti det, snarare än gasen i molnet som lyser, förklarar Matthew Hayes vid Toulouses universitet i Frankrike, huvudförfattare till artikeln i Nature (ute i moroogn 18 aug).
Lite kortdata om denna blobb:
* LAB-1 upptäcktes år 2000.
* Avståndet 11,5 miljarder ljusår.
* Diametern 300 000 ljusår.
* Genom att observera målet under ungefär 15 timmar med jätteteleskopet VLT upptäckte teamet att ljuset från himlakropen var polariserat i en ring runt dess mitt, men att det inte alls var polariserat i centrum. Denna effekt är nästintill omöjlig att producera om ljuset endast kommer från gas som faller in mot blobben på grund av gravitation. Men det är just vad man kan förvänta sig om ljuset ursprungligen kommer från galaxer som ligger inbäddade i centralregionen, innan det sprids av den omgivande gasen.
Astronomerna planerar nu att studera fler av dessa objekt för att se om resultaten för LAB-1 stämmer även för andra blobbar.
Hur stora dessa blobbar är i jämförelse t ex med Andromedagalaxen, visar denna pedagogiska bild från de japanska Subaru-astronomerna 2006:
Larmet går!
Igår gick larmet: NASA:s SDO har noterat en större solfläcksgrupp nära solranden på den nordöstra delen av fotosfären. Solfläcksgruppen hade i går inte fått något nummer, rapporterade Christian Vestergaard i en live-rapport till W-bloggn.
I dag har alla solteleskop, jordbundna eller rymdbaserade, fokuserat på solfläckarna, som fått nr 1271 i denna solcykel och som kan komma att orsaka vackra norrsken, kanske jordmagnetiska störningar och annat kryptiskt om några dagar.
SDO:s bild i morse i hårda våglängder såg ut så här :
Och från jorden kunde vi i går t ex via Big Bear Solar Observatory i Californien se detta i Ha-ljus:
:
Den solfläcksgrupp vi ska hålla ögonen på är den t v precis ovan ekvatorn. Den kommer kommande dagar att närma sig solmitten mer och mer, och när den är riktad direkt mot jorden, det är då vi kan räkna med en intensiv partikelström mot vår egen magnetosfär.
Även gruppen under ekvatorn t v (nr 1272) anses “lovande” som källa för flare-utbrott.
Säkert följer en rad solamatörer också händelseutvecklingen.
Galilei – astrologen!
Hur farliga är Perseiderna?
Om ISS-astronauten Ron Garans fantastiska bild på Perseiden “ovanifrån” (se W-bloggens PS i måndags kväll) finns mer att säga, och Christian Vestergaard har snappat upp en bloggsajt där det sägs att trots ymnigt med meteorsvärmar så har ISS, den internationella rymdstationen, aldrig träffats av en instörtande meteorid där uppe.
Då utgör i stället diverse rymdskrot från misslyckade projekt och satelitkollisioner en större fara, vilket bl a gjort att ISS då och då fått gira undan annalkande skrot.
Samtidigt erinras om att en satellit 1993 släcktes ner p g a en fullträff av ett rymdkorn tillhörande Perseiderna. En kommunikationssatellit, Olympus, fick en kyss, träffen orsakade ett plasmamoln som gjorde att det som satelliten var byggd för – kommunikationer – totalramponerades.
Missat info om Astronomdagarna?
Jag tror inte att någon som följt W-bloggen senaste månader har missat budskapet: Att det är Astronomdagar i Göteborg i skiftet september-oktober, på Chalmers, med en rad föredrag. Nordenmark-föreläsning av vår professor emeritus Gösta Gahm, utflykt till Onsala rymdobsis och en grandios gemensam middag.
