Hoppa till innehåll

Nr 12 2012

  • av

Radioastronom i Oxford hittad mördad

Uppgifter i dag gör gällande att radioastronomen, professorn  Steve Rawlings, knuten till universitetet i Oxford, hittats död, sannolikt mördad.

Rawlings, 50, var en av nyckelgestalterna bakom miljarddollarprojektet SKA, Square Kilometre Array-teleskopet och arbetade över ett vitt astronomiskt spektrum. I de första minnesrunorna beskrivs han som en framstående “observational cosmologist”.

Rawlings kropp hittades i ett hus i Southmoor, en ort utanför Oxford, och en misstänkt person, en kollega till honom som han skrivit en mattebok tillsammans med arresterades först men släpptes sen mot borgen.

Rawlings sörjs närmast av hustrun Linda, som i de första kommentarerna talade om en fruktansvärd olycka, inte mord. Polisen betraktar dock sin utredning som en mordutredning.

Vetenskapssamhället är chockat över uppgifterna.

Eros ser oss!

“Eros ser oss när vi svinar ner oss”, skaldade Alf Henrikson, men det var knappast den jordnära asteroiden Eros han tänkte på – småplaneten som närmar sig jorden i januari/februari och då kan bli så ljus som 8.6m. 31 januari är avståndet mellan oss 0,179 AU (26,8 miljoner km), cirka 70 ggr jorden-månen.

Nästa gång Eros svingar förbi oss så här nära  skriver vi 2056.

433 Eros parallellupptäcktes samma natt  1898 i två av den tidens astronomiska huvudstäder (Berlin, Nice)  och dess bana blev  en av de mest exakt uträknade. Den hjälpte även astronomerna fastställa storleken av 1 AU.

Himlakroppen besöktes 2000-2001 av NASA-sonden NEAR Shoemaker, som inte bara lågsniffade utan rentav genomförde en mjuklandning på Eros – den första i sitt slag. Se den animerade bilden nedan:

Forskare vid Observatorie de la  Côte d´Azur kunde i slutet av 1990-talet slå fast att under kommande två miljoner år kommer  Eros att störas så mycket av Mars att asteroiden kommer att korsa jordbanan och kanske rentav smälla in i vår hemmaplanet om drygt 1 miljon år. Smällen lär märkas, för Eros har  dimensionerna  34,4×11,2×11,2 km.

Röd superjätte i farten

Stjärnan som nyligen gav oss supernovan i NGC 3239 (se tidigare W-blogg) har hittats på plåtar från Gemini North-teleskopet 2006.

Supernovan bär numera katalogbeteckningen SN2012A och är, som tidigt kunde konstateras, en Typ II-supersmäll.

Mycket pekar på att ursprungsstjärnan var en röd superjätte.

Guds finger

Det är inte bara det att kosmologerna använder sig av begrepp som  Finger(s) of God, Guds finger, när de rödförskjutningsstuderar avlägsna galaxhopar. Även uttryck som “Pancakes of God” är i svang.

Mordet i Oxford…

.. kommer jag naturligtvis att följa upp.

Stay tune!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.