Svarta hål utpekas som “stjärndödare” i ESO-rapport:
Mobbade tungviktare i kosmos
Astronomer har hittat det hittills starkaste beviset för hur dagens tyngsta galaxer kom till:
► Observationer med teleskopet APEX (Atacama Pathfinder EXperiment) i Chile tyder på att galaxerna härstammar från häftiga utbrott av stjärnbildning i det unga universum.
► Galaxerna bildade otaliga stjärnor, men sedan avtog stjärnbildningstakten och galaxerna blev till de massiva, passiva samlingarna av åldrade stjärnor som nu befolkar vår närhet i universum.
► Forskarna misstänker att det var de första supertunga svarta hålen som till slut hejdade galaxernas ivriga stjärnbildning.
Astronomerna gjorde observationer med instrumentet LABOCA på teleskopet APEX, ett 12 meters teleskop som drivs av ESO.
För att studera hur ljusstarka avlägsna galaxer samlas tillsammans i grupper eller hopar kombinerade de mätningarna med andra gjorda på ESO:s jätteteleskop VLT, NASA:s rymdteleskop Spitzer, samt andra teleskop.
Så här går resonemangen:
* Ju tätare ihop galaxerna ligger i rymden, desto större är mängden mörk materia som samlas omkring dem – denna osynliga mörka materia utgör den största delen av galaxernas totala massa.
* De nya mätningarna är de mest noggranna hittills av hur galaxer av den här typen grupperar sig i rymden.
* Galaxerna är så avlägsna att det har tagit ljuset från dem ungefär 10 miljarder år att nå oss, vilket betyder att vi ser dem som de såg ut 10 miljarder år sedan. I dessa unika ögonblicksbilder från det unga universum visas att i dessa galaxer bildas stjärnor i extremt hög takt.
Mer plock ur det svenska ESO-pressmesset:
* Forskarna uppskattade hur mycket mörk materia som ligger samlad runt galaxerna. De använde sedan datorsimuleringar för att studera hur mängden mörk materia skulle växa över tiden. De fann att dessa avlägsna stjärnfabriker i det tidiga universum så småningom omvandlades till gigantiska, elliptiska galaxer – de tyngsta galaxerna i vår närhet.
* Vid denna tid i universums historia låg de galaxer som bildade mest stjärnor utspridda i rymden på ett liknande sätt som kvasarerna. Det tyder på att båda omgavs av samma så kallade “halo” av mörk materia.
* Det finns allt säkrare bevis på att intensiv stjärnbildning även kan ligga bakom kvasarernas kraft, detta genom att de svarta hålen matas med stora mängder material.
* Kvasarerna visar upp energiutbrott som tros kunna blåsa iväg en galax förråd av gas – råmaterialet för att bilda nya stjärnor – vilket effektivt avslutar stjärnbildningsfasen.
David Alexander (Durhamuniversitetet) är medlem i forskarteamet:
– Kort sagt är galaxernas glansdagar med intensiv stjärnbildning också deras undergång. De matar det jättestora svarta hålet i mitten som sedan snabbt blåser bort eller förstör de moln som stjärnor skulle bildats ur.
Solutbrottet i panorama
De senaste dagarna vackra norrsken, ett resultat av ett solutbrott, en CME (“Coronal Mass Ejection”), har resulterat i ovanligt vackra och maffiga norrsken.
Göran Strands panoramabild toppar just nu www.spaceweather.com-sajten. Klicka på bilden, är min rekommendation!
Grattis till vår framstående astrofotograf i Östersund “med omnejder”.
Och apropå dessa våldsamma solutbrott så såg jag en nätartikel i vilken klassifikationen av solar flares diskuteras.
► Solforskarna håller sig i dag med fem klasser, den svagaste är A, därefter kommer B, C, M och X.
► Klassifikationen bygger på Richter-skalans principer kan man säga: B är tio ggr kraftigare än A, C tio ggr kraftigare än B (och alltså 100 ggr kraftigare än A).
► Ett X-utbrott leder nästan per automatik till störningar på jorden, radioförbindelser slås ut, GPS-systemet riskerar få en knäck och kraftförsörjningen störs, vilket ju skedde i Malmö för snart tio år sen.
Om ett år är vi inne i ett nytt solmaximum, och vi kan räkna med flera dramatiska utbrott på “dagens stjärna”. Det som skett sen förra maximumet är att den elektroniska nanotekniken nått ytterligare framsteg men därmed också blivit betydligt känsligare för oroligt rymdväder. Samtidigt har bevakningen av solen uppgraderats, vilket möjliggör förvarningar.
Kortföredrag om planetjakt
Hur hittar vi planeter – även beboeliga planeter – runt andra stjärnor?
Det diskuteras, här med svensk översättning, av Princeton-forskaren Lucianne Walkowicz (t v) på nätet (tack till Christian Vestergaard för tipset),
Föredraget ingår i en webbsatsning som kallas TED/Ideas worth spreading och är på sex laddade minuter.
Det är ett roligt sätt att locka fram forskare att kort och koncist och pedagogiskt fånga vår uppmärksamhet.
Barns drömresor – månen toppar listan!
Ännu ett tack, denna gång till till Lars Olefeldt, som hittat fram till en sajt om barns drömresor. Hur ligger astronomin till?
I botten ligger en en brittisk undersökning av vilka favoritresemål 2105 barn mellan tre och åtta år har. Resultatet är en härlig blandning av fantasi och verklighet:
Här är 10-bästa-listan:
1. Månen.
2. Walt Disney World.
3. C S Lewis, Narnia.
4.The Wizarding World of Harry Porter (Universal Studios, Orlando, Florida.)
5.. Lappland. Jultomten!
6. Nalle Puh, Sjumilaskogen, A A Milne
7. Hogworts (Harry Potters fiktiva skola, Skottland).
8. Lejonklippan/Pride Rock, Lejonkungens högkvarter.
9. Australien, högkvarter för månfiskarna i Nemo.
10. Hemma hos-besök, Svampbob Fyrkant
Bland vuxna dominerar drömresor som safari i Afrika. Rymdresor kommer lååångt ner.
“Kommer straxt”!
Rubriken återspeglar en klassisk handskriven lapp på en butiksdörr hemma i Höör. Även jag och W-bloggen återkommer “straxt”.
Just nu är det dags för pensionärens dagliga promenad i Sveriges Chi,, jag menar Malmö.
Därefter ska vi samla ihop våra mentala resurser och planera diverse artiklar och föredrag.
