Nr 45 2012

”Tre amigos” på himlavalvet

Vi har haft ett antal fina nätter här nere i Sveriges kontinentaleuropeiska del, och jag måste bara få återge kompisen Tora Greves bilder av månen, Venus och Jupiter – från Limhamns horisont.

Bilderna togs härom nätterna, och vi bevarar upplevelserna i tacksamt minne – jag undrar hur många astronomer av facket som glodde lika intensivt som vi glada amatörer och allmänintresserade?

1.

2.

Hollywoods festliga trio, Three Amigos, såg förresten ut så här. Alla vet vem Steve Martin och Chevy Chase är – vad hette den lille tredje t h?

Gandalf retires

På självaste skottdagen avfiras universitetslektorn Ingemar ”Gandalf” Lundström i samband med sin pensionering från Lunds universitets astronomiska institution. Ingemar satt i många år i ASTB:;s styrelse och har ett spännande  förflutet på obsis (inkl en novaupptäckt), som vi ber att få återkomma till.

Grattis och välkommen i ”klubben”!

Foto: Sydvenskan

I söndags skrev Ingemar en förnämlig artikel i Skånska Dagbladet.

Nya Centaurus A-moln upptäckta

Två nya gas/stoftmoln runt Cen A-kärnan har upptäckts, cirka 15 kpc från galaxens mitt.

Observationerna anses bekräfta att en ”late-type” galax tidigare gängat sig med Cen A,

Eta Carinae ger eko

Popast.nu skrev för en tid sen om den senaste Eta Carinae-forskningen, som publicerats i Nature, och jag vill bara konfirmera för W-bloggens läsare hur SPÄNNANDE denna utforskning av ljusekona från stjärnsmällarna 1838-1858 är. Då hette den utforskande  astronomen (i bestämd form, singularis) John Herschel, i dag är det stora team som forskar i Carinae-komplexet.

Det handlar inte bara om ett ljuseko utan flera ”ekon”, och det går att koppla ihop avstånden mellan  dessa ekon i koliisionerna med omkringliggande gas/stoftmoln och de ljusstarka observationstoppar som noterades på 1800-talet – visuellt, naturligtvis.

Hur länge orkar η Carinae hålla ihop innan ”hon” exploderar som en supersupernova?

Adaptiv optik på Mount Palomar

Om vi för en stund  struntar i HUR det går till, så erkänn att den adaptiva optiken, som ju lurar jordatmosfären och stjärnblinkningarna, kan nå fullkomligt strålande resultat.

Mount Palomar-sajten hittade jag denna pedagogiska bild av IW Tau ”före” och ”efter” – stjärnan är som vi ser i själva verket en binär stjärna. Avståndet mellan stjärnorna är på himlavalvet 0,3 bågsekunder.

Och detta avslöjades av ett tekniskt avancerat system här på jorden på 200-tummaren, inte genom ett rymdteleskop i den jordatmosfärbefriade världen.

Slut för i dag…

… tack för i dag!

Kommentarer inaktiverade.