Nr 47 2012

Fota mer än M37 och M38 från Oxies Mead-teleskop

Det kom ett trevligt mail till ASTB-communityn från Kjell Westman, som ju tillhör aktivisterna ute på TBO, och som demonstrerar hur enkelt det numera är att med  vårt Mead-teleskop – med en vanlig systemkamera -  dokumentera himlakropparna. Som dubbelstjärnhopen M37 och M348.

KLICKA/DUBBELKLICKA!

Foto; Kjell Westman

- Jag vill att ni ska bli sugna och ta fram era kameror och komma ut och fota – det är skitenkelt att  rigga upp kameran som piggyback på Meaden, lyder budskapet från högst densamme.

Jag är som alla vet en teknisk IDOIT  så jag har inga synpunkter här, jag har inte ens en systemkamera men väl en nallekamera. Uppenbarligen har vår ASTB-kompis Håkan Barregård bra förslag på ny utrustning som skulle göra astrofotografin på TBO till en enkel konst för alla hugade (utom för mig?).

Piggyback-tekniken betyder väl helt enkelt att kameran monteras på teleskopets ovansida och sen hänger med i  de celesta svängarna?

Kjell W tog sin bild under två minuter. Kolla med honom hur han gjorde, med vilken kamera och teknik.

Det som fascinerar mig som gammal (visuell) variabelobservatör är hur långt ner i magnitudskalan vi kan komma. Här måste finnas kataklysmer att ragga på ett enkelt vis! Det handlar inte så mycket om ljusstyrkorna utan mer om perioderna.

Kraftig meteoritsmäll över Norge og Sverige

I går kväll  1 mars, runt kl 20.39, small det rejält över Sydnorge: En meteorit drog in i atmosfären och uppträdde enligt vittnen som en..,nyårsraket!

Ytterligare meteoritsplitter trängde under kvällen in över våprt grannland.

Nyheten har uppfångats av Christian Vestertgaard och storyn finns här. på den norska sidan.

popast.nu har mer kött på benen.

Gamla  planetarieprojektorn i Lund pensioneras

Hur nära var vi att få ett planetarium i Malmö för en 25-30 år sen, kanske i Vattentornet i Pildammarna?  Propåer fanns från tidigare ASTB-legendarer som den dåvarande kommunalt anställde ASTB-ordföranden, vårt obsis egentlige grundare Per-Åke Björklund m fl, men idéen dog ut och sjönk i nån sorts kommunalmental kvicksand. Tyvärr. I stället tog observatoriet i Lund upp idén och förverkligade den i gamla Obsis i Stadsparken – gudskelov – med Björn Stenholm som legendarisk chef och därför är vi nu vid både vägs ände och en spännande nystart i Lund:

- Efter 34 år så är det nu dags för våra kära planetarieprojektor att gå i pension och ersättas med en ny modern utrustning, berättar vår styrelsemedlem och planetariechef Anna Arnadottir.

Anna på plats. Foto: Sydis

Intresserade (inte bara närmast sörjande!) inbjuds till en liten ”Farvel-fest” 9 mars på eftermiddan start kl 16 med tårta och chans att leka med projektorn. Vi pratar förstås om Vattenhallen i Lund.
- Om du inte vet hur man sätter på meridiancirkeln kan du nu prova alla knapparna tills du hittar den rätta, tipsar Anna.

Anna berättade ju på vårt senaste ASTB-möte  om vad som är på gång i inköpssvängen.

Vattenjord en ny planetsort

Nästan allt inom astronomin i dag tycks handla om att klassificera de nya himlakropparna – se tidigare W-bloggars lamentationer om astronomins  ”linnëanska förbannelse” – och syn för sägen utgör det allra senaste inom exoplanetsfären:
Upptäckten av vattenplaneten GJ1214b, som omges av en tjock, ångande atmosfär.

Vattenplaneten ligger 40 ljusår bort, i konstellationen Ophiuchus/Ormbäraren. Ill: David A Aguilar, CfA.
Vårt eget planetsystems tre huvudsorter – steniga planeter som Merkurius, Venus, jorden, Mars, gasjättar som Jupiter och Saturnus och isjättar som Uranus, Neptunus – har tidigare kompletterats med exoplaneter som ”heta jupitrar” och lavaplaneter.

Det är ESA/NASA:s Hubble-teleskop som riktat uppmärksamheten mot GJ1214b, som av sin utforskare Zachory Berta (Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics) fastslagits ha en stor del av sin massa i form av H2O.

GJ1214b upptäcktes från jorden 2009  och denna superjord har en diameter 2,7 ggr jordens och väger runt sju ggr mer. Densiteten ligger runt 2 g/cm3, mycket närmare vattnets 1 g/cm3 än den klippiga jordens medeldensitet 5,5 g/cm3. Härav slutsaten att planeten har mer vatten än fast form, fast vattnet är inte som vårt stilla groggvatten utan beskrivs i Harvard-messet som en sannolik mix av  ”hot ice’” och  ”superfluid water”, Tryck och värma gör sitt.

Planeten snurrar runt en röd dvärgstjärna.

Hublle-teleskopet har gjort lejonparten av de senaste observationerna, och dess efterföljare om ett antal år, det IR-känsliga James Webb-teleskopet, har redan bokats in

En legendar

Om du surfar in om AAVSO (American Association of Variable Star Observers) upptäcker du namnet Carolyn J Hurless, som var en legendarisk variabelobservatör och som hann med 78 876 observationer.

Hurless år 1963.

Carolyn levde åren 1934-1987, och AAVSO-storyn om henne förnekar inte att hon under en svår, odefinierbar sjukdom sköt sig själv till döds.

ULP = Ultralånga cepheider

Kortis för RIKTIGA nördar:

I vår galaktiska närhet mäter vi avstånden ut  med hjälp av cepheider, därefter tar supernovorna över… eller? Nånstans möts de i och kuggar i t ex  LMC (Stora Magellanska olnet).

I den  kosmologiska avståndsstegen (”the cosmological distance ladder”) håller de klassiska cepheiderna med P=3-80 dygn ut till 33 Mpc, men  inom detta avstånd har möjligheterna att  kalibrera avstånden med hjälp av SNe Ia varit begränsade.

Nu har 37 ULP cepheider identifierats runt omkring oss,  metallisiteten 12+log(O/H) från ~7.2 till 9.2 dex mätts och vi är på väg att hitta den felande länken mellan stjärntyperna. Ganska bra, faktiskt.

Så simma lugnt.

Kosmiska avståndsindikatorer var förresten ASTB:s grundares, Knut Lundmarks, speciella specialitet.

Fredagslugnet breder ut sig…

… och vi syns nog inte på några dar.

Kvällens generella uppmaning – var inte rädd för att gå ut och titta på stjärnorna där det är riktigt mörkt, men glöm ändå inte budskapet:

Let´s be careful out there!

Följ polischefens maning i Hill Street Blues!

Kommentarer inaktiverade.