Hoppa till innehåll

Nr 112 2012

  • av

Det astronomiska modet:

Asteroider var ointressanta att utforska!

Bland nationalekonomer har det varit en sport att diskutera ifall det finns en koppling mellan kjollängd och konjunktur.

Saken har väl aldrig  definitivt utretts men den skulle ju kunna ha en logisk utgångspunkt i det faktum att under dåliga tider kostar kjoltyget för mycket, varför vi då får olika grader av t ex minikjolar.

► Det astronomiska modet – vilka astronomiska discipliner som är inne för tillfället – borde kunna diskuteras med samma allvar, dock inte med kjollängden som parameter utan t ex med teleskopens dimensioner. "Ju större, desto mera kosmologi" om jag säger så.

► En sorts case på sitt vis för en hundra år sedan var den engelska populärastronomen G F Chambers (FRAS, alltså Fellow of Royal Astronomical Society) i sin bok Astronomy. Slår läsaren upp vad denne betydande författare tyckte om asteroider, upptäcker vi det märkliga att han närmast tog avstånd från asteroidutforskningen. Den var meningslös, saknade betydelse.

Några citat:

♦ "- – – The actual interest attaching to these bodies is in nearly every case nil, and the labour involved in keeping pace with their record and in calculating their orbits is out of all proportion to the ultimate usefel result. That this would appear to be the opinion of astronomers generally is shown by the fact that practically the whole work is now concentrated in German hands, no other nation seeming to pay much attention to these planets. – – -"

Så fick tyskarna också sin beskärda del!

Längre fram i boken diskuterar han småplaneternas ljusstyrkor och menar att  "- –  I suppose that none are now found which are brighter than the 13th or 14th magnitud – a sufficient justification, I think, for saying that they are not worth looking after."

Jag moraliserar inte över Chambers, det kan man inte göra med facit i hand, men visst var det redan då en märkligt negativ uppfattning om det viktiga  i att utforska dessa himlakroppar.

Chambers inspirerade genom sina böcker många läsare till att bli astronomer och amatörastronomer. En av dem var – Patrick Moore!

I dag är asteroidjakt ett topprioriterat område, som alla vet.

Venus från hög höjd i Göteborg

Skulptören Ivar Johnsson gjorde inte bara Tycho Brahe-statyn på Ven – han gjorde också Göteborgs finaste offentliga utsmyckning, Sjömanshustrun. Och dit upp på toppen tog sig ett glatt gäng Venusobservatörer 6 juni  – Christian Vestergaard har skickat över en klase bildbevis. Tack för dem!

1

Intresset var stort på morgonkulan och…

2

.. Venus kunde bl a ses projicerad så här…

3

.. medan W-bloggens vicegeneral Christian testade direktseende så här med stadsdelen Majorna i bakgrunden.

4

Även direktobservationer i H alfa genom ett Coronado-instrument var möjliga.

PS.

Ivar Johnssons staty, Sjömanshustrun a k a Kvinnan vid havet, finns som skiss i gips på Skissernas museum i Lund – liksom hans stora Tycho Brahe-staty, vars original vi kunde närstudera under ASTB:s utflykt till Ven i lördags.

Venus från Limhamn

ASTB-medlemmen Göran Iveberg observerade passagen från sitt hem på Limhamn…

.. och Photoshop-mixtrade också lite grand,

Svedinos på Youtube

Det är Lars Olefeldt som servar oss med denna Youtube-snutt om det halländska museet Svedino.

Kultursidornas beröringsskräck

De stora morgondrakarna – gryningspressen kallade – har sällan för att säga aldrig några kulturartiklar med naturvetenskapligt/astronomiskt innehåll. På denna punkt vard et bättre förr.

Därför kom författaren Lars Anderssons kulturartikel i går i Sydsvenskan om den italienske fysikern Ettore Majoranas försvinnande som en glad överraskning.

Försvinnandet i slutet av 30-talet tillhör en av den moderna fysikhistoriens mera spektakulära gåtor.

En bra ingång till mystiken är Laura Fermis memoarbok Atoms in the Family, som kom redan 1955.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.