Sommarsolen från Jämtlands horisont
Från W-bloggens nordliga utpost i Jämtland kommer två solbilder från vår förnämlige astrofotograf Göran Strand, mest som ett memento från sommarens solära händelser.
Och solen i sin vackra rundning med utstickande protuberanser kunde se ut så här:
När jag ser såna här bilder på solskivan så vet jag ju samtidigt att det tagits 1 000 000-tals bilder på solen genom åren. Inte minst har "dagens stjärna" bevakats från rymdsonder. Har solforskarna märkt någon som helst minskning (eller ökning) av solens storlek? Svaret är nej, det har gjorts detaljmätningar och solradien fortsätter vara konstant.
Gränsvärdet i mätningarna av solradien framgår av en SOHO-mätning av Merkurius-passager 2003 och 2006, som avrapporterades tidigare i år:
Resultatet blev så här för solradien:
960”.12 ±0”.09 (696,342 ±65km)
Solforskarna använde ett ombordinstrument kallat MDI som i Michelson Doppler Imager.
Jag måste också berätta att Göran Strand har samlat några av sina bästa astrobilder i boken Jämtlandsnatt, som snart utkommer på Jengels förlag:
I boken återges några av Görans favoriter i form av månsken, norrsken, stjärnor och galaxer, ljusets skiftningar och molnens otaliga skepnader.
Göran Strand har varit frilansfotograf sedan 2002 och under senare år har fascinationen för astrofotografering vuxit sig allt starkare. Hans fotografier uppskattas världen över och flera av dem har utsetts till Astronomy Picture of the Day av NASA.
En man från New York som följer Görans blogg uttryckte sin fascination med orden:
"Jag skulle önska att jag kunde stå i dina skor (…) och bara för en sekund få känna det under du kände när du såg det du såg."
Skål och tack!
En liten flaska skumpa får det bli för att det i dag är exakt femtio år sen MARS, Malmö Astronomi- och Rymdfartssällskap, bildades – en dag INNAN ESO sattes på kartan.
Men skål för ESO också!
PS.
ESO:s web-tv sänder 50 års-festligheterna 5 oktober. Info här:
Danskernes Akademi
Christian Vestergaard uppmärksammade mig i går på att danska radions P1 har ett projekt kallat "Danskernes Akademi", som i går ägnade några eftermiddagstimmar åt astronomi och frågor som:
Fra støv til liv i universet, Dannelsen af de første stjerner og galakser Kosmiske eksplosioner – Supernovaer, X-shooteren, Stjernestøv, Meteoritter, Exoplaneter och Livets byggesten omkring ung stjerne.
Det är inget fel på SR:s Vetenskapradion, men en sån här riktig folkbildarsatsning är väl ingenting för public service-bestämmarna på Järdet? Det var bättre förr (= när jag själv fick härja i radiostudion).
Svart hål i M87 uppmätt
Som en sorts PS till Hans Olofssons matiga ASTB-föredrag i förra veckan, kommer en rapport från MIT som berättar att genom att "slå ihop" ett antal radioteleskop har radien för ett svart hål nu kunnat mätas mera exakt i M87.
Av bara farten besvaras den intrikata frågan "Is Einstein right?". Såvitt jag förstå är han det.
Radioteleskopen på Hawaii, i Californien och Arizona kallas gemensamt EHT, eller Event Horizon Telecope, Med en "händelsehorisont" menas gränsskiktet mellan det svarta hålet och omgivningen, som alltså här mätts i en galax 50 miljoner ljusår bort.
Datorbilden nedan visar hur mätningen gått till. Det svarta hålets extrema gravitation påverkar jetstrålen nära händelsehorisonten så att denna jetstråle lägger sig som en ring runt hålet, en så kallad shadow/skugga.
Även denna nyhet har uppfångats av W-bloggens oförtröttlige CV.
MIT-messet ovan länkar vidare till Science-artikeln "Jet-Launching Structure Resolved Near the Supermassive Black Hole in M87".
Planer finns, rapporteras det, på att koppla ihop EHT med radioteleskop i Chile och Europa. Då kommer vi det svarta M87-hålet ännu närmare.
Nedräkningen fortsätter
Det blir storsatsning på Astronomins Dag och Natt ute på Tycho Brahe-observatoriet 13 oktober. Detaljrikt program med tider och föredrag kommer på våra hemsidor.
Allra roligast denna dag blir kanske att www.astronomiskungdom.se blir offentligt. Elisabeth Werner antydde en del när hon berättade om Hvitfeldska Astronomiska Förening hos oss på Tycho Brahe-observatoriet i söndags.
På något vis känns det logiskt att samma vecka som vi kan fira tillkomsten av MARS för femtio år sen, så sätts ett helt nytt, mera övergripande nationellt ungdomligt spel i gång.
Kanelbulledoft i kosmos?
I dag 4 oktober är det Kanelbullens dag, och grattis till kompisen, idémakaren Kaeth Gardestedt som satte dagen på kartan och i våra almanackor.
Robert Cumming hotade i går med att det skulle komma något kuligt på popast.nu-sajten, och nu ligger artikeln där som söker besvara frågan:
Finns det kanelaldehyd i universum och går den att detektera? Svaret på bägge frågorna är uppenbarligen "jodå". Kul!
