Liv på Saturnus-månen Titan?
Saturnus största måne, den atmosfärrika Titan, kan mycket väl härbärgera någon form av organiskt liv, men då liv baserat på metan. Det sensationella budskapet kommer från två oberoende forskargrupper, som avrapporterat saken i varsin tidskrift, i Icarus respektive Journal of Geophysical Research – bägge “tunga” tidskrifter i den vetenskapliga världen.
Det är NASA:s Cassini-sond som har analyserat kemin på Titans yta, under vilken dessutom sannolikt finns gigantiska hav.
Organiska föreningar är välkänt på Titan.
* En av frågorna som intresserat vetenskaparna är var det väte tar vägen som försvinner ner från atmosfären till Titans yta. “Äts” det upp eller “andas” det in av nån sorts konstiga mikrober?
* Och var tar det genom solstrålningen skapade acetylenet vägen, som enligt alla beräkningar också borde finnas på Titans yta?
NASA:s astrobiologer kliar sig i nacken och hittar egentligen bara en förklaring: Att nån sorts liv är i farten, men då liv i en helt annan form än det på jorden som ju är syrebaserat. På Titan är det väte som är A och O för ET.
En del forskare är förstås ute och turnerar men får de önskvärda rubrikerna när de berättar för häpna journalister att när solen om fyra-fem miljarder år börjar svälla upp, kan Titan bli rena paradiset för överlevande och nyskapande liv.
PS. Ovanstående har bloggmedarbetaren Christian Vestergaard fångat upp på sajten skymania, där det också berättas att astronomen som jagat det försvunna Titan-vätet heter Darrell Strobel, knuten till Johns Hopkins University i Baltimore, Maryland, och att acetylen-jakten letts av en forskargrupp under ledning av Roger Clark, U.S. Geological Survey, Denver, Colorado.
UNESCO på väg göra bort sig – igen! Och igen…
Det är något konstigt med FN:s vetenskaps-, utbildnings- och kulturorgan UNESCO, som verkar dra till sig allsköns diktatorer och gangsterregimer. Det är så pinsamt att detta FN-organ om några veckor kan komma att dela ut ett stort pris namnat efter Teodoro Obiang, diktatorn i Ekvatorialguinea med mord, tortyr, kidnappingar och annat smått och gott på samvetet.
Nästa blir förmodligen ett Mugabe-pris, ett Khadaffi-pris, ett Kim Jong II-pris och varför inte ett postumt Adolf Hitler-pris?
Ung stjärnhop vägd och uppmätt
NGC 3603 Young Cluster är en av Vintergatans mest kompakta stjärnhopar, 10 000 unga solar trängs här inom en diameter på tre ljusår. Jämför med solen i dess ensamma majestät…
Självklart är proffsastronomerna och snokar i den unika barnkrubban. Senast har ett tyskt Max Planck-team jagat stjärnornas rörelser i hopen genom att jämföra HST-bilder tagna med tio års mellanrum (1997-2007), och här är i korthet vad de kommit fram till genom de senaste årens metodiska analyserande:
* Klotet ligger cirka 20 000 ljusår bort, vilket gör alla uppmätningar extremt svåra. Precisionen i mätningarna imponerar emellertid: De tyska forskarna har fångat stjärnrörelser med en noggrannhet av 1/27:e-miljondels bågsekund per år. Ett hårstrås bredd på 80 mil sisådär….
* Mer än 800 stjärnors rörelser har mätts. Ett 50-tal av dessa visar sig vara förgrundsstjärnor.
* Övriga drygt 700 högst divergerande stjärnor vad gäller storlekar, massor och yttemp visar att klotet ännu inte har “satt sig”, efter en miljon år. Stjärnornas uppmätta hastigheter visar sig inte ha ett dugg med deras individuella massor att göra utan med de villkor som rådde vid hopens skapande.
Bra info om Dr Wolfgang Brandner i Heidelberg och hans Max Planck-kollegers upptäckt finns på denna ESA-sajt.
Malmö stadsbibliotek gör det svårare för oss
Jag tycker synd om bibliotekarierna på Malmö stadsbibliotek, som nu måste undervisa oss fåkunniga besökare och svara på korkade frågar varför tidskrifterna försvunnit från naturvetaravdelningen.
En ukas från högsta chefen har beordrat att tidskrifterna ska fylkas bokstavsmässigt på andra våningen, i Slottet, vilket gör att du numera hittar Populär Astronomi mellan Polistidningen och motortidningen Power. Ren idioti!
Ursäkta, men varför inte fråga brukarna hur de vill ha det innan en “nyordning” genomförs, en illa genomtänkt Neuordnung som i realiteten betyder tillbaka till ruta 1? Stadsbiblioteket har numera en dansk chef, vilket märks. Alla vet ju att i dansk förvaltnings- och företagskultur ingår att det är chefen som bestämmer. Basta!
Personal och kunder har bara att rätta sig.
Vägastronomi på globalt plan
I lyckoriket Nordkorea är det snarast tvärsom. Och komma dit är ju inget problem, det är att komma därifrån som är problemet
IceCube fångade SNR
IceCube-labbet UNDER Sydpolen letar efter neutrinos men har också annat smått, gott och nyttigt i skafferiet.
Nyligen påvisade instrumenten ett överskott av kosmisk strålning, som dessutom kunde riktningsbestämmas till supernovaresterna i sydstjärnbilden Vela, Seglen.
Denna SNR ligger 800 ljusår bort och smällen tros ha ägt rum ca år 10 000 f Kr.
Frid över Phoenix minne
NASA har nu formellt dödförklarat Marslandaren Phoenix, som dog en tragisk död vid den röda planetens norra pol – solpanelerna havererade.
Försök att få kontakt misslyckades, och sen bilder från The Mars Reconnaissance Orbiter visat på mystiska skuggeffekter runt irreparabla Phoenix, var dödsförklaringen ofrånkomlig.
Till en av Phoenix stora insatser hörde upptäckten av ytnära vattendepåer och kemiska föreningar, som är mumma för vissa mikrober, dödligt giftiga för andra.
Phoenix dokumenterade också snöfall på vår grannplanet.
RIP!
Rubrikerna om liv på Titan har redan skapat liv i luckan. Eventuella mikrober är bara det mest spejsade av en mängd möjliga förklaringar. Forskarna har t o m gått ut med kritik av nyhetsrapporteringen. Summering av läget finns nu hos Bad Astronomy.
IceCube har dessutom inte sett Vela-supernovaresten. Det skrev vi om på popast.nu förra veckan. Ännu en New Scientist-rubrik, faktiskt, som lät lite för bra.
PS apropå tidskriftsmixen i MSB:s gamla talboksrum. När jag tänker efter. Inga jämförelser i övrigt, men det slår mig ändock:
För de som glömt eller inte vet om det, så gjorde vi ett nobelt presshistoriskt försök på Kvällsposten – “Kulturrevolutionen” – en gång i början av 70-talet att bryta upp kultursidorna och blanda in bokrecensioner, konstanmälningar, musikrecensioner etc i det gängse nyhetesmaterialet. Målet var att locka ovana kulturläsare att upptäcka kulturen. Läste man om en mordbrand fick man också ögonen på en artikel om Strindberg i spalten vid sidan om. Kanske.
Experimentet övergavs, därför att köparna/kunderna VILLE veta var saker och ting stod i tidningen. Försöken att blanda ledar- och sportmaterialet hipp som happ i övriga tidningen, hade varit Kvällspostens undergång. Tankar fanns, men projektet övergavs innan det ens hade hunnit sättas på pränt.
Nu står väl även specialsporternas tidningar också inblandade efter tidskriftssalens titel-ABC på MSB? “Fotboll” efter “Filadelfia-nytt” men innan “Försvarsmakten meddelar””?
Vad tycker sportvännerna om det?
Det ska bli mycket intressant att följa.
Det är tänkbart att MSB-experimentet har just målet att locka oss upptäcka nya tidskrifter, en vacker tanke om man är på MSB i syftet att spontanupptäcka saker och ting i tidskriftsfloran. Jag är där i helt andra avsikter. Tyvärr.
Måste kolla hur andra bibliotek gör och hur man tänker där! I Lund, t ex.
1. Jag har inte tid att springa och leta. Jag är pensionär! Såg dessutom i dag en stackars funktionshämmad (rörelsemässigt) person, som visste varken ut eller in var hennes olika medicinartidningar fanns numera. På 3-4-5 OLIKA håll. Fanns ingen personal heller, jag hjälpte till så gott jag kunde.
Hoppas att inte Pressbyrån köper samma kundfientliga “blandningsprincip” som MSB.
Men det är bussigt av dig att tänka på PA:s väl och ve!!! Tänk om en idog läsare av Polistidningen får upp ögonen för oss!?!
2. Nordkorea. Här… ger jag mig. Grattis!
1-1
Invändning ett: Det är alldeles utmärkt samla alla tidskrifter på ett ställe för då hittar andra än nördarna magasinen. De som är intresserade av lättsamma publikationer i specialämnen kan nu botanisera hej vilt på ett bräde och hitta tidningar de inte visste existerade. PA kan finna nya läsare, till exempel.
Invändning två: Det är mycket omständigt ta sig till Nord-Korea. Jag hade en gång en arbetskamrat som försökte resa in. Det gick, men först efter lång tids visumansökan och utredning där ambassaden exempelvis ringde och intervjuade vederbörandes arbetsgivare, etc.
Förbindligen
anna-mi