Magnifikt sydsken sett från ISS
Apropå vår lugna och fina sol… i maj dokumenterade besättningen ombord på ISS, den Internationella rymdstationen, detta starka sydsken över Indiska oceanens södra del. Kolla in jordklotets rundning och den tunna blå atmosfären!
Sydskenet var kopplat till en geomagnetisk storm som var så kraftig att vår hemplanets magnetfält påverkades, och därför kunde sydskenet ses närmare ekvatorn. Sannolikt var sydskenet kopplat till en CME, coronal mass ejection, från solen 22-24 maj. Och då såg det ut så här:
8 juli 2010
Dagens namn denna dag är Kjell, vilket lär ha en väldig lång nordisk bakgrundshistoria (kættil, hjälm). Historiskt är det också för svenska amatörastronomer denna kväll, för Roma-ockultationen närmar sig med ljusets hastighet.
Bra koll (riktigt bra!) får du om du surfar in på TBO:s ockultationssajt eller SAAF:s motsvarande. Jag har också lärt mig att IOTA har massor av info på sin Europasajt!
Snapsvisor med astronomiska motiv (4)
Innan kvällens övningar, så ett sista vistips i all hast. Jag trodde jag skulle hitta en visa där “skål, alkohol och svarta hål” förekommer, men tji. Det får bli denna snälla variant i stället – på Gubben Noak:
Många stjärnor,
många stjärnor
genom rymden far.
Vill du se en sputnik,
gör en bakåt hutt nick.
Sputnik lyser,
själv du myser
när du supen tar.
Raritet i bokhyllan
Jag har ett par rara böcker i mitt privatbibliotek, bl a Uppsala-professorn Daniel Melanderhjelms Astronomie i två delar från 1795. Det har i år gått 200 år sedan denne astronom gick ur tiden och jag tycker fortfarande att hans bok är bitvis mycket läsvärd. Och överraskande!
1795… citerar Melanderhjelm en astronom vid namn Mairan, som hävdar att “nårrskenet” måste härledas ur – solen!
“Enigt Mairans tanke, hänledes nårrskenet ifrån Solens atmosphær på det sätt, at dess partiklar af Solen uplyste….förde til gräntsen af Jordens atmosphær, der skull falla in i densamma, och förorsaka nårrskenet och dess synliga vibrationer”.
Melanderhlem är skeptisk, bör tilläggas, men likafullt – denne Mairan. Vem var han, en fransman, som anade de stora rymdväder-sammanhangen för snart trehundra år sen?
Googling visar att Jean-Jacques Dortous De Mairan förekommer lite här och var i akterna som nebulosa-kartläggare men är också författare till Traite physique et historique de l’Aurore Boréale, 1731. Han levde åren 1678-1771. En pionjär i tankens sfär, helt klart!
Han kom närmast!
Kuggfråga, lite av Guinness rekordbok-test: Vilken är den människa som på jordytan kommit stjärnhimlen allra närmast?
Rätt svar måste naturligtvis vara den längste bergsbestigaren, och då måste väl Sir Edmund Hillery vara rätt så kvalificerad. Han var 1 m 95 cm i strumplästen och brädar på den punkten alla andra Mount Everst-bestigare (tror jag). Förutom att han dessutom var allra först uppe på världens takspets, tätt följd av Sherpa Tenzing Norgay – som tog den legendariska bilden.
Året var 1953.
Nästa gång jag ska upp via K2, ska jag ta med mig en stege bara för att bräcka Hillary-rekordet.
God midsommar själv och alla andra!
Det slår mig förresten att Sander (se mitt inlägg ovan) kanske missuppfattade sin roll som förläggare – det var ju inte meningen att han skulle förlägga manuskriptet i betydelsen slarva bort.
Jag köpte Melanderhjelms dubbelvolym för en massa år sen å ett Sthlms-antikvariat. Till överkomligt pris, vad jag minns, annars hade jag inte haft råd. Tack för historiken, den hade jag ingen aaaaning om.
Jag har “förstås” också Humboldts Kosmos i tre volymer; de astronomiska inslagen är mycket intressanta. Jag ska vid tillfälle kolla om han där skriver om sin bergsbestigning, vilket han sannolikt gör.
Gla´midsommar!
Melanderhjelm skrev sin lärobok först på latin, den gavs ut 1779. I vårt land såldes mindre än 60 exemplar, men fler gick utomlands. Jesuiterna i Brera i Milano använde den i undervisningen ännu i början av 1800-talet. Den svenska upplagan, som han hade färdig 1795, trycktes i 500 ex och kostade 3 riksdaler. Redan vid slutet av 1796 var upplagan nästan slutsåld, vilket på den tiden betraktades som en kioskvältare. Inkomsterna användes bl.a. till att delfinansiera en gradmätningsexpedition till Lappland.
Melanderhjelms lärobok översattes också till tyska av en man som hette Plageman. Denne lämnade 1801 översättningen till förläggaren Sander – som tycks ha slarvat bort manuskriptet! Någon tysk version kom därför aldrig i trycket.
Jag skulle nog säga att man befinner sig ”närmast stjärnhimlen” när man står på toppen av vulkanen Chimborazo i Equador (nej, jag har aldrig gjort det!). De första som veterligt besteg Chimborazo – det skedde 1802 – var Alexander von Humboldt, Aimé Bonpland och Carlos Montúfar. Men man kan förstås tänka sig att lokala invånare kom långt före.
Det beror givetvis på jordens icke helt sfäriska form att toppen av Chimborazo ligger längre från jordens medelpunkt än vad t.ex. Mount Everest gör.