ESO ser SN1987A i 3D!
Supernovan 1987 i Stora Magellanska Molnet var en sensation. Det var den första för blotta ögat synliga supersmällen sen 1604 (då i vår egen vintergata). Sen dess har stjärnan och supernovaresterna minutiöst bevakats och utforskats, och i dag vid middagstid offentliggjorde ESO de senaste fynden.
Med hjälpinstrumenten på sitt jätteteleskop VLT (Very Large Telescope) har ESO-forskarna för första gången kunnat ge oss en tredimensionell bild över den inre delen av materialet som vräktes ut i rymden för 23 år sen. Smällen var enligt de nya resultaten inte bara kraftfull: den var också mer koncentrerad åt ett håll, vilket starkt tyder på att supernovan måste ha varit mycket osymmetrisk.
Detta i sin tur stödjer de senaste datormodellerna av hur supernovaexplosioner går till.
SN1987A har varit en guldgruva för astrofysiker. Här upptäcktes t ex
√ de första neutrinerna från själva ögonblicket då stjärnans inre kärna kollapsade och triggade igång explosionen;
√ att stjärnan faktiskt förekom på äldre arkivbilder innan den exploderade;
√ tidiga tecken på en asymmetrisk explosion;
√ de radioaktiva grundämnen som skapades i smällen;
√ observationer av hur stoft bildades i supernovan;
√ supernovans växelverkan med tidigare utkastad materia.
En hel “cocktail” av intressanta upptäckter!
Och så nu den sofistikerade 3D-studien – en kombination av adaptiv optik, avancerad spektroskopi m m – av supernovaresterna efter smällen där materia kastades ut med den otroliga hastigheten av 100 miljoner kilometer i timmen – en 10-del av ljushastigheten.
En rad forskare står bakom studien, vars huvudförfattare i Astronomy and Astrophysics är danska Karina Kjær vid Queen’s University Belfast, Storbritannien.
I projektet har även deltagit Bruno Leibundgut och Jason Spyromilio (ESO) och Stockholms-astronomerna, professorn Claes Fransson och Anders Jerkstrand. ESO har förstås allt material på sin hemsida!
Karina Kjær berättar om sitt brinnande supernovaintresse, speciellt SN1987A, på sin egen hemsida.
Het nyhet!
Norrsken är på gång. Kolla PopAst:s webb med diverse länktips för senaste nytt!
H C Andersens komet
Senaste dagars läsning av författare som skrivit om meteorer och kometer får mig att undra: I H C Andersens lilla rörande saga om en gammal skollärare, Kometen, förekommer en stor komet, som hade en bana på “tresindstyve aar”, alltså 60 år.
Sagan skrevs 1872.
Vilken komet kan det ha handlat om, en komet som återvänder med en mansålders mellanrum? Jag utesluter Halleys komet. H C Andersens komet bör ha varit synlig på 1800-talet, förstås. Och på våra skandinaviska breddgrader. 60 år???
Shakespeare skrev science fiction?
Gamle fine skådisen och regissören Arne Strömgren konstaterar apropå tidigare blogg att, jodå, visst har det gått en och annan deckarpjäs på teaterns tiljor senaste år.
– Råttfällan har spelats rekordlänge i London – den har även spelats i Stockholm. Repet, efter Hitchcocks film, spelades för några år sen på Intiman i Malmö, där J B Priestleys Mordet i Midland ges i höst på nytt. Visserligen inte sf, men dock deckare.
På nätet berättas att Shakespears Stormen av en del kännare ses som science fiction, vilket jag bad vår egen sf-specialist Bertil Falk att kommentera:
– Sam J Lundwall tar upp både Stormen och En midsommnarnattsdröm under fantasy and science fiction. Jag menar att det främst är fantasy.
Ett obsis med svenska anor
Svenska astronomer har spridit sig över hela världen. 1928-1935 befann sig t ex en ung Åke Wallenquist vid Bosscha-observatoriet (“Bosscha Sterrewart”) i dåvarande Nederländska Ostindien, nuvarande Indonesien – formativa år som bl a innebar Åkes giftermål med hans indonesiska hustru.
Detta var första gången som en svensk astronom arbetade på södra halvklotet!
Observatoriet ligger i Lembang, västra Java, 1310 m ö h, och här finns i dag en kvintett funktionsdugliga, mindre teleskop, t ex en 8-tums Celestron (!).
Chefen här på Wallenquists tid hette Joan Voûte, som togs till fånga av japanerna under andra världskriget och som for fruktansvärt illa.
Till en av Voûtes specialiteter hörde intresset för klotformiga och öppna stjärnhopar, vilket smittade av sig på Åke Wallenquist som blev en betydande utforskare av dessa himlakroppar. Även dubbelstjärnor fascinerade svensken.
Observatoriet leddes även en tid på 40-talet av sonen till den världsberömde kosmologen Willem de Sitter, Aernout de Sitter. Denne hade M4-hopen som favoritobjekt.
Aernout de Sitter avled efter en kort tids sjukdom 1944. En som skrivit om Bosscha från krigsåren är själve Gerard P Kuiper! Finns på nätet.
Åke Wallenquist gjorde astronomiska forskningsresor till Kina och Japan och fick även observationstid vid de stora teleskopen i USA, Lick, Mt Wilson etc på 30-talet men återvände till Sverige, där han så småningom blev chef på Kvistaberg och bl a ledde arbetet och bygget av det stora Schmidt-teleskopet (invigt i början av 60-talet). Dessutom var han, som alla äldre W-bloggläsare vet, en förnämlig populärvetare, han skrev flera böcker (debut på holländska redan 1934, Op weg naar het oneindige) och hans understreckare i Svenska Dagbladet var “obligatorisk” läsning för oss unga amatörastronomer. Han var en varm och generös person, liksom hans hustru, de bägge såg gärna unga astronomiintresserade kring sig på Kvistaberg, och det var ju så typiskt att han skänkte flera böcker till biblioteket i vårt eget förnämliga Tycho Brahe-observatorium.
Det är oförglömliga minnen att ha fått gästa Kvistaberg, arbeta med Nils Tamms refraktor och på kvällarna, om det var mulet, lyssna på Åkes bandinspelningar med – Knut Lundmark!
Sista gången vi sågs var i taxin till hotellet i Malmö från ett möte med ASTB, som han gärna gästade.
Åke Wallenquist gick ur tiden 1994, 90 år gammal.
Sir Patricks växande bibliografi
Ingen vet väl hur många böcker Patrick Moore, Sir Patrick, har skrivit och fått översatt och hur många han samarbetat med. Mellan tummen och pekfingret: Många…
– Man kan bidra till “Patrick Moore’s Bibliography” på denna nätadress, tipsar Anders Nyholm från Ven.
– Din och Patricks Astronomi för amatörer är redan där. Det är ett trevligt och imponerande projekt, igångsatt av Astronomy Now.
– Jag har i all enkelhet kunnat bidra med två bokposter; dock inte med en viss bok från 1968, som redan fanns med.
PS. Tack Anders för att du håller koll på allt mellan himmel och jord. Som jag skrivit tidigare: “Man” får i dag vara glad över att åtminstone sidhänvisningarna stämmer i den äldre astrolitteraturen. Fakta förändras med en rasande fart. Redan när förordet formuleras i dag är ju en bok om astronomi hopplöst inaktuell.