Nr 126 2010

Saturnus mystiska sexhörning

Vad är det för märklig formation som finns på Saturnus norra pol? Jag har sett massor av “mystiska” astronomibilder genom åren, men denna tar priset. Sexhörningen, hexagonen, har funnits här i åtminstone 25-30 år, och den har dokumenterats av alla polsnurrande Saturnus-sonder. Det började med  Voyager 1 och Voyager 2, och senast är det Cassini (2007) som dokumenterat fenomenen i visuellt och infrarött under Saturnuspolens mörka vinter.

Egentligen handlar det om t v å  sexhörningar, en inre ljus, en yttre mörkare.

Sexhörningarna är breda som fyra jordklot, når 100 km i djupled och vindarna piskar runt inuti sexhörningen, som inte verkar kopplad till vare sig Saturnus radiostrålning eller norrskenen som ses här då och då. Möjligen är Saturnus svårmätbara rotation en faktor att räkna med.

Lars Olefeldt tipsar om en kortrulle som finns på nätet.

Här är ytterligare en bild för reflektion:

Perseiderna blir fler och fler

Ett bra sätta att trigga igång ens förväntningar inför Perseidernas maximum är att följa statistiken på redan gjorda observationer  på IMO:hemsida. IMO står för International Meteor Organization.

Kurvan pekar uppåt, uppåt….

30-talet observatörer i 15 länder (inte Sverige) håller koll.

En riktig kioskvältare…

Anders Nyholm tipsar om en stark Statler and Waldorf-kandidat:

– Jag har en oslagbar kandidat till Statler and Waldorf-priset, från en artikel i härligt gräsliga USA-blaskan Sun från 30 juli 2007.

– Jag hälsade på min syster, då i Denver över ett år, den sommaren och köpte den usla blaskan för skojs skull. Det handlar om den (säkerligen obefintliga) astronomen Myron Hepwitch och hans “COSMIC COLLISION!”.

– Alla kommentarer överflödiga — den artikeln är det värsta jag läst i sitt slag. Jag skannade in artikeln när jag kommit hem och lade den i min webbkatalog på LTH.
– Läs, förfäras och/eller njut!

Såvitt vi på bloggen förstår, så handlar detta undergångsscenario om att Andromedagalaxen och Vintergatan kommer att  krocka eller passera igenom varandra, vilket väl i och för sig stämmer.

Men det är skrivet i stjärnorna hur många miljoner/miljarder år det är dit. 3-10 miljarder år är siffror som nämnts. Det är inte ens säkert att solsystemet finns kvar då i vilket fall.

Och nån Myron Hepwitch hittar vi inte ens på nätet. Jag tycker mest han ser ut som en typecasted filmgangster.

Tala om – Bad Astronomy!

RQ36 får besök av NASA?

Tack till Thomas Karlsson som i sin  kommentar pekar på sommarens rötmånadshistoria. Stackars spanska astronomen Maria Eugenia Sansaturio blev en sorts “ofrivilig världskändis” genom den gamla nyheten om asteroiden RQ36, asteroiden med 1 på 1000-möjlig kollisionskurs mot jorden 2182.

På  National Geographic News berättades härom dan att NASA faktiskt funderar på en ren forskningsfärd ut till asteroiden. Det börjar med ett stoftsamlar-uppdrag kallat OSIRIS-Rex (Origins Spectral Interpretation Resource Identification Security Regolith Explorer).

Om projektet, som ingår i NASA’s New Frontiers program, får ett “go” skickas sonden upp och i väg 2016 med målet att kartlägga asteroiden och hämta hem asteroidpartiklar. Den anses ha en lämpligt porös yta för det.

Det intressanta är ju att i och med  NEO:n RQ36  har en bana mot jorden, är den också relativt lätt att skicka en sond till.

Nästa steg blir att få asteroiden undan ur en högst osäker, överdramatiserad och  eventuell kollisionskurs mot jorden, men det nu aktuella NASA-projektet har inte med en akut räddningsaktion att göra. Hur en sådan ska gå till diskuteras förstås. Knäckfråga: Hur ska ett solpartikelsegel eller ett antal raketmotorer kunna monteras upp på himlakroppen om RQ36 har en så fluffig och lös yta?

Beslut om OSIRIS-Rex fattas nästa år.

Solen igång igen

Solobservatörerna har bråda dagar, för det smäller titt som tätt på vår hemmastjärna. Senast igår var det dags för ett rejält flareutbrott. Massor av amatörer, jordbaserade solobservatorier  och solsonderna har förstås koll på skeendet.

Den vackra apelsinbilden ovan är från Mauna Loa Solar Observatory på Hawaii och visar aktiviteterna i He-1-delen av spektrumet (1083 nm). Området snett upp till vänster, solfläck 1093,  orsakade det våldsamma flareutbrottet.

Den som vill se hur dessa områden på solen ser ut i detta nu (kl 13.15 8 augusti 2010), rekommenderas en titt in om SDO:s fantastiska hemsida.

SDO står för solbevakande rymdsonden Solar Dynamics Observatory.