Nr 57 2015

50 supernovor på ett bräde

Jag blev något paff när jag surfade in om Astronomers Telegram-sajten senast och upptäckte att japanerna med sin  Subaru-gigant på Hawaii under en och samma natt fångat in inte mindre än femtio (50) nya supernovakandidater. Kameraystemet de använder på 8,2-meters spegeln kallas Subaru/Hyper Suprime-Cam (HSC) och observationerna ägde rum 24 maj.

★ Genom att jämföra med HSC-bilder tagna 2 och 3 juli i fjor och genom att subtrahera bilderna från varandra, så kvarstod plötsligt femtio "transienter", sannolikt supernovor, i materialet.

★ HSC är en gigantisk digitalkamera bestående av diverse linser, filter, slutare, sensorer plus övriga elektronik- och nanokomponenter – de viktiga komponenterna är nedkylda till -100 C.

★ På himlavalvet täcker kameran en yta ("field of view") på 1,5 grader i diameter. 870 Mega pixels! (Mer fakta om kameran här.)

fig5.en

*   *   *

 Exempelpå en supernova-kandidat kan se ut så här. Bilden under togs i juli i fjor…

temp_15

… och här är bilden från 24 maj:

new_15

Dra ifrån från den första bilden sen bilden ovan och du har plötsligt en – transient. Voila!

sub_15

"Studenter får bygga satellit"

Så löd rubriken i en annonsbilaga till Svenska Dagbladet härom dagen, och bl a kom Sven Grahn och Christer Fuglesang till tals om den studentbyggda Cubesaten, minisatelliten MIST.

På KTH Rymdcenters hemsida finns all info.

Sanna rapporterar från Lund

Vår prao Susanna Jönsson har lämnat följande raport från studiebesöket på astronomiska nstitutionen i Lund 21.5:

"Jag och min handledare Peter Hemborg från Tycho Brahe-observatoriet var på studiebesök i Lund på Astronomihuset i torsdags. Där berättade Hampus Nilsson  om hur astronomi och fysik hänger ihop. Han pratade till exempel om hur man med hjälp av olika sorts linser kan se vilket ljus en stjärna har och på så sätt kan se ungefär var den är i rymden. Hampus tog även med oss upp i vattentornet där vi fick se vad som skulle ha varit Nordens största teleskop, om det fungerat.

Vi gick runt tornet och tittade på utsikten som var mycket fin, från 30 meters höjd.

Sedan visade  oss professor Dainis Dravins runt i hela byggnaden med stjärnkartor och biblioteket med böcker från bland annat 1500-talet. 

Jag tyckte det var ett intressant besök, jag fick reda på många nya saker. Jag uppfattade dock inte allt men hoppas att jag kommer kunna läsa mer om det i skolan."

 2015-05-21-Besök-på-Astro-institutionen-9-Visning-av-teleskop-i-vattentornet-e1432382777917-1

Sanna och Hampus uppe i vattentornskupolen. Foto: Peter Hemborg

Därför fick vi asteroiderna Svea och Lundia

I ett helt annat ärende kom jag att fråga professor em  Kalevi Mattila i Helsingfors hur det kom sig att Max Wolf namnade en asteroid Svea och en annan Lundia.

Det visar sig att Wolf frågade Theresa Gyldén, Stockholmsprofessorn Hugo Gyldens hustru, som han hade lärt sig känna vid sina "postdoc"-besök vid KVA:s observatorium i Stockholm 1889/90, om han fick namna sin nya dotter,  som redan registrerats som nyfödd baby nr 329, efter fru Gyldén. 

Det visar sig att  Wolf inte hade några  döttrar, tre söner dock.

-  Alltså ett utomäktenskapligt barn? Nej, inte det heller. Det visade sig att 329 var en asteroids upptäcktsnummer. Fru Gyldén var anspråkslös och föreslog att asteroiden  i stället för Theresa skulle få namnet Svea efter hennes nya fosterland, hon var född i Tyskland, mailar Kalevi Mattila.

Som tillägger att det över asteroiden 809 Lundia inte finns några brev om saken mellan vännerna CVL Charlier och Max Wolf, men vi vet att Wolf upptäckte asteroiden 1915 och döpte den till Lundia efter  Lunds observatorium.

Polarsken på Mars

Mer från vårt östra grannland: En rapport från Aaltos universitet i Esbo diskuterar norr- och sydsken på Mars, vilka ju faktiskt  tidigare har observerats (av ESA:s Mars Express, 2011).

Polarskenen  har simulerats fram genom ett experiment i Grenoble, kallat Planeterrella, och rapporten publicerades i Planetary and Space Science  härom dan.

Länk till artikeln och experimentets upplägg här.

Enligt forskaren Cyril Simon Wedlund kan en astronaut på Marsytan mycket väl se polarskenen för blotta ögat efter ett maffigt soutbrott. Polarskenen är starkt blåaktiga, bl a beroende på atmosfärens koldioxidinnehåll.

Så här snyggt tänker sig en space artist fenomenet:

AuroraOnMars2

Bildkälla: NASA/JPL-Caltech/MSSS och CSW/

RCW 34

Senaste ESO-rapporten om detta spännande stjärnbildningsområde i Vintergatan finns här:
http://www.eso.org/public/sweden/news/eso1521/

Explosiv Marsglob

Den försvunna Marsgloben i Lund är fortfarande på villovägar, men vår ASTB-medlem, polisteknikernas chef här nere Mats Hägg var för några veckor sedan i Astronomihuset och säkrade spår.

Ingeborg Brun, som gjorde dessa fantastiska glober, skickade även ett ex till Percival Lowell, Marskanalernas kartläggare, på hans observatorium. Och fick ett uppmuntrande svar 1915 från Lowell, i vilket denne påpekade att lådan, som globen låg i, ett tag troddes innehålla en – bomb! Det var ju krig i världen.

marsglob

Bomb?

Kolliderande galaxer skapar supermassiva svarta hål

Att teorin om galaxer som går ihop också bildar nya system med gigantiska supermassiva svarta hål, får ytterligare näring av en rapport som bl a pytsats ut från Hubble Space telescope-organisationen.

Vad ska spelas när jorden går under?

Jag sprang på en gammal vän verksam i Uardaakademien i Lund och vi språkade  om stort och smått. T ex vilken begravningsmusik som borde spelas när solen sväljer jorden om 4-5 miljarder år. Begravningarnas Stora Moder, liksom.

- Ta en "apocalypso"!, tipsade han.

- Apocalypso? Vad är det för nått?

- Glad musik på yttersta dagen.

crying-with-laughter

Kommentarer inaktiverade.