Hoppa till innehåll

Nr 128 2010

Venedig, Aqua Alta och – solfläckarna!

Utmaning för Venedig

Det är livsfarligt att besöka Pressbyrån i Centralen här i Malmö, för man lockas direkt in i tidskriftsfloran. T ex senaste New Scientist, i vilken berättas om en helt ny upptäckt:

Att varje gång Venedig drabbas av de där riktigt stora översvämningarna (“high-surge events”,  HSEs) – i Venedig talas om fenomenet som  Aqua Alta – råder också en sällsynt solfläcksaktivitet. Översvämningarna följer solens 11-årscykel ganska väl, och här finns ett intrikat samband mellan solaktivitet, lågtryck över Europa och Atlanten och havsnivå.

Inget ont som inte har nått gott med sig... Foto från översvämningen 2008 av Daisuke Ido & Ethan Hein

Havsnivån i Venedig 1948-2008 har kollats så gott som  för varje timma, och korrelationen extrem flod på senhöstarna vs solfläckar tycks odiskutabel.

Det är en forskare i Lissabon vid namn David Barriopedro  (Faculdade de Ciências, Universidade de Lisboa) som utrett sambanden med ett antal kolleger. Slår man på Barriopedros namn på nätet, får vi en massa tunga träffar. Han är atmosfärfysiker och författare/medförfattare till en rad vetenskapliga avhandlingar.

En bra sammanfattning med alla frågetecken och reservationer av Venedig-fenomenet finns i detta  abstract från Journal of Geophysical Research Atmospeheres.

Hur det kan se ut i Venedig under en översvämning rapporterar t ex sajten Greenpacks om.

KvP först igen!

Min gamla arbetsplats, Kvällsposten, stöttar oss i vått och torrt.

I dag skriver Maria Kållberg i sin spalt om att vi på TBO ska ha öppet hus under perseidkvällarna  i veckan.

Hoppas nu också att vädret är på vår sida. Enligt DMI kan vi inte utesluta regndroppar då och då.

Några nya definitioner

Inspirerad av Uarda-akademiens ordböcker  har bloggredaktören slitit sina snart obefintliga hårtestar. Här  följer några nya inomvetenskapliga definitioner:

Big Bang. Barbro Alvings mamma.

Galax: Fest av större format.

Gastronom. Astronom på hugget.

Meteorström. Av m. inducerad elektricitet.

Solvind. Takvåning, typ.

Uranus. Baksidan av astronomisk klocka.

Uarda-gänget själva bidrar gärna med följande:

Cirkelresonemang. Rundsnack

Hostdagjämning. Början på förkylningssäsogen,

Jord. Ord som börjar på bokstaven J.

Joule-gran. Energiskogsträd

Jubeldoktor. Uppsluppen medicinman i Lund.

Vårddagjämning. Den tid på året då antalet friskdagar uppväger antalet sjukdagar.

Linklaters sf-bok

Eric Linklater, Frans G Bengtssons gode vän (och översättare till engelska av Röde Orm!) skrev även han en sf-sak för barn, Det blåser på månen.

Den kom 40-talet som bok (The Wind on the Moon), alltså under andra världskriget med dess nöd och elände,  och har dramatiserats både för radio och tv i Sverige.

Jag har aldrig läst denna barnbok, där den onda vinden på månen såvitt jag förstår figurerar mer i kulissen. Det är sagolandet Bombardiet (Bombardy) som spökar.

Tack till Arne Strömgren för tipset.

Jordens äldsta djur

I en gyttjig fiskdamm i Skottland finns – sannolikt – jordklotets äldsta djurart, en liten räka med det trevliga namnet Triops cancriformis. Hästskoräka på svenska.

Ska vi döma av fossiler, har denna djurart funnits i minst 200 miljoner år och således överlevt till och med dinosauriernas uppgång, storhetstid och fall.

Detta är en tuff krabat. När pölen torkar, dör djuren ut, men de har hunnit lägga ägg, som kläcks när vattnet återkommer. Och så snurrar livscykeln vidare, varv för varv.

Vi befinner oss i denna märkliga story, som jag läst i senaste Guardian Weekly,   nära Gretna, Dumfriesshire, och upptäckten är faktiskt rätt anmärkningsvärd. Forskare från universitetet i  Glasgow tog några prover i en lerpöl, tog med sig materialet hem och lät det torka ut. Sen tillsatte de vatten och la materialet i en vattentank. Fjorton dar senare simmade räkor omkring i akvariet.

Tillbaka till ruta 1

Nu pekar en ny rapport, denna gång från University of New Mexico, på att månen inte alls har haft nåt vatten vid tiden då himlakroppen skapades. Studier av stenar som Apollo-astronauterna tog med sig hem från vår drabant visar på alldeles för lite väte för att den teorin ska hålla.

Zachary D Sharp heter forskaren som håller i yxan.

2 kommentarer till “Nr 128 2010”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.