Rätt observatorium i Indien
Rätt ska vara rätt, i blogg nr 121 om Jantar Mantar handlar det INTE om New Delhi-versionen utan om observatoriet i Jaipur. Ingemar Lundström, vår eminente lundaastronom, har varit på plats och noterar:
– Jag hajade till över uppgiften att Jai Singhs Jantar Mantar i New Delhi skulle hamnat där. Observatoriet i New Delhi är inte särskilt bra underhållet och inte alls i samma klass som observatoriet i Jaipur, i Rajastan.
– Mycket riktigt, en koll via länken i bloggen visade att det i själva verket var Jantar Mantar i Jaipur som avsågs.
Ingemar tipsar om en schysst sajt på nätet med VR-filmer därfrån.
Vad Ingmar själv tyckte om Jai Singhs observatorier skrev han i PopAst nr 1, 2006.
Ur Ingemars PopAst-artikel framgår att det finns betydligt fler instrument i Jaipur än i Delhi, och att de i allmänhet är större.
“Det stora soluret, Samrat Yantra, är 27 m högt och de kvartscirkelformiga avläsningsskalorna på ömse sidor har en krökningsradie på drygt 15 m. Skuggan förflyttar sig längs skalorna med en hastighet av ca 4 m per timme.
Ett annat intressant instrument är ett mindre ekvatoriellt solur, Narivalyala Uttar Gola Yantra, bestående av två parallella skivor, vardera försedd med en central metallstav. Eftersom den ena staven pekar mot norra himmelspolen, och den andra mot södra, används norra sidan av uret på sommarhalvåret, och den södra på vinterhalvåret.”
Jaipur-observatoriet var ett av maharajan Jai Singh II:s fem observatorier – det i Jaipur är nu med på UNESCO:s världsarvslista som “an expression of the astronomical skills and cosmological concepts of the court of a scholarly prince at the end of the Mughal period”.
Perseiderna ynglar av sig
På Spaceweather.com rapporteras att svärmen nu (= fredag f m) ligger nånstans runt 70 i timmen.
Denna granna PR-bild med meteor över Plejaderna och Hyaderna togs i morse av engelsmannen Pete Lawrence i Selsey, England:
Nytt skällsord…
.. på astrologi, scientologi och annat sånt strunt som lurar folk:
Mental junkfood.
Bokomslag som skön konst
Jag snokar ibland in om SF-bokhandeln i Malmö på nätet, och senast lockades jag därifrån vidare till den amerikanske illustratören Jim Tierney. Denne har faiblesse för Jules Verne och har gjort nya omslag till flera av fransosens klassiska böcker.
Det har Jim gjort så bra så att han vunnit pris!
Detta är inga vanliga omslag, de är verkligen konstfulla och innehåller dessutom flikar och små gömmor som man kan dra ut varpå omslagsbilden förändras. En smart video förklarar hur böckerna ser ut.
Supersmällen 1987 krånglar till det
Veckans nummer av den utomförträffliga danska veckotidningen Weekend Avisen innehåller bl a en artikel av astronomen och medarbetaren vid Niels Bohr Institutet i Köpenhamn (Dark Cosmology Center), Anja Andersen: “Asymmetri i rummet”.
I artikeln skriver Anja Andersen om konsekvenserna av kollegan Karina Kjærs utforskning av supernovaresterna efter SN1987A, supersmällen i Stora Magellanska Molnet. I blogg nr 122 berättades om Karina Kjærs ESO-baserade utforskning i 3D, som bl a tagit fasta på den asymmetriska strukturen i supernovaresterna.
– En stor udfordring, erkänner nu Anja Andrsen som arbetar på hur interstellärt stoft bildas i dessa kolossalsmällars kölvatten.
Det är enklare, påpekar Anja, att rent matematiskt attackera problemet om supernovorna briserar symmetriskt. Nu får nya knep tas till för att få in SN1987A i en ny sorts modell för hur stjärnorna går under och bangar på i olika relativt väldefinierade riktningar.