Ny superoptik avslöjar solnära exoplaneter
Tekniken tar verkligen “kvantumsprång” framåt inom vår vetenskap. Genom en helt ny filter/maskningsteknik har exoplanet-forskare nu kommit åt en planet som ligger närmare sin huvudstjärna än någon annan tidigare upptäckt. Och då är det matematik, vågfrontsoptik på nästan nanonivå och annat lättförståeligt som ligger bakom.
En forskargrupp knutna till Arizona-universitetets Steward Observatory, deras kolleger hemmahörande i Schweiz, på ESO, i Holland och Tyskland har med hjälp av ESO:s VLT (Very Large Telescope) knäckt gåtan med att plåta β Pictoris b.
Fakta i målet för oss resultathungriga:
* Planeten har 7-10 ggr större massa än Jupiter.
* Stjärnan ligger 63 ljusår ut.
* β Pictoris b ligger cirka 7 AU från sin hemmasol (drygt Jupiters i vårt planetsystem).
Den nya tekniken bygger på koronagrafens och på något som kallas “Apodizing Phase Plate” eller APP och i den sätts en extremt liten, väl ritsad glaskropp – “halspastill” – in i teleskopets ljusgång. Vågfrontsfenomen uppträder på ena sidan stjärnbilden, och resultatet är att huvudstjärnan maskas och planeten kommer fram. På detta vis kan tidigare Neptunus-avstånd nu kraftigt minskas ner, och exo-astronomerna kan nu hitta planeter på betydligt humanare avstånd från sina stjärnor än tidigare. Bl a diskuteras en attack på närbelägna stjärnor som α Centauri.
Forskarrapporten finns här, och på nätet görs en ganska så kul pedagogisk jämförelse mellan APP-filtreringen och att dyka under vattnet och titta på solen, molnen och himlavalvet.
Om apodizing-tekniken kan bl a läsas här.
Ljusets hastighet i mörk choklad
Det finns massor av roliga svenska bloggar, och en av de kuligaste heter Stjärnstoft och kugghjul. I går utreddes i fall det går att mäta ljusets hastighet i choklad i en mikrovågn och i så fall hur stort c är.
Som jag tolkar resultatet 343 000 km/sek handlar det om en mystisk, i kosmos verkande mörk choklad, som verkar trissa upp ljushastigheten. Den mörka energin kan kasta sig i väggen!
Hartley 2 snart “här”!
Om ett par dagar är kometen 103P/Hartley 2 så nära den kan komma jorden denna gång, och den flyger fram ganska nära Capella på stjärnhimlen. Kometens gröna färg har med den utströmmande giftiga gasnatt göra, att den består av föreningar som C2 och CN.
Det har tagits 1000-tals bra bilder den senaste tiden, denna bild – återgiven på spaceweather-com:s hemsida – togs i går av Filipe Alves i Portalegre, Portugal. Filipe använde sin 8-tums reflektor kopplad till en CCD-kamera.
Gubbarna sitter kvar – en tid till….
Borde Urania, vår astronomiska musa, ryta till? Hon följer genusaspekten mycket noga, och hon konstaterar att astronomin kanske inte är den gubbavetenskap den en gång var, men det mesta återstår att göra för att ekvationen ska utjämnas. Det är bara att se sig om i världen!
Den som vill läsa på hur de kvinnliga astronomerna har det i astronominationen nr 1, USA, kan t ex ta del av American Astronomical Society och hur denna viktiga paraplyorganisations Committe on the Status of Women följer utvecklingen. Inom vetenskapen har antagits en könsjämlikhetsplan, och dess så kallade Pasadena-rekommendationer (lite nödvändigt snömos typ “Women and men are equally talented and deserve equal opportunity”, “Full participation of men and women will maximize excellence in the field” etc). har bl a skrivits under av flera tunga universitet och dess fysik- och astronomiinstitutioner.
Listan av undertecknare omfattar även The Observatories of the Carnegie Institution of Washington, Gemini Observatory, MIT som i Massachusetts Institute of Technology, Department of Physics, National Optical Astronomy Observatory, National Solar Observatory, Space Telescope Science Institute.
Ändå är bilden den att nästan allt återstår att göra. Genomförs den strategiska planen framlagd 2009, lär till och med den siste talibanen vid Harvard tvingas kasta in handduken. För i den planen ingår både flextider och barndagis på obsis!
Slå vakt om skolmuseerna
Det finns skolmuseer lite runt omkring i provinsen, och de som vill se hur fysiklektioner bedrevs förr och astronomi en gång lärdes ut rekommenderas t ex skolmuseet i Malmö. Eller motsvarande lilla naggande goda museum i Höör!
Vår gamle medlem Harry Lindholm, lektor på Latinskolan, räddade vad som räddades kunde och på museets hemsida berättar han bl a om sin föregångare på 1800-talet Ludvig Stenberg, som hade ett brinnande astronomiintresse. På Latinskolans tak hade han en plattform, där eleverna kunde studera stjärnor, måne och planeter – “utan någon större tanke på säkerhet”. Jag håller med, för jag har själv stått där och jagat variabler tillsammans med Bertil Pettersson. Fast det är bara femtio år sen…
En del av Ludvig Stenbergs utrustning finns i dag i skolmuseets utställning, men hans stor refraktor har vi ute på TBO.
Det var denne lektor Stenberg som ägnades ett par kostliga panegyriska pekoraldikter av A U Isberg, stadens en gång ledande stadsarkivarie. Och fritidspoet! Vi (= jag själv, författaren Jean Bolinder och Bo Axelsson) bildade till och med en gång ett A U Isberg-samfund, men det överlevde knappt första mötet. Vi var i alla fall och tände ett levande ljus utanför den gamla rostiga skrotgrind som fortfarande stod utanför hans gamla hus i Bjärred, där han bott.
Tack för länken och det fina omdömet! Tillvarons mörka sidor är lockande 😉