Hoppa till innehåll

Nr 93 2018

  • av

Spektakulärt halofenomen över Borlänge

Tack till våra vänner Emma Bruus och Taivaanvahti-gänget på andra sidan Östersjön. Härom dan skickade Emma en fantastisk bild på ett extremt halofenomen, fångat i Borlänge av Magnus Edbäck:

79745_d91e7979a8521ced2be00179a1387854[1]
 
 
79745_35331aaf25327a0fad3a2d28ab1ad618[1]

– Magnus Edbäcks observation blev snabbt analyserad av en av de bästa finska haloexperterna Marko Riikonen. Det var klart att det finns ett nytt haloform med i bilderna: i båda sidorna av 'upper tangent arc'.

– Riikonen håller på att fundera på hur den nya haloformen ska nämnas. Det brukar gå till så att haloformer får två namn: en som beskriver själva formen och en efter upphittaren. Så den här kunde bli "Edbäck's arc".

Magnus Edbäck syns även flitigt på svenska astronet.se.

(Obs. Mängder av intressanta facts återfinns på PopAst-sajten.)

Upphittat:

Solsystemets mest avlägna objekt (hittills….)

Tomas Diez rapporterar om ett rekordfynd:

Ett gäng Carnegie-astronomer har identifierat en himlakropp som ligger över 100 ggr, kanske 120 ggr,  längre ut i vårt eget solsystem än jordens medelavstånd till solen.

Objektet kallas 2018 VG18 men döptes från början av sina upptäckare till "Farout", ett onekligen passande namn.

2018_VG18_discovery-300x474[1]

Subarus upptäckarbilder från 10 november 2018. En timme mellan bildtagningarna! Bildkälla:Scott S. Sheppard and David Tholen.

Banan är fortfarande bara rudimentärt uträknad men ett varv runt solen tros ta runt 1000 år.

Ljusstyrkan antyder att dvärgplaneten är sfärisk, har en diameter runt 500 km och dess rödaktiga färg avslöjar, föga överraskande, att det finns is på himlakroppens yta.

Två av världens största teleskop ligger bakom upptäckten, dels japanernas Subaru-bjässe på Hawaii, dels Carnegies eget Magellan-teleskop i Chile.

2018_VG18_orbit_distance_to_scale-700x394[1]

Planetsystemet har plötsligt utvidgats… KLICKA upp bilden!  Ill:  Roberto Molar Candanosa och Scott S. Sheppard/ Carnegie Institution for Science.

Upptäckten dementerar inte, vad vi förstår, att det kan finnas en massiv Planet X där ute i solsystemets permanenta vintermörker.

Bakom upptäckten står Carnegies Scott S. Sheppard, University of Hawaiis David Tholen och astronomen Chad Trujillo vid Northern Arizona University.

Försenat grattis till Stockholms-astronomerna  

Knut och  Alice Wallenberg-stiftelsen tilldelade tidigare i höst projektet Understanding the Dynamic Universe drygt 37,8  miljoner kr i fem år. Särskilt grattis till den huvudsökande, prof Hiranya Peiris, vars astronomiska sidekicks i form av Ariel Goobar, Matthew Hayes, Jens Jasche och Jesper Sollerman inte är mindre glada.

DSC_0093mod-768x509[1]

Foto: SU

Bakgrunden till det spännande projektet:

*** Under de senaste två decennierna har forskare fått fram en helt ny bild av universum. Dess massa domineras till stor del av mörk materia som vare sig emitterar eller absorberar ljus. Dessutom rör sig galaxerna allt snabbare ifrån varandra, pådrivna av mörk energi. Trots att mörk materia och mörk energi utgör ungefär 95 procent av hela universums ”energi-budget” har de hittills inte kunnat studeras direkt och sammansättningen av dem är fortsatt ett mysterium.

*** Forskningsprojektet Understanding the Dynamic Universe baseras på insamling av data från ett av det kommande decenniets största astronomiska projekt, the Large Synoptic Survey Telescope, LSST, som just nu är under uppbyggnad i Chile. LSST kommer att kunna avbilda stora delar av himlen med några dagars mellanrum, och därmed producera en film över vårt universum.

En hälsning inför julen

Kompisen Gunnar Bernstrup, "oldtimer som entertainer", har snart 10-årsjubileum som bloggare: "Härifrån sett", dvs Limhamn, kan läsas här.

Jag lånar därifrån Gunnars senaste tomtevits:

tomten[1]

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.