Nr 30 2019

Mirornas herre

De långperiodiska variabalerna av Mira-typ har blivit lite av de svenska variabelobservatörernas specialitet. Sitt digra vetande om Mirornas ljuskurvor,och deras periodförändringar över tid, sammanfattar Mira-specialisten Thomas Karlsson här:

http://var.astronet.se/doc/MirorOchO-C.pdf
Och här:
http://www.astronet.se/phpBB3/viewtopic.php?f=62&t=5676&start=30

20161008_151117 (1)

Thomas på hemmaplan.

Mirorna är tacksamma objekt för amatörer med lite större doningar än vad jag har (just nu inget teleskop alls, dessutom fältkikaren havererad sedan den glömdes kvar ute på altanen i regnet), och det Thomas berättar om diskrepansen mellan O och C (O som i "Observed" och C som i  "Computed" period) är särskilt spännande om man ger sig in på de astrofysikaliska förklaringarna till skiftningarna.

Thomas utesluter inte att solen kan bli en Mira-stjärna om någon miljard år.

Notabelt är också, lär jag av Thomas,  att vi numera har en rad variabelkataloger att fynda i och dataköra efter behag. Thomas har hållt på sen 2009!

Miror har observerats ända sen Mira (Omikron Ceti) själv upptäcktes i slutet av – 1500-talet.

Vill du själv börja observera variabla stjärnor rekommenderas medlemskap i SAAF och dess variabelsektion: http://var.astronet.se/

Senaste nytt om Mira

Apropå ovanstående: Uppsala-astronomen Sofia Ramstedt är specialist på just Mira och är en av medförfattarna till en ny rapport om Mira A och Mira B, en rapport som diskuterar chockvågor, dammpartiklar i materien mellan stjärnorna och mycket annat.

Supernova i Messier 100…

Vår supernova-fångare nr  1 Grzegorz Duszanowiscz från Åkersberga berättar på facebook att han för några timmar sedan fjärrobserverat/fotograferat supernovan SN 2019 ehk, belägen nära kärnan i M100-galaxen, upptäckt av "Gregors" polske amatörkollega Jaroslaw Grzegorzek i Szczecin

Magnitud just nu runt 16.5.

Nyheten har förmedlats till W-bloggen av Christian Vestergaard.


58761654_441222879944069_3743797355539857408_n

Bildkälla: https://www.facebook.com/moonbaseobservatory/

Om M 100-spiralen kan berättas att den ligger i Berenikes hår, har ett avstånd på 50-60 miljoner ljusår och har hyst ett halvdussin supernovor – hittills.

… och en "vanlig" nova nära  M31:s centrum

För jämförelsens skull: Nån supernova har inte observerats i M31, Andromedagalaxen, sedan 1885, men klassiska novor tillhör vardagsmaten. Det händer ofta att astronomer hittar klassiska novor i systemet. Nyligen identifierade tjeckiska astronomer denna nova nära galaxens mitt (ung. magn 16)

PNVJ00424174+4116263[1]

Teleskopet som användes har en diameter på 65 cm.

Min pedagogiska poäng är att om vi betänker att M100 ligger så mycket längre bort än M31 (2,5 miljoner ljusår) förstår vi också att M100-smällen är så mycket våldsammare. En "vanlig" nova i M100 borde ha en visuelllt skenbar magnitud på kanske 26-27 nånting, knappt nåbart ens med de största jordbundna teleskopen.

Bonusnytt om Gaia (inlagt 2.5)

Från ESO berättas att VLT-teleskopet i Chile har dokumenterrat Gaia-sondens flytt över stjärnhimlen, detta för att säkerställa exaktheten i sondens mätningar av en miljard strjärnor i  Vintergatan. (Klicka upp bilden på din skärm.)

Pinpointing Gaia to Map the Milky Way (Annotated)

Smällen på månen

Mitt under månförmörkelsen i januari observerades ett meteoritnedslag på månen. Nu vet vi att stenbumlingen kraschade in i vår drabant med en hastighet drygt 60 000 km/h, energiutväxlingen motsvarade 1,5 ton TNT och kratern bör vara 10-15 meter i diameter..

Stenens massa uppskattas till 45 kg, rapporteras här.

Solnedgång på Mars

25 april dokumenterade NASA:s InSight-maskineri denna solnedgång ("raw", obehandlad) på den röda planeten:

PIA23202_raw[1]

Bildkälla: NASA/JPL-Caltech

Astronomer greppar sakernas tillstånd

På sin underhållande blogg hade Gunnar Bernstrup för en tid sedan detta meningsutbyte. Det finns folk som menar att gubben t h påminner om W-bloggsredaktören.

enklare_

Kommentarer inaktiverade.