Nr 64 2019

 

Lennart Lindegren får fint pris för Gaia

Grosses Grattis denna dag 10 september till vår ASTB-medlem, pensionerade lundaprofessorn och Gaia-astronomen Lennart Lindegren som fått en förnämlig utmärkelse:

​Bildkälla:LU

Han delar med legenden Erik Hög och engelsmannen Michael Perryman Astronomische Gesellschafts "Preis für Instrumenten-Entwicklung für Design, Entwicklung, Konstruktion und signifikante Erweiterung eines astronomischen Instrumentes, das zu erheblichen Fortschritten in der astrophysikalischen Forschung geführt hat".

Gaia!!!'

Hela messet från AG här.

Astronomische Gesellschaft är en synnerligen anrik internationell sammanslutning med rötter ända tillbaka till 1863. ASTB:s grundare Knut Lundmark satt en tid med i dess styrelse.

Vattenångan på K2-18b

ESA/NASA/HST-nyheten om vattenånga i atmosfären på exoplaneten K2-18b finns här. Noteras bör, som en av forskarna säger, att detta är inte "Jorden 2.0" – exon ör en superjord åtta ggr massivare än vår egen planet. Men ligger icke desto mindre i Guldlockszonen.

Svarta hålet i M87:

"Genombrotts-pris" till Chalmers astronomer

 

Årets Breakthrough Prize i fundamental fysik tilldelas de 347 forskarna i projektet Event Horizon Telescope för bedriften att avbilda ett svart hål med hjälp av sammankopplade radioteleskop.

Bland dessa finns chalmersastronomerna Michael Lindqvist, John Conway och Iván Martí-Vidal (numera verksam i Spanien).

Priset är värt 29 miljoner kronor och delas lika mellan de 347 forskarna som tillsammans författade de sex artiklar som presenterade upptäckten vetenskapligt den 10 april 2019. John Conway och Michael Lindqvist genomförde sin del av arbetet vid Onsala rymdobservatorium och institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap vid Chalmers där också Iván Martí-Vidal tidigare arbetade.

Bildkälla: Event Horizon Telescope

”Med hjälp av åtta känsliga radioteleskop strategiskt placerade runt om i världen i Antarktis, Chile, Mexiko, Hawaii, Arizona och Spanien fångade forskare, i ett globalt samarbete mellan 60 institutioner i 20 länder och regioner, en bild av ett svart hål för första gången”, skriver juryn för 2020 Breakthrough Prize in Fundamental Physics. 

”Genom att synkronisera varje teleskop med ett nätverk av atomklockor skapade teamet ett virtuellt teleskop så stort som jorden, med en upplösningskraft som aldrig tidigare uppnåtts från ytan på vår planet. Ett av deras första mål var det supermassiva svarta hålet i centrum av Messier 87-galaxen – dess massa motsvarar 6,5 miljarder solar. 

En av de tre: Prof John Conway. Bildkälla: Chalmers

Efter att ha noggrant analyserat uppgifterna med nya algoritmer och tekniker producerade teamet en bild av detta galaktiska monster, silhuett mot het gas som virvlade runt det svarta hålet, som matchade förväntningarna från Einsteins tyngdkraftteori: en ljus ring som markerar punkten där ljus kretsar kring svart hål, som omger en mörk region där ljus inte kan undgå det svarta hålets gravitationella drag”, lyder motiveringen vidare.

På prisceremonin den 3 november blir det den åttonde gången som man delar ut Breakthrough-priserna. Bland tidigare vinnare från Sverige finns Crispr-biologen Emmanuelle Charpentier (Umeå Universitet, 2014) och kosmologen Hiranya Peiris (Stockholms universitet, 2017).

W-bloggens kommentar:

Det finns andra priser att hämta! Det eviga dilemmat är att "vissa" av dessa nobla priser är väldigt individorienterade, och förslag är ju också i svang att hela team ska kunna premieras.

Vad händer?

Årets Nobelpris i fysik

8 oktober i år får vi veta vem/vilka som får årets Nobelpris in fysik, meddelar Kungl Vetenskapsakademien.

Röntgenblaffor i NGC 6946-galaxen​

Detta är en mycket märklig bilddokumentation av NGC 6946:

Bildkälla: NASA/JPL-Caltech

Om man lägger data från NASA:s NuSTAR-sond över ett foto från Digital Sky Survey, kan vi se de märliga röntgenkällorna. Blått ljus är från den första observationen i maj 2017, den gröna färgen kommer från data två veckor senare.

I den övre vänstra fläcken ser vi både grönt och blått, vilket betyder att röntgenstrålningen förekom vid bägge tillfällena.

Att blafforna är så stora har med upplösningen att göra. Den visuella bakgrunden är betydligt mera skarp än vad röntgenbilderna förmår. 

Sannolikt är det även här svarta hål som spökar.