Nr 75 2019

Astronomerna fick tågen att gå i – tid….

Astronomins samhällsnytta kan alltid diskuteras. Jag kan tycka att till en nations kollektiva "mentalhygien" hör att allmänheten mer fascineras av astronomi och populärvetenskap än tro på t ex ufo:n, scientology, homeopati, tomtar och troll, men var och en bestämmer.

Vi har inga dåliga argument på vår sida. Förr brukade jag säga att utan rymdfarten hade vi inte haft teflonpannan. I dag kan jag peka på de satellitbaserade GPS-systemen, CCD-kamerorna m m, uppfinningar med en från början stark astronomisk anknytning. Även inom medicinen, cancerforskningen, finns connections till astronomi/kosmologi. 

En god lektion i vår vetenskaps praktiska nytta och hur den har  revolutionerat vår värld, återfinns i Gustav Holmbergs och Johan Kärnfälts bok Tid för enhetlighet: Astronomerna och standardiseringen av tid i Sverige (Nordic Academic Press).

9789188909015-509x800[1]

Behoven av gemensam tid växte med de tekniska nyheter som krävde samordning med tidtabeller och nationell standard. Sommartiden, som infördes första gången 1916, är bara ett exempel på de gemensamma idéer som introducerades lika omdiskuterad då som idag. Men hur mättes tiden och hur spreds de enhetliga angivelserna förr? Och hur kommer det sig att vi har just den tid vi har idag?​

Innan tågens ankomst hade alla tätorter en egen lokaltid, bestämd av solens middagshöjd,  och detta kaos kunde bara astronomerna rätta till. Det tog lång tid och det behövdes starka nypor från astronominprofessornas sida. En som verkligen träder fram i Holmbergs/Kärnfälts betraktelse – vid sidan av KVA:s astronomer -är lundaprofessorn C V L Charlier, vilket gläder mig personligen – Charlier var min tidningskollega Bertil Behrings morfar och jag umgås den dag som är med Charliers barnbarnsbarn.

Charlier var en "samhällstillvänd naturvetare" – skapare av den statistiska vetenskapen, han såg seismologien som en sidogren av astronomin etc -, och han spelade stor roll i moderniseringen av det svenska tänkandet kring tid och tidtagning. Han var svenska statens och regeringens ombud på internationella konferenser.

Konstigt är att när jag påminde om 150-årsminnet av Charliers födelse 2012, hände absolut ingenting på statistiska institutionen. Jag väntar fortfarande på ett svar därifrån.

Boken rekommenderas av flera skäl. T ex:

* Att i Lund lät Charlier beställa ett ur, som monterades in en pelare vid ingången till Stadsparken och Gamla obsis. Uret, "Lunds rättaste klocka",  till vilket lundaborna gick för att få veta på sekunden hur mycket klockan var, finns fortfarande kvar men går rätt bara två ggr per dygn numera.

* Att vi haft en klassisk tidkula i Malmö hade jag absolut ingen aning om. I Malmö satt den på en ställning vid hamnpiren och släpptes ner kl 13:00 svensk borgerlig tid – härmed signalerades till skepparna på båtarna i Sundet att klockan var 12:00 Gereenwichtid. Kronometertiden var viktig för navigationens skull.

UIG-917-05-0390001055 - © - Universal History Arc

Greenwich-astronomen George Biddell Airy figurerar i boken. Han var en varm förespråkare för att även Sverige skulle se över och standardisera tidssystemet. Här är en klassisk Punch-illustration av honom som "tidskula" på Londonobservatoriet. 

 * Av ovanstående skäl är det också förtjänstfullt att navigationsskolornas betydelse lyfts fram, det är mycket här som är okänt territorium för en astronomisk uv som övertecknad.

* Tidtagning har blivit en alltmer sofistikerad teknik, i dag är det atomklockorna som trätt in och astronomerna behöver inte längre med sina meridiancirklar delta i tidmätandets alla finesser.

* Notabelt är  att tid även varit en handelsvara, en kommersiell produkt som AB Svensk Normaltid tjänade en och annan slant på innan första världskriget.

Oväntat nedslag på ESO

Då och då gästspelar den vilda naturen på våra observatorier i Chile, kolla tidigare W-bloggar, Chiles öknar där de sameuropeiska ESO-byggena finns. Som det danska 1,54-meters teleskopet på La Silla-observatoriet.

Till danskarnas kupol är knuten en all-sky camera, som dokumenterat denna bild: En fågel, förmodligen en rovfågel, har landat mitt i kamerans öga. Bilden är från 2016.

An Unexpected Visitor

Bildkälla: ESO

Det är osäkert vilken sorts fågel det rör sig om, rapporterar ESO på sin Picture of the week-sajt.

Tychos supernova i nytt ljus

Nya rön om vår egen skånska supernova: alltså Tychos De stella Nove 1572.

Här finns allt ni vill veta genom Chandra-sondens senaste mätningar.

ALMA på hugget

Vår väninna ALMA har synat supernovasmällen i Stora Magellanska molnet:

https://arxiv.org/pdf/1910.02960.pdf

Mångalen

Tack till Christian Vestergaard, som fyndat på nätet och hittat detta "franska kort":

72783412_2986716734690275_6252185005183729664_n (1)

 

Kommentarer inaktiverade.