Nr 87 2019

Uranus från Mt Hindby

Ett litet mellanstick i nyhetsförmedlingen. Plötsligt har det varit några klara kvällar, varför våra goda ASTB-aktivister har varit i farten. Så tack till Hans Hilderfors och Bengt Rosengren.

Hans har fokuserat på Uranus, som för närvarande ligger ganska bra till för observation, passerar meridianen cirka kl 22 med en höjd av 46°.

– Den låg i opposition 28 oktober och magnituden är 5,7. Diametern är dock bara 3,7ʺ så för att fånga några detaljer på ytan fotografiskt krävs teleskop med ganska stor apertur, bra seeing samt användande av ”lucky imaging” teknik.

– På kvällen 30/11 tog jag ut min 6-tums refraktor för observation med avsikt att ta några enkla bilder för att om möjligt fånga några av Uranus största månar. De största och ljusstarkaste ligger på magnitud runt 15.  Jag använde en Barlowlins för att dubbla brännvidden från 1120 till 2240 mm vilket ger en avbildningsskala i primärfokus på 0,36ʺ/pixel med min kamera. Seeing var dock endast drygt 2ʺ, normalt för våra förhållanden.

Bild 1 nedan visar en singelexponering på 5 sekunder. Uranus med sina 4 största månar syns i mitten av bildfältet som är 0,4° x 0,3° med norr uppåt.

 

Bild 2 nedan  visar en redigerad (kurvor och nivåer i Photoshop) delförstoring av bild 1 med namn på månarna och magnituder. Uranus är kraftigt överexponerad och blir på grund av ljusspridning större på bilden än ”verklig” storlek.

– Jag försökte få fram en femte måne, Miranda med magnitud 16,5 men den ligger för nära Uranus och drunknar därför i diffraktionsljuset från överexponerade Uranus. Totalt har Uranus 27 kända månar.

Utrustning:  Optik:  Refraktor 160 mm med barlow(2x) = f/14

                    Kamera: ZWO ASI 1600 MM Pro

                    Tidpunkt:  2019-11-30  19:42

*      *      *

Det är extra kul när gamla ärrade proffsastronomer som Bengt Rosengren (Landskrona) fascineras av något "!banalt" som månen.

På facebook avrapporterar Bengt:

"Äntligen! En solig dag i denna gråa månad. Även nymånen visade sig vid solnedgången. Fram med kameran! Den översta bilden visar månen som man ser den för blotta ögat, lite rödaktig eftersom den stod lågt. I den undre bilden har jag låtit kameran ta 5 bilder och lagrat dem på varandra. Då får man fram fler detaljer. Här kan man också ana hela månskivan, för jorden reflekterar ljus mot den del av månen som inte är solbelyst. Panasonic kompaktkamera med Leicaoptik och 60x zoom på frihand (med armbågsstöd)."

Häftiga strumpor

Från Universeum i Göteborg förmedlar W-tomten – se tidigare W-blogg – denna mjuka och varma nödvändighet: