Nr 90 2019

Mysteriet V A Firsoff än en gång

Tack särskilt till Hans Bengtsson, som hjälpt oss hitta fram till ett par bilder på den märklige, mystiske och fotografskygge månforskaren, författaren,  svensköversättaren m m V A (Vladimir aka Valdemar Axel) Firsoff.

Så här  presenterades han i en bok om bergsbestigning i Skottland:

​

En del av förvirringen kring Firsoffs förhistoria tror Hans och jag beror på Patrick Mooore, som skrev en runa över honom 1981 för  Royal Astronomical Society. När den gode Patrick påstod att Firsoff hade svenska rötter ("Swedish descent") var han  ute och reste. Rötterna fanns med all sannolikhet i Ukraina, vilket även framgår av en artikel om Firsoff i British Astronomical Associations tidskrift.

Jag har en fantastisk släktforskare i min svägerska Martha Johansson (f Horn) och när jag bad henne jaga Firsoff i Sverige fann hon inget på honom men väl några, intressant nog,  "Firsoffs" födda i Finland efter sekelskiftet 1900.

Ett exempel på en ganska tidstypisk Firsoff-ill av månkratern Aristarchus med omnejder:

Bennu sprätter ut partiklar

Asteroiden Bennu har visat sig kunna sprätta ut partiklar, senast dokumenterat  av NASA:s rymdsond OSIRIS-REx.

Visst fototekniskt mixtrande ligger bakom bilden:

Bildkälla: NASA/Goddard/University of Arizona/Lockheed Martin

Starlink vs AAS

American Astronomical Society har fått nån sorts diplomatisk kontakt med Elon Musks stjärnsläckare, berättas här.

Rapporten illustreras av denna bild från årets första uppsändning – den totala ljusnedsmutsningen av galaxhopen NGC 5353/4:

Det påpekas diplomatiskt i bildtexten att dessa satelliter stör mest precis efter uppsändandet och att de när de nått sin högsta höjd stör mindre.

Bildkälla: Victoria Girgis/Lowell Observatory​

På ett kommande AAS-möte ska problemen ventileras.

Eta Carinaes aktivitet tilltar

​Både röntgen- och gammautbrott noteras inom Eta Carinae-systemet.​

"Nian" på tapeten – är den ett svart hål?

När European Planetary Science Congress höll hov i Genève i september, var även Mike Brown, Pluto-dödaren men framför allt Planet 9:s förespråkare, på plats. Han berättade då enligt utsända att han numera räknat ut att nian sannolikt är mindre än man först antog (kanske sex ggr jorden) och att dess bana ligger närmare solen än tidigare antagits, 300-350 AU.

En av konsekvenserna: Att Planet 9 är mera lättupptäckt än vi tidigare trott.

Enligt Brown är det inte osannolikt att planeten redan finns "fotad" på arkivbilder från de stora teleskopen i världen.

W-bloggen rekommenderar läsning av artikeln "Solsystemets niende" i danska veckotidningen Weekendavisen.

​Planet 9?

​PS.

Och så rekommenderar vi absolut denna rapport om 9:an som ett primordialt litet svart hål (massa 5-10 ggr jordens), kanske i en fotbolls eller ett bowlingklots storlek:

https://arxiv.org/abs/1909.11090​