Nr 6 2020

Minnen av en humanist vid Obsis i Lund

När vi i Malmös unga astronomiled börjat formera oss och hade skapat föregångaren till det som blev MARS (idag borde vi skriva MARS 1.0), var det självklart att söka kontakt med Lunds observatorium. Där blev snabbt två yrkesastronomer våra bästa vänner: Gunnar Larsson-Leander och Nils Hansson.

De visade oss runt, hjälpte oss, tipsade oss och flera gymnasiala föreningsresor gick till Lund för en 55-60 år sedan. Det bör noteras att tack vare Gunnar och Nils Hansson  förblev vi inte bara astronomiintresserade, flera MARS:ianer blev akademiker, medicinare, tekniker, högutbildade och – yrkesastronomer!?!

Specialminne? Bla ett, när Lunda-obsis köpt ett ex av den stora Palomar-atlasen, kunde vi inte tro våra ögon. Atlasen låg i ett skåp på andra våningen och vi undrade hur stor Sirius var på denna atlas. 10 cm? Nånting i den riktningen.

Gunnar blev så småningom professor och prefekt och en viktig läroboksförfattare. Vi har flera ex av den boken i vårt ASTB-bibliotek.

Stilstudie från 100-årsdagen 2018. I förgrunden den berömda kometbilden med antisvans. Bildkälla: ASTB

Jesper Sollerman, vår ordförande i Svenska Astronomiska Sällskapet, har ett och annat att berätta om sin läsning av den läroboken.

– Kursboken kommer jag väl ihåg. När jag gjorde lumpen funderade jag på universitetet. Det var just ingen annan i min omgivning som börjat där, så jag visste egentligen ingenting. Jag provade genom att anmäla mig till en distanskurs, Astrofysikens grunder 3 p, vid Uppsala universitet. Lärare var Gunnar Welin, kursboken var Larsson-Leander.

– Biblioteket i Visby hade den inte, inte heller den enda Bokhandeln – men de lyckades skicka efter ett exemplar. Jag gjorde militärtjänst i rörlig trupp inom KA3:s luftvärn – varje morgon skulle tälten rivas och plutonen skulle omgrupperas. Jag var ofta flygplansutkik från lastbilen när vi körde i kolonn, och minns hur jag stod där i takluckan på lastbilen och läste i Boken – istället för att leta flygplan.

– Man somnade iallafall inte med fartvinden i ansiktet. Avsnittet om hur en HII region fungerar minns jag fortfarande, mer än 30 år efteråt.

Om Gunnars egen vetenskapliga gärning började jag själv så småningom fatta ett och annat, och vi pratade ofta om ikonen Cecilia Payne-Gaposchkin, som hade med honom i sin bok The Galactic Novae. För oss amatörer var det naturligtvis en viktig sak att han, då han var knuten till Uppsala-obsis, skrivit en rapport om kometen Arend-Roland och dess antisvans, som ju Rune Fogelquist var den förste att dokumentera på 50-talet.

När vi på Kvällspostens kulturredaktion kom på den briljanta idén att instifta ett Knut Lundmark-pris (tillsammans med ASTB) kom Gunnar att bli den förste mottagaren. Jag kommer inte ihåg om han redan då satt som ordförande i ASTB, jag tror det inte, men han uppskattade mycket att plötsligt vara 5000 kr rikare.

– Pengarna ska gå till prenumeration av diverse facktidskrifter, inte piptobak,  noterade han den gamle piprökaren.

Samma kväll, på Rådhuset, lottade vi ut ett fint ex av Lundmark-boken Nya himlar. Gissa vem som vann den…. Det blev verkligen storslam för Gunnar denna afton.

För mig som kulturredaktör var det ju bara så fantastiskt att Gunnar visade sig vara en stor James Joyce-kännare och även utredde det ”astronomiska” i Joyce roman Ulysses. Detta skedde i Astronomisk Tidsskrift, som han var redaktör för och där han även släppte fram mig i ett par obegripliga artiklar om tidig svensk kometskrivningshistoria. Jag tror Gunnar var tacksam över att jag INTE började studera astronomi på institutionen utan kunde hålla mig under armarna när jag började på idé- och lärdomshistoriska institutionen, där naturvetare inte direkt växte på trä´n på min tid.

Kommentarer inaktiverade.