Onsala rapporterar: Stjärnkamp på liv och död
Det är inte ofta vi på W-bloggen återger pressmess rakt upp och ner, men nu sker det. Så grattis till forskarkamraterna på Råö med omnejder!
* * *
* Astronomer har använt Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), där ESO är en partner, för att studera ett märkligt gasmoln som har formats vid en dragkamp mellan två stjärnor. En stjärna växte sig så stor att den slukade den andra, vilken i sin tur bromsade in och tvingade den större stjärnan att kasta ut sina yttre gaslager.
* Likt människor förändras stjärnor under sin levnadstid och dör till slut. Solen och liknande stjärnor kommer att gå igenom en fas när vätet har förbrukats i dess kärna då stjärnan sväller upp till en röd jätte, kastar bort sina yttre atmosfärslager och lämnar kvar en het och liten stjärnrest som kallas en vit dvärg.
“Stjärnsystemet HD101584 är speciellt då denna dödsprocess avslutades i förtid på ett dramatiskt sätt då en lätt stjärna slukades av en jättestjärna”, säger Hans Olofsson vid Chalmers tekniska högskola, som ledde studie av detta märkliga objekt som nyligen publicerats i Astronomy & Astrophysics.
Denna nya bild från ALMA visar resultatet av en dragkamp mellan två stjärnor: ett komplext gasmoln kring dubbelstjärnan HD101584. Stjärnorna representerar hastighet från blått – gas som rör sig snabbast mot oss – till rött – gas som rör sig snabbast bort från oss. Jetstrålar som sträcker sig nästan helt utmed siktlinjen ger fart åt den blå och röda gasen. Dubbelstjärnans komponenter befinner sig i den gröna pricken i centrum av systemet som omges av en grön gasring, som båda rör sig med genomsnittshastigheten för systemet. Astronomerna tror att denna ring består av gas som kastades ut när den lättare stjärnan i systemet rörde sig i en spiralbana mot den röda jättestjärnans centrum
Källa: ALMA (ESO/NAOJ/NRAO), Olofsson et al. Acknowledgement: Robert Cumming
* Tack vare nya observationer med ALMA och kompletterande data från ESO:s Atacama Pathfinder EXperiment (APEX), vet nu Olofsson och hans forskarlag att det som hände i dubbelstjärnan HD101584 närmast kan liknas vid en dragkamp mellan två stjärnor. När den större stjärnan växte till en röd jätte blev den så stor att den slukade sin mindre kompanjon. Det ledde till att den mindre stjärnan börja röra sig i en spiralbana allt närmare den större stjärnans kärna, men inte så nära att en kollision skedde.
* Snarare påtvingade denna händelse ett dramatiskt utkast av gas från den större stjärnan, som resulterade i att dess kärna blottades. Under processen bildades jetstrålar som blåste fram genom den redan utkastade gasen, vilket skapade moln och ringar av gas som ses i blå och röda färger på bilden.
* Dragkampen mellan dessa två stjärnor ger astronomerna ny inblick i slutfaserna av sollika stjärnors liv: “I dag kan vi beskriva dödsprocesserna hos sollika stjärnor, men vi kan inte förklara hur eller varför de sker. HD101584 ger oss viktiga ledtrådar för att förklara detta fenomen eftersom systemet nu befinner sig i en kortvarig övergångsfas mellan utvecklingssteg som är bättre studerade. Med detaljerade bilder av omgivningen kring HD101584 kan vi koppla samman händelser som skedde i den tidigare röda jättestjärnan med händelser som kommer att ske i de framtida stjärnresterna”, säger medförfattaren Sofia Ramstedt vid Uppsala universitet.
* Elisabeth Humphreys, en medförfattare från ESO i Chile, lyfter fram den centrala betydelse som ALMA och APEX hade för att undersöka “både fysiken och kemin som sker i gasmolnet. Denna detaljerade bild av det cirkumstellära mediet runt HD101584 hade inte gått att studera utan den känslighet och upplösningsförmåga som ALMA erbjuder”.
* Dagens teleskop låter astronomerna studera gasmolnet omkring dubbelstjärnan, med de två stjärnorna i centrum ligger för nära varandra för att kunna upplösas. ESO:s Extremely Large telescope som konstrueras i Chiles Atacamaöken “kommer att ge oss mer information om de allra innersta delarna i detta objekt” säger Olofsson.
* Forskningsresultatet presenterades i en artikel i Astronomy & Astrophysics.
* * *
PS.
* Forskarlaget utgörs av H. Olofsson ( institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap, Astronomi och plasmafysik, Chalmers tekniska högskola, Onsala rymdobservatorium, Sverige), T. Khouri (Chalmers), M. Maercker (Chalmers), P. Bergman (Chalmers), L. Doan (Institutionen för astronomi och rymdfysik, Uppsala universitet, Sverige [Uppsala]), D. Tafoya (National Astronomical Observatory of Japan), W. H. T. Vlemmings (Chalmers), E. M. L. Humphreys (European Southern Observatory [ESO], Garching, Germany), M. Lindqvist (Chalmers), L. Nyman (ESO, Santiago, Chile), and S. Ramstedt (Uppsala).
Crafoord prisar Eugene N Parker
Just nu är Parker Solar Probe på väg allt närmare solen. Sonden, som rapporterade sina första resultat före jul, skickades ut av NASA 2018, och är den första som fått sitt namn av en nu levande person – Eugene N. Parker, professor emeritus vid University of Chicago, USA.
Eugene Parker står bakom flera fundamentala upptäckter, både när det gäller solen och andra stjärnors gasomgivningar. Han har dessutom utarbetat teorin för hur solvinden uppkommer och hur magnetfält uppkommer och förändras i rymden. När han lade fram sina teorier för över 50 år sedan ifrågasattes de först starkt men kunde senare bekräftas vid observationer med rymdfarkoster.
Eugene Parker var den som först insåg att solen inte är i jämvikt som man tidigare trott. Tvärtom ger den ifrån sig massa. Den laddade gas av joner och elektroner som utgör solens ”atmosfär” expanderar ut i en solvind som breder ut sig i vårt planetsystem. Hans idéer ligger också till grund för alla förutsägelser om rymdvädret som kan störa ut satelliter och orsaka strömavbrott här på jorden.
Han får nu ta emot Crafoordpriset i astronomi ”för banbrytande och fundamentala studier av solvinden samt stjärnors och galaxers magnetfält”.
Eugene Parker blev till en början helt tyst när han fick höra nyheten om priset.
– Först tappade jag andan helt. Jag gjorde ingenting på några minuter. Jag kände förstås till Crafoordpriset, så jag blev förvånad, på ett bra sätt.
Vesta ockulterar ljus stjärna
Kvällen 11 februari ockulterar Vesta stjärnan HIP 14439 (magn 5.3) i Aries/Väduren. Fakta här.
Dagens Betelgeuse
Bilden på Orion med diverse godsaker (Barnards båge t ex) inklusive Betelgeuse kommer österifrån, förstår jag av fb-inlägget från Christian Vestergaard/Göteborgs astronomiska klubb:
Solar Orbiter snart på väg
10 februari lyfter ESA/NASA-sonden Solar Orbiter från Cape Canaveral ombord på en Atlas V-raket. Via Venus är så småningom målet solen och den första närstudien av av solens polarområden.
Den krassa verkligheten
På fb-vännen, Chalmersprofessorn Cathy Horellous fb-sajt fann vi för en tid sedan denna talande cartoon:
